
Krönikan- Petra Kahn Nord
Den 27 januari var det 70-årsdagen av Auschwitz befrielse och vi säger att det aldrig mer ska hända, men Förintelsen känns närmare och verkligare än den någonsin gjort för mig. Det som varit ofattbart tidigare får tydligare konturer, jag börjar kunna förstå hur det kunde hända. För att kunna förgöra den andre bygger vi långsamt men säkert upp en berättelse om ”den andre” som ett hot mot en själv och ens egen grupp.
Nazismen byggde sin utrotning av judar på dessa idéer om hotet från judar. Antisemitism är i grunden konspirationsteorier om hur judar utgör ett hot genom att vara att en blodtörstig elit som vill ta över världen. I liten skala kan antisemitismen ofta passera obemärkt förbi, till exempel idéer om att judiska släkter äger svensk media och därigenom styr vilken information vi får tillgång till, eller tidningsartiklar där judar påstås styra USA:s utrikespolitik och därigenom kontrollera världspolitiken.
Hitler sa en gång att ju större lögn desto större sannolikhet att människor tror på lögnen. Konspirationsteorier om att den judiska israeliska säkerhetstjänsten egentligen ligger bakom terrorattacken den 11 september, stjäl palestinska människors organ och är de som skapat IS har fått stor spridning på sociala medier. Konspirationsteorier som dessa påverkar bilden av judar som samma blodtörstande elit som försöker ta över världen som nazisterna använde som rättfärdigande för att utrota det judiska folket.
I Sverige ser vi gärna rasism och främlingsfientlighet som något som kommer från högerextrema kretsar och som handlar om att den andre är mindre värd. Analysen är ofta alltför enkel, den innebär i korthet att det är majoritetssamhället som har svårt att acceptera det främmande eftersom det främmande är nytt och annorlunda.
Sanningen är att även mellan minoriteter frodas rasism och antisemitism. Majoritetssamhället och högerextrema partier har inte patent på denna problematik. Antisemitismen kommer ofta från tre håll samtidigt: högerextrema, vänsterextrema och radikala muslimska grupperingar. Trots dessa grupperingars stora meningsskillnader i de flesta frågor verkar de ofta överens om att den judiska gruppen är deras gemensamma fiende.
Det är dags för Sverige att inse att verkligheten är komplex, att främlingsfientlighet och antisemitism inte bara kommer från den vita extremhögern, att minoriteter har problem mellan varandra och att teoretiska alternativa förklaringar om världen kan lägga grunden för att möjliggöra förintelser av hela folkgrupper.
Hat, konspirationsteorier och rädsla måste bekämpas var det än kommer från, även om sanningen är obekväm. Skolor och folkbildande institut måste våga prata om och analysera alla dessa svåra frågor. Eli Wiesel, överlevande för Förintelsen, sa en gång: ”Motsatsen till kärlek är inte hat. Motsatsen till kärlek är likgiltighet.”
Vi behöver ert stöd i kampen mot hatet, i kampen för att fortsatt kunna leva i Sverige som judar. Det är alltför många av oss judar som är rädda att vi inte har en framtid i Sverige, som redan har en mental resväska packad.
PETRA KAHN NORD