Artiklar
Juhán Niila Stålka Foto: Privat

"Det går att jojka det mesta"

Jag och pappa på väg till Jokkmokk. Vid Uppsala började jojken. Tonerna,
berättelserna och bilderna han målade brukade ta oss hela vägen till Sundsvall.


När jag var sju år gammal satte min pappa mig i bilen. Vi bodde strax norr om Stockholm
och skulle resa 100 mil norrut till Jokkmokk. Det var där min Áhkku och Áddja bodde, mina
kusiner, mina fastrar och resten av stora tjocka släkten. Vi gjorde resan ofta, åtminstone ett par gånger per år och vi brukade inte komma längre än till Uppsala innan pappa började
jojka.

Jojk är en traditionell samisk sångkonst som ofta muntligt lärs ut från generation till
generation. Slår man upp ordet jojk i Nationalencyklopedin står det att jojken är en
improviserad sångkonst. Jag tycker inte den beskrivning är särskilt bra och det är för att
traditionell jojk sällan är improviserad. Den melodin som beskriver en hare kommer alltid att just beskriva en hare. Till alla regler finns det undantag och det är klart att man kan
improvisera jojk, det är bara det att improvisationen är undantaget inte regeln.

När man förklarar jojk blir det lätt filosofiskt. Du kanske hört eller läst att man inte jojkar om något utan att man jojkar något. Man jojkar alltså inte om en hare utan när man jojkar är jojken en hare. Det har och göra med att jojk på samiska inte är ett substantiv utan ett verb.

Vi använder ordet juoigat som betyder att jojka och melodin, tempot och rytmen förmedlar tillsammans uttrycket.

Det går att jojka det mesta. Platser, människor, djur eller känslor. Kanske den där söta tjejen du träffade på Jokkmokks marknad. Jag brukar säga att när något är för komplext eller komplicerat att beskriva med ord gör jag istället det med jojk. När orden tar slut tar jojken vid. Tonerna får kanalisera mina känslor och ge utlopp för de tankar och idéer som inte får plats inuti.

Jojken följer inte de västerländska reglerna för musik utan jojken har en annan tradition. I den västerländska traditionen delar man upp sin melodi i olika små lådor som man kallar för takter. Man ger dessa takter ett tempo och sedan lägger man ett visst antal takter efter
varandra tills man får ihop ett musikstycke. I jojken använder vi inte lådor utan istället ser vi på det som en cirkel. Du kan börja och sluta var du vill och som jojkare kan du ändra tempo eller uttryck när du vill. Du kan också ta en paus, hämta andan i ett par sekunder för att sedan ta vid där du slutade.

I dag är det vanligt att man blandar jojk och västerländsk musik, men alla gånger är det inte oproblematiskt. Den ena traditionen kan behöva behöva ge vika för den andra traditionens regler. Oftast men inte alltid är det den samiska traditionen som ger vika för den västerländska traditionens ideal. Till exempel kan man behöva stryka några toner ur en traditionell jojk för att den ska få plats i det västerländska takt-systemet. Ur ett postkolonialt perspektiv vore det roligt om vi såg fler musiksatta jojkar som följde den samiska traditionen.

Tillbaka i bilen. Jag och pappa på väg till Jokkmokk. Vid Uppsala började jojken. Tonerna,
berättelserna och bilderna han målade brukade ta oss hela vägen till Sundsvall. Där
stannade vi på macken. Han köpte två dosor snus och en stor kopp kaffe, jag fick en påse
gott och blandat. Sedan åkte vi jojkandes de resterande 60 milen till Jokkmokk. Det var så
jag lärde mig att jojka. Timme efter timme. Resa efter resa. År efter år förstod jag mer och mer av den traditionen som ligger mig varmast om hjärtat.

I dag lever vi i en fantastisk tid. En tid då samisk musik tar den plats den förtjänar. Vi har flera olika samiska artister som spelas regelbundet på svensk radio och Jon Henrik som vinner Talang och är med i "Mello". Oavsett om du gillar hip hop, trap, electro pop, metal, singersongwriter, bluegrass eller punk finns det samisk musik för dig. Jag tycker det är roligt att jojken utvecklas och att den hörs på nya sätt som vi inte har hört den förut.
Den här texten har handlat om det hur jojken sett ut i mitt område och hur den har lärts ut till mig, men det som är roligt är den resan som jojken har framför sig.

Den enda gången kulturen lever är när den utvecklas och nu har vi samiska artister som vågar ifrågasätta gamlingar sanningar och göra upp med det förflutna. Det bådar gott för framtiden och jag hoppas att fler unga samer kommer plocka upp jojken och för traditionen vidare.

Jag vill avsluta med att tipsa om en spellista på Spotify fylld med massa samisk musik. Över 500 låtar. Högt och lågt. Gammalt och nytt. Gott och blandat. Kanske är det den du ska lyssna på nästa gång du ska åka norrut i bil?

Juhán Niila Stålka


 

Sidan uppdaterad 2023-03-06