Miriam om judisk identitet
Med den här krönikan vill jag belysa hur viktigt det är med judiska skolor, sommarläger, firande av högtider, sociala aktiviteter som studentfester och sportevenemang med mera. Jag tror att de är grunden till en judisk identitet som genomsyras av positivitet.
Under hösten 2016 när jag jobbade som ungdomskonsulent på Judiska församlingen i Stockholm blev jag tillfrågad att delta i ett ledarskapsseminarium i Tyskland för unga vuxna judar från hela Europa.
Redan första dagen förklarade en av föreläsarna att han ansåg att många judar skapar en identitet eller förknippar sitt judiska arv med tre negativa saker. Det här leder till att vara jude inte är associerat med att vara positivt eller roligt och det här kan förhindras genom att skapa en plattform med aktiviteter som skapar bra minnen. Det här är något jag starkt håller med om men som jag aldrig riktigt insett förrän någon satte ord på det.
Så vilka är då dessa tre saker? Först och främst; antisemitism. Under hösten flödade mitt Facebook-flöde av delningar av artikel efter artikel om attacken mot judiska ungdomar i Göteborgs församling och demonstrationen i Malmö, där folkmassor skrek att de önskar död åt alla judar. Den ökade antisemitismen i Sverige är ett allvarligt problem som vi måste jobba mot, men jag kan inte hjälpa att bli trött när jag gång på gång får frågan hur är det egentligen att vara jude i Sverige och hur illa är det egentligen i Malmö?
När jag tänker på judiska Malmö tänker jag på min pappa och hans familj som kommer därifrån och jag blir stolt över allt de bidragit med för att upprätthålla det judiska livet i Sverige. Jag tänker på synagogan där mina farföräldrar gifte sig och kusiner blev bar/bat mitzva, på de högtider jag firat med släkten och mina vänner som jag åkt på judiska sommarläger med.
Vi kan inte förneka verkligheten och det skrämmer mig hur antisemitismen växer som ogräs över Sverige och Europa men vi måste visa båda sidorna av myntet för det finns så mycket att vara stolt över.
Förintelsen är som ett stort ärr för det judiska folket och är det andra som smärtar vårt identitetsskapande. Jag vill på alla sätt tydliggöra att det är vår plikt att minnas och hedra överlevande och de bortgångna. Men återigen skaver det när jag träffar någon och frågar; är du jude och får svaret “Ja eller min mor-/farförälder överlevde Förintelsen.”
Jag läste nyligen att en undersökning gjord i USA visade att 73 procent av amerikanska judar anser att minnas Förintelsen är det absolut viktigaste kriteriet för den judiska amerikanska identiteten.
Jag tror att ett av de finaste sätten att hedra Förintelsens offer är att leva det judiska livet de aldrig fick genom att vara stolta aktiva judar och våra synagogor ska vara fulla med folk på shabbat och alla våra andra högtider såväl som 27 januari.
Slutligen påverkas vi svenska judar av Israel och Palestinakonflikten. Det går inte att vi gömmer vilka vi är eller undviker att berätta på grund av rädslan av att bemötas med hat eller en förväntan att börja debattera om något som händer i Mellanöstern.
Med denna krönika vill jag belysa hur viktigt det är med judiska skolor, sommarläger, firande av högtider, sociala aktiviteter som studentfester och sportevenemang med mera. Jag tror att de är grunden till en judisk identitet som genomsyras av positivitet.
Som avslutning vill jag citera Judiska Församlingen i Stockholms ordförande Aron Verständig “ Även om hat och hot mot oss blivit till en del av vår historia så är det inget som vi kan bygga vår identitet på”
MIRIAM MOSESSON
