Artiklar
Arkivbild Jimmy Gustafsson

«Är det hatets arv vi ska ge till nästa generation?»

I oktober 2015 blev romernas minnesmonument över Förintelsens romska offer skändad med hakkors och ”Gasa dem!” med spray i Berlin, Tyskland. Var finns skamgränsen?

Inte ens som Förintelsens offer får romer den ro och vördnad som sig bör, istället ser vi rasismen och diskrimineringens klor göra allt djupare och smutsigare övergrepp runt om i Europa idag. Antiziganismen visar sitt allra fulaste och lägsta tryne, när inte ens offren får vila i frid. Offer för det systematiska och grymmaste dödsmaskineri som vi inte vill tillbaka till.

Det här är högst en politisk fråga! Ser vi inte att vi tyvärr redan är tillbaka i en anda som på 30-talet, med alla varningsklockor ringades för fulla hus. Vad mer behöver ses och höras, för att kliven tas som är nödvändiga mot detta hat emot romer, en grupp som redan ligger ner! Ett hat som aldrig stannar kvar enbart mot en enda folkgrupp.
Vilka påtryckningar mot hatet ger politiken det övriga samhället, Europa- kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet?

Det som hände i Berlin är mer än ett slag i ansiktet på de få överlevande romer som finns ibland oss. Det är dessutom ytterligare och återkommande symptom på den antiziganism som aldrig motats tillbaka någonsin. Det här en skam för Europa! Det här är även en skam för europeiska politiker som väljer att bara se på, men även i Sverige.
En skam för tanken om våra medmänniskor om inte nödvändiga beslut tas för att få stopp på dessa vidrigheter. Det måste bli kännbara straff för att agera på detta groteska sätt mot andra världskrigets offer. Det vittnar om att vi inte kommit längre, när det gäller romska rättigheter som är mänskliga rättigheter.

Är det hatets arv vi ska ge till nästa generation? Är det detta arv politiken vill ge vidare? För så länge övergrepp som dessa inte får kännbara straff och förbud mot högerextrema krafter, så är makthavarnas tystnad ett medgivande för sådana aktioner.

Det är nu hoppet går till lagstiftarna som har valet i sina händer att sätta stopp för detta en gång för alla. Frågan är varför detta ställningstagande alltid omsluts med så stor tystnad gällande romer.

Torbjörn Jagland, generalsekreterare i Europarådet är tydlig och klar vad det hela handlar om, “Nazisternas hakkors förolämpningar mot Förintelsens romska offer understryker behovet av att påskynda inkluderingen av romer”.

Även Romeo Franz, romsk aktivist i Tyskland, lyfter sin oro över händelsen, “Detta är en attack mot försoningsprocessen mellan minoritet och majoritet”.

Vi måste också komma ihåg den historiska kontinuitet av antiziganism - redan 1938 så beslutade och beordrade SS chef Heinrich Himmler “Den slutgiltiga lösningen på zigenarfrågan”.
Nu måste jag fråga, när får vi se Europeiska unionen ta itu med hatpropagandan och den eskalerande antiziganismen i Europa mot romer? För det är hela Europa som måste ta ett gemensamt ansvar för genomförandet av romers mänskliga rättigheter.

För hur ska romer komma ikapp övriga samhället i vardagen med bostad, utbildning, arbete, hälsovård bland annat, om denna folkgrupp inte ens får det erkännande och upprättelse gruppen förtjänar ens som Förintelsens offer.

Ska Sverige som land fortsätta att ha ett internationellt rykte om sig att vara landet som värnar allas, så även minoriteters, mänskliga rättigheter, ja då är det hög tid att efter dryga 500 år med romer i landet göra inkluderingen sann gällande romer och sluta bereda samt diskutera, och istället öppna dörren på vid gavel för romerna in i samhället.

Tiden har kommit - Sverige står inför ett vägskäl: att ta ledarskapet om alla Europamedborgares mänskliga rättigheter, visa var den humana vägen är för vilsna ledare, eller abdikera inför hatet. Det finns ingen mellanväg.

 

Domino Kai, konstnärlig ledare för Sveriges Internationella Roma Filmfestival

 

Sidan uppdaterad 2019-05-10