Jiddisch
I Sverige började jiddisch att användas på 1700-talet, då de första judiska invandrarna till Sverige talade jiddisch. De var i allmänhet tvåspråkiga, språket de talade inom familjen var jiddisch, men de kunde även tyska eftersom de kom från tyskspråkiga områden.
Den jiddisch som dessa invandrare talade var en form som kallas för västjiddisch. Deras barn som föddes i Sverige kom att alltmer överge jiddischen.
Under andra halvan av 1800-talet och framåt invandrade judiska immigranter från Östeuropa och Ryssland till Sverige. Deras modersmål var också jiddisch, de talade dock en form av jiddisch som brukar kallas för östjiddisch. Denna form av jiddisch talades också av ett ganska stort antal av de överlevande som kom till Sverige efter andra världskriget och Förintelsen. Men deras barn, andra generationen, kom inte att använda sig av språket i någon större utsträckning.
Judiska församlingen i Stockholm beräknar att det finns ca 15 000–25 000 judar i Sverige. Det är svårt att ange hur många svenska judar som talar jiddisch idag. Gissningsvis har åtminstone 5000 mer eller mindre språkförståelse eller kännedom om vissa uttryck på jiddisch. Endast ett litet fåtal både talar och skriver språket obehindrat, generellt hör de till den äldre generationen. Bara för ett fåtal är jiddisch modersmålet. De judiska skolorna i Sverige undervisar de judiska eleverna i hebreiska men inte jiddisch. Under åren efter Förintelsen prioriterades inte undervisning i jiddisch men idag kan man skönja en ny, mer positiv, attityd gentemot språket.
Jiddisch är först och främst ett kulturarvsspråk. I takt med att den äldre jiddischtalande generationen med rötter i Östeuropa minskar används jiddisch alltmer sällan till vardags. Mycket vanligt förekommande är dock ett dagligt bruk av jiddischuttryck i familjen och i sociala sammanhang. Dessa uttryck är en viktig aspekt av en gemenskap i en nedärvd historia och kultur. Språket är en central beståndsdel av en mångfasetterad judisk identitet.
Språkcentrum för jiddisch, som är en del av den statliga myndigheten Institutet för språkvård och folkminnen (Isof) arbetar för att ge språkbärare i hela Sverige möjligheten att behålla, ta tillbaka och utveckla sitt språk. Det långsiktiga målet är att öka användningen av jiddisch både på individnivå och i samhället i stort och att främja en fungerande överföring av jiddisch till nästa generation. Språkcentrum ska också sprida kunskaper om språket och undersöka hur det kan revitaliseras.
Sveriges Jiddischförbund är en paraplyorganisation för sex olika föreningar i landet vars verksamhet syftar till att stimulera och bevara jiddisch och jiddischkultur i Sverige. Förbundet är verksamt sedan 1976 och arbetar för att främja jiddischkultur i alla dess former, både språkligt och kulturellt. De arbetar också för att öka kunskapen om jiddisch hos både talare och icke-talare av språket.
Jiddischens historia
Jiddisch har funnits i åtminstone tusen år och verkar ha växt fram från den tidiga medeltiden bland judar som levde i områden som idag är Tyskland och västra Frankrike. Eftersom judarna tvingats flytta under århundraden har jiddisch influenser av flera olika språk, så som tyska och polska. Under 1600- och 1700-talet talades jiddisch både i Väst- och Östeuropa, men sedan 1800-talet främst i Östeuropa. I samband med emigrationer under 1800- och 1900-talen spreds språket över hela världen. I början av 1900-talet var språket som starkast och före andra världskriget talades jiddisch av 12 miljoner människor och var det tredje största germanska språket i världen.
Under andra världskriget mördades sex miljoner judar, varav ca fem miljoner jiddischtalande. I dag talas jiddisch av ca fyra miljoner människor och i städer som New York, Jerusalem, Antwerpen och Montreal är jiddisch ett vardagsspråk.
Språkets uppbyggnad
Jiddisch skrivs med hebreiska tecken och man skriver och läser från höger till vänster. Språket saknar gemener eller versaler. Jiddisch kan skrivas med latinska bokstäver, det vill säga man kan transkribera språket. Språket har främst sin grund i tyska, och hebreiska, men det har även påverkats av slaviska och romanska språk.
Skribent Petra Kahn Nord i samarbete med redaktionsrådet: Daniel Leviathan och Eva Fried.
