Översikt över lagar och bestämmelser

Även om kommuner, regioner och statliga myndigheter inte ingår i förvaltningsområden för minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska så gäller minoritetslagen. Nedan är en beskrivning på de krav som ställs:

• Kommuner och regioner ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt minoritetslagen samt de föreskrifter som lagen hänvisar till. Detta gäller även för statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken.
• Enligt språklagen (2009:600) har det allmänna ett särskilt ansvar att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det allmänna ska också främja de nationella minoriteternas möjligheter att bevara och utveckla sin kultur i Sverige. Särskilt fokus ska ligga på barns utveckling av en kulturell identitet och användning av sitt minoritetsspråk.
• Förvaltningsmyndigheter ska ge nationella minoriteter inflytande i frågor som berör dem och, så långt det är möjligt, samråda med dem. Samråd ska ske genom strukturerad dialog för att kunna beakta minoriteternas synpunkter och behov i beslutsprocesser.
• Förvaltningsmyndigheter ska särskilt främja barns och ungas möjligheter till inflytande och samråd i frågor som berör dem, och anpassa formerna för detta efter deras förutsättningar.
• Kommuner och regioner ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Dessa mål och riktlinjer ska, på begäran, rapporteras till den myndighet som ansvarar för uppföljning.
• Om det finns personal som behärskar finska, meänkieli eller samiska, har den enskilda rätt att använda sitt språk i både muntlig och skriftlig kommunikation med förvaltningsmyndigheter i ärenden där den enskilde är part.
• Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns personal med kunskaper i finska, meänkieli och samiska där det behövs i kontakter med allmänheten.
• Förvaltningsmyndigheter har rätt att fastställa särskilda tider och platser för att ta emot personer som talar finska, meänkieli eller samiska. De kan även införa särskilda telefontider. Det är viktigt att tydligt informera de nationella minoriteterna om hur och var de kan utöva sina rättigheter.
• En kommun ska, om det finns personal med relevant språkkunskap, erbjuda den som begär det möjligheten att få service och omvårdnad inom äldreomsorgen på finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska. Detta gäller också kommuner som ingår i ett förvaltningsområde för ett visst språk.
• Kommuner ska beakta äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet inom äldreomsorgen.
• Kommuner ska informera personer som ansöker om bistånd inom äldreomsorgen om möjligheterna till service och omvårdnad på minoritetsspråk.
• Enligt Skollagen (2010:800) har elever som tillhör nationella minoriteter en särskild stark rätt till modersmålsundervisning i grundskolan, gymnasieskolan och anpassade skolformer. Det räcker med att en elev efterfrågar modersmålsundervisning för att huvudmannen ska vara skyldig att ordna det om det finns en lämplig lärare.
• Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) beskriver att barn som tillhör nationella minoriteter ska stödjas i sin språkutveckling i minoritetsspråken och i utvecklingen av sin kulturella identitet. Förskolan ska även lägga grunden för barns förståelser för olika språk och kulturer, vilket inkluderar nationella minoriteters språk och kulturer.
• Enligt Bibliotekslagen (2013:801) ska det allmänna biblioteksväsendet ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna, bland annat genom att erbjuda litteratur på minoritetsspråken.
• De nationella minoriteternas rätt till språk och kultur ska synliggöras i kommunala och regionala kultur- och biblioteksplaner. Nationella minoriteter ska även ges inflytande i processen att ta fram sådana planer.