Sverigefinsk identitet

Det finns personer som har finska som sitt modersmål eller andraspråk, medan vissa inte pratar eller förstår finska alls. Några som identifierar sig som sverigefinnar är inflyttade från Finland, medan andra är födda och uppvuxna i Sverige.

Med identitet avses människans självbild och medvetenhet om sig själv. Tillhörigheten till den nationella minoriteten sverigefinnar baserar sig på självidentifikation – det vill säga att individen själv avgör om man är sverigefinne eller inte. Eftersom språket eller tillhörigheten inte registreras av staten i Sverige har man inga exakta siffror om hur många sverigefinnar som bor i landet.

Identitet är dessutom flexibelt och kan skifta över tid och en individ kan identifiera sig med flera identiteter samtidigt, beroende på kontext. Det är heller inte ovanligt att en delidentitet dominerar över en annan, man känner sig till exempel mer som skogsfinne än sverigefinne.

I allmänhet kan man säga att perspektivet på sverigefinnar har förvandlats från ett övervägande invandrarperspektiv till ett perspektiv på en inhemsk minoritet, individer som har en lång historisk närvaro i landet. Avgörande för denna perspektivförflyttning är erkännandet av sverigefinnar som en nationell minoritet år 2000.

Sverigefinnar är de som identifierar sig med den nationella minoriteten sverigefinnar. Inom gruppen sverigefinnar är det typiskt att skilja mellan skogsfinnar, krigsbarn och -veteraner, ingermanländare, finska romer samt arbetskraftsinvandrare i olika generationer. I följande avsnitt går vi igenom huvudgrupperna.

Sverigefinnar (ruotsinsuomalaiset)

De flesta av de individer som mest typiskt identifierar sig med den nationella minoriteten har rötter i Finland; de är själva födda i Finland eller har en nära släkting som är född i Finland. År 2018 fanns det enligt Statistiska Centralbyrån ungefär 727 000 invånare med finsk bakgrund i Sverige, varav 20 % var födda i Finland, 36 % hade minst en förälder född i Finland och 44 % hade minst en mor- eller farförälder född i Finland. Dessa kallas ofta för första, andra och tredje generationens invandrare, eftersom de eller deras släktingar kom till Sverige som ett resultat av den stora arbetskraftsinvandringen på 1960-, 1970- och 1980-talet.

Arbetskraftsinvandrare utgör därför visserligen en del av sverigefinnarna, men sverigefinnar är inte en benämning för endast invandrare eller invandrargenerationer. Många av dem som numera har rötter i Finland är födda och har levt hela sitt liv i Sverige.

Många sverigefinnar har ett nära förhållande till finska språket. Det sägs att uppskattningsvis 200 000-250 000 människor i Sverige talar finska, men eftersom språket inte registreras av staten finns det ingen statistik över det.

Skogsfinnar (metsäsuomalaiset)

Skogsfinnar är ättlingar till svedjebrukande individer med ursprung i finska Savolax. Skogsfinnarna började bosätta sig redan på 1500-talet i barrskogsområdena i Sverige och Norge – från Tiveden i söder till södra Lappmarken i norr, från Gästrikland i öster ända till Telemark i väster. Det finns uppskattningsvis 1,7 miljoner svenskar med skogsfinskt påbrå. Dagens skogsfinnar talar i regel inte finska. Skogsfinnar har status av nationell minoritet i Norge, och det finns tät samverkan över landsgränserna.

Krigsbarn (sotalapset)

Under det finska vinterkriget 1939–1940 och fortsättningskriget 1941–1944 skickades cirka 70 000 barn från Finland till Sverige. Det var barn från både finsk- och svenskspråkiga hem, men för de finskspråkiga barnen innebar flytten ett språkbyte, vilket gjorde det svårare att komma tillbaka till den ursprungliga familjen. Drygt 5 000 återvände inte till Finland utan adopterades av sin svenska fosterfamilj eller fick stanna efter överenskommelse med barnens biologiska föräldrar.

Krigsveteraner (sotaveteraanit)

Också Finlands två krig påverkade den sverigefinska minoriteten, fler än 1000 krigsveteraner sökte sig till Sverige på 1950-talet, varav en tredjedel var svårt skadade. Idag lever nästan 100 finska krigsveteraner i Sverige, med en medelålder som ligger på strax över 90. 

Ingermanländare (inkeriläiset)

Ingermanländare är finsktalande personer från minoriteten i före detta Sovjetunionen. Ingermanland (finska: Inkerinmaa) ligger i Ryssland söder om Finska viken. Efter finska fortsättningskriget kom cirka 4500 ingermanländska flyktingar till Sverige. Några ingermanländare identifierar sig som sverigefinnar framför allt då de är finsktalande.

Finska romer

Kalé-romer, som även kallas för finska romer, har finska eller kale romani som modersmål. Dessa romer började flytta till Sverige under 1600-talet. Under 1914-1954 fanns det ett förbud för romer att invandra till Sverige. Det bor runt 4500 finska romer i Sverige. Några av dem identifierar sig som sverigefinnar, men många känner även tillhörighet till den nationella minoriteten romer.

Sverigefinländare

Medan sverigefinne hänvisar till en finsktalande individ är sverigefinländare ett brett begrepp som innefattar både finsk- och svensktalande, med rötter i Finland. När man använder begreppet sverigefinländare inkluderar man därför individer bosatta i Sverige som har en koppling till Finland. 

Då den nationella minoriteten avser sverigefinnar tillhör sverigefinländare inte den nationella minoriteten på gruppnivå, även om individer själva kan identifiera sig också som sverigefinnar.

Finnar/finländare i Sverige (suomalaiset Ruotsissa)

Det finns människor som har flyttat till Sverige från Finland som talar finska och lever i det svenska samhället men som inte identifierar sig med någon av de ovan nämnda minoritetsgrupperna eller den allmänna beteckningen sverigefinnar. Då kallar de sig därför bland annat som utlandsfinnar/-finländare, finnar/finländare i Sverige eller finska/finländska medborgare i Sverige.

Skribent Maarit Jaakkola i samarbete med redaktionsrådet: IngMarie Bohmelin, Hannele Oikarinen och Satu Rekola.