Romsk identitet
Den romska minoriteten i Sverige rymmer en stor mångfald av individer som talar olika varieteter, dialekter av språket. Vissa romska grupper, som resande och finska romer har bott i Sverige i hundratals år. Andra har anlänt under olika tidpunkter under 1800- och 1900-talen. Det är därför svårt att tala om romer som ett folk, eftersom alla grupper har olika historiska erfarenheter, kulturer och språk.
Ibland delar man in den romska minoriteten utifrån de olika varieteterna av språket, ibland utifrån kopplingen till en region eller ett land. För vissa romer har geografiska platser mindre betydelse och de utgår i stället från släkt- eller klantillhörighet för självidentifikation.
I samband med att romer erkändes om en nationell minoritet år 2000 delades den romska minoriteten in i undergrupperna: nyanlända romer, utomnordiska romer, svenska romer, finska romer och resande. Denna indelning använder sig numera en del romer av, andra inte.
Nyanlända romer
Nyanlända romer (bland annat arli och gurbeti från forna Jugoslavien och andra grupper från sydöstra Europa) är de som invandrade till Sverige från Balkan till följd av krigen i före detta Jugoslavien på 1990-talet. De nyanlända romerna levde historiskt sett i gränstrakter mellan det muslimska osmanska riket och gamla kristna kungadömen som Österrike och Ungern och är präglade av dessa kulturer.
Utomnordiska romer
De utomnordiska romerna (bland andra lovara och polska romer) kom till Sverige från olika delar av Östeuropa från slutet av 1960-talet. De flesta kom till Sverige när landet
behövde arbetskraft under 1970-talet och 1980-talet.
Svenska romer
I slutet av 1800-talet anlände en grupp av kalderasharomer till Sverige som nyligen hade blivit fria från slaveriet i Rumänien. Personerna sökte ett bättre liv i Sverige, parallellt upplevde romska samhällen i Ryssland en period av utsatthet, vilket ledde till en flyktingström till Sverige. Termen ”kalderasha” refererar till deras yrke som kopparslagare, en hantverkstradition som de upprätthöll i Sverige fram till mitten av 1900-talet.
Finska romer
Från 1950-talet och framåt valde finska romer, också kallade kalé, att migrera till Sverige tillsammans med andra finländare för arbetsmöjligheter. Invandringsstoppet mellan 1914 och 1954 som förhindrade romer från att komma till Sverige hade hävts. Många finska romer, som hade anor tillbaka till den tid då Sverige och Finland var samma rike, sökte sig tillbaka till Sverige som hade ett växande behov av arbetskraft.
Resande
Denna grupp kallas ibland också resandefolket eller resanderomer. Förr kallades de för ”tattare” och de etablerade sig i Sverige under 1500-talet. Denna grupp har en lång historia av att färdas genom Sverige där de erbjudit varor och tjänster. Vissa medlemmar av resandefolket valde ett bofast liv och arbetade inom en mängd olika yrken.
I grannlandet Norge är de resande en egen nationell minoritet, som heter tatere/romanifolk, i Sverige är resandegruppen och andra romska grupper en gemensam erkänd nationell minoritet.
