Skyldigheter för regioner

Minoritetslagstiftningen syftar till att skydda och stödja de nationella minoriteters språk och kulturer. Det betyder att kommuner och regioner har vissa skyldigheter enligt lag att bland annat arbeta med delaktighet, språk och information. Skyldigheten är starkare i så kallade förvaltningsområden.

Det finns fem nationella minoritetsspråk, finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Tre av de fem nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska är så kallade territoriella språk vilket betyder att dessa språk är knutna till vissa geografiska områden i Sverige.

En kommun kan ansöka om att ingå i ett förvaltningsområde genom så kallad frivilliganslutning. I dag ingår till exempel flest kommuner i det finska förvaltningsområdet. Den region som omfattar en kommun som ingår i förvaltningsområde blir automatiskt en del av förvaltningsområdet. Ett landsting eller region kan ingå i flera förvaltningsområden, ett exempel är Region Norrbotten som ingår i alla tre förvaltningsområdena.

Lagstiftningen anger ett antal rättigheter för dem som tillhör en nationell minoritet. De viktigaste rättigheterna är delaktighet, möjligheten att få använda sitt språk och rätten till kultur. Lagen innehåller dels ett grundskydd som gäller för samtliga nationella minoriteter, dels ett förstärkt skydd som gäller i förvaltningsområdena.

Från och med 1 januari, 2019 trädde en förstärkning av lagen om nationella minoriteter i kraft. Det innebär att regioner ska:

Grundskydd som gäller samtliga nationella minoriteter

• Informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter.
• Ta fram mål och riktlinjer för sitt minoritetsarbete.
• Ha en dialog med de nationella minoriteterna för att ta del av minoriteternas synpunkter och behov. Särskilt viktigt är det att lyssna på barn och ungdomar.
• Skydda och främja de nationella minoritetsspråken och deras kulturer. Särskilt viktigt är barns rätt till sitt språk och sin kultur.

Förstärkt skydd i förvaltningsområden

• Erbjuda kontakt muntligt och skriftligt på aktuellt minoritetsspråk för förvaltningsområdet, finska, meänkieli eller samiska.
• Arbeta för att det finns personal som kan ge service på aktuellt minoritetsspråk för förvaltningsområdet, finska, meänkieli eller samiska.

I dag arbetar redan flera regioner med samråd, information och ger service på minoritetsspråken. Från och med 2019 blir skyldigheterna starkare, bland annat att ta fram mål och riktlinjer för minoritetsarbetet och att genomföra strukturerade samråd. Dialogen med minoriteten kan ske genom samråd eller på andra strukturerade sätt, det viktigaste är att lyssna på minoritetens synpunkter och behov och använda dem som grund inför beslut och vid utformningen av verksamheten och nya arbetssätt.

Regionen behöver också säkerställa att de kan bemöta frågor på aktuella minoritetsspråk om de ingår i ett förvaltningsområde. Detta kan göras genom att införa särskilda tider då service kan ges på minoritetsspråket. För att möta behovet behöver landstinget och regionen kartlägga personalens språkkompetens och vid behov anställa personal med kunskaper i minoritetsspråken. Rätten att få använda sitt minoritetsspråk gäller även om personen talar svenska.

Som medlem i ett förvaltningsområde får landsting och regioner ett statsbidrag på 250 000 kronor. Beloppet är samma för alla oavsett invånarantal och storlek och oavsett hur många förvaltningsområden landstinget eller regionen ingår i. Bidraget ska användas i samråd med minoritetsgruppen. Statsbidraget kan användas för de flesta insatser som till exempel information, samråd och kultur. För närvarande ingår 15 regioner i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska.

KARIN SKOGLUND