Utsatthet inom hälso- och sjukvården

Historiskt förtryck kan påverka nationella minoriteters hälsa och förtroende för hälso- och sjukvården. Tidigare studier har visat att personal inom hälso- och sjukvården behöver ökad kunskap om det historiska förtryck som nationella minoriteter har upplevt och deras situation idag. 

Erfarenheter från historien och nutiden fortsätter att påverka många individers livssituation, hälsa och förtroende för offentliga aktörer. Det gäller särskilt för individer som identifierar sig som samer, tornedalingar eller romer, där det har rapporterats en hög grad av psykisk ohälsa. Denna ohälsa är ofta kopplad till kollektiva upplevelser av att känna sig marginaliserade, ständigt ifrågasatta och diskriminerade av det svenska majoritetssamhället. 

För att möta dessa utmaningar och förbättra bemötandet av nationella minoriteter i vården, är det viktigt att utveckla en djupare förståelse för de historiska och pågående effekterna av diskriminering och utsatthet. I det ingår att förstå hur de kollektiva trauman som dessa grupper bär med sig kan påverka individers hälsa och välbefinnande. Genom att öka denna förståelse kan vården bli mer empatisk och inkluderande, vilket i sin tur kan bidra till att bygga upp förtroendet för offentliga tjänster hos personer som tillhör nationella minoriteter. 

Exempel på utsatthet inom hälso- och sjukvården: 

• Vårdpersonal tillämpar generaliseringar, d v s information om gruppen tillämpas på den enskilda. 
• Fördomar eller diskriminering i kontakt med vården leder till att en person inte söker vård eller söker vård för sent. 
• Vårdpersonal har omedvetna beteenden som är kopplade till normer och värderingar. 
• Vårdpersonalen fokuserar snarare på patientens identitet som nationell minoritet och yrke som till exempel renskötare, än dennes faktiska åkomma under ett vårdbesök. 
• En patient erbjuds inte eller nekas tolk med motiveringen att hen ”klarar sig bra på svenska”.