Finska

Finska är ett finsk-ugriskt språk och tillhör samma stam som till exempel samiska, men de närmast besläktade språken är karelskan och estniskan. Finskan är modersmål för ungefär fem miljoner människor i världen, varav de flesta lever i Finland. Finska är även förekommande bland den nationella minoriteten tornedalingar. I Tornedalen nära den svensk-finländska gränsen talar och förstår många invånare finska, och meänkieli som också är ett nationellt minoritetsspråk i Sverige, men som  klassificeras som en finsk dialekt i Finland. I den romska nationella minoritetsgruppen ingår kalé-romer eller finska romer (finska: kaale) som har finska som sitt modersmål.

Finska är inte modersmål för alla sverigefinnar, om man med modersmål menar det språk man lärt sig tala först och som är starkast. Många sverigefinnar talar finska som andraspråk och har svenska som modersmål. Det finns också sverigefinnar som aldrig har lärt sig finska och som nu försöker ta tillbaka språket som förlorats under tidigare generationer. Variationen i den språkliga kunskapsnivån i finska bland sverigefinnarna är därmed stor.

Finska skiljer sig mycket från svenska och övriga språk i samma språkfamilj. Finska har 15 böjningsformer (kasus) och det används inga prepositioner (på, till, från, i) utan man uttrycker tillstånd med hjälp av ändelser som läggs på slutet av orden. Till exempel ordet talo (hus) böjs på följande sätt: talossa (i huset), talolla (vid huset), taloon (in i huset), talosta (ur huset). Meningsbyggandet baserar sig också på suffix som i fall av kirj-: kirja (bok), kirjailija (författare), kirjasto (bibliotek), kirjoittaa (att skriva).

Finskan som talas i Sverige är i stort sett likt finskan i Finland förutom att det finns en del svenska intryck i den moderna vokabulären som i de sverigefinska orden fiikata (att fika), myyssata (att mysa) och skoijata (att skoja) eller päivä-äiti (dagmamma) och välimaito (mellanmjölk). Ord som används är ofta relaterade till det svenska samhället och markerar en skillnad från det finländska samhället, till exempel esikoulu (förskola) i stället för päiväkoti i Finland, eller förekommer inte i finlandsfinska alls, som puristuspäivä (klämdag) och nukkumisaamu (sovmorgon). I talspråket är det vanligt att transspråka, dvs. använda finska och svenska sida vid sida.

Det finns en enhet vid den statliga myndigheten Institutet för språk och folkminnen (Isof) som sedan 1975 ansvarar för språkvården av finska i Sverige. Enheten för språkvård ger råd och rekommendationer om finska språket i Sverige, tar fram svensk-finska ordlistor och sprider kunskap om det finska språket och dess utveckling i Sverige.

Många finnar som flyttade till nuvarande Sverige under 1500-1600-talen genomgick ett språkbyte från finska till svenska, men skogsfinnarna höll sig till sin grupp och lyckades länge, in på 1960-talet, bevara språket eller vara tvåspråkiga. Ättlingar till arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige på 1960- och 1970-talet har delvis överfört språket till nästa generation – men många har också tappat språket. På BVC var det förr vanligt att finsktalande föräldrar avråddes från att tala finska med sina barn.

På grund av denna så kallade språkbytesprocess har den svenska regeringen nyligen satsat på språkrevitaliserande åtgärder. Det nationella språkcentret för finska vid Isof etablerades 2022 för att stödja och främja användningen av finska.

Sverigefinnarna har språkliga rättigheter som ska tillgodoses av det allmänna. Det finns ett förvaltningsområde för finska språket där sverigefinnar har förstärkta lagstadgade språkliga rättigheter, vilket betyder att sverigefinnar bland annat har rätt till finskspråkig förskoleverksamhet och finskspråkig äldreomsorg.

Undervisning i finska erbjuds inom den svenska skolan framför allt i form av tvåspråkig undervisning och modersmålsundervisning (fram till 1997 som hemspråk). Sedan början av 1990-talet och under de senaste 20 åren har antalet elever som får undervisning i finska gått ner. Från att ha funnits cirka 300 tvåspråkiga klasser i början av 1990-talet fanns det år 2021 endast 4 sverigefinska kommunala skolor och 6 friskolor med tvåspråkiga klasser. Enligt Skolverket tog ungefär 4500 grundskoleelever del av modersmålsundervisning under läsåret 2022-2023.

Stockholms universitet har ett nationellt uppdrag att utbilda förskole-, grundskole- och ämneslärare i finska. Stockholms universitet, Uppsala universitet och Umeå universitet erbjuder även regelbundet kurser i finska, och vid alla dessa tre universitet kan man disputera inom ämnet finska. Det utbildningspolitiska målet i Sverige har varit att bilda en obruten utbildningskedja på finska från förskoleåldern till gymnasiet.

Skribent Maarit Jaakkola i samarbete med redaktionsrådet: IngMarie Bohmelin, Hannele Oikarinen och Satu Rekola.