Utsatthet inom äldreomsorgen

Tidigare studier har visat att personal inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen behöver ökad kunskap om det historiska förtryck som nationella minoriteter har upplevt och som fortsätter att påverka deras nuvarande livssituation, hälsa och förtroende för offentliga aktörer. 

Minoritetslagen ger personer som tillhör nationella minoriteter vissa rättigheter till språk och kultur inom äldreomsorgen. Regeringens proposition (prop. 2017/18:199) ger flera skäl till det. Det handlar till exempel om att äldre personer kan uppleva språkbarriärer som hindrar dem från att uttrycka sina behov av stöd och omsorg. Det kan påverka om och hur den omsorg de får motsvarar deras behov. 

Äldre personer med demenssjukdom kan förlora vissa kunskaper i svenska språket, om svenska inte är deras förstaspråk. I tillägg till att det påverkar personers möjligheter att uttrycka behov av stöd, kan bidra till att personerna upplever sig isolerade från sin omgivning. Det kan bidra till trygghet att få vara i en miljö som kulturellt och språkligt liknar den miljö som man är van vid. I en rapport beskriver nationella minoriteter själva att det är viktigt att få åldras på ”sitt eget språk” för att känna trygghet. De beskriver även att människor kan avstå från att söka omsorg eller vård av rädsla att inte göra sig tillräckligt förstådda på svenska. 

Om en äldre person som tillhör nationella minoriteter också har en funktionsnedsättning kan utsattheten vara särskilt stor och det kan vara svårare för personen att tillvarata sina rättigheter i äldreomsorgen. 

Exempel på utsatthet inom äldreomsorgen: 

• En brukare på ett äldreboende tillfrågas i ett skriftligt formulär skrivet på svenska om hen önskar använda finska i kontakten med vårdpersonal. Brukaren fyller inte i formuläret eftersom hen inte förstår svenska tillräckligt bra. 
• En brukare i äldreomsorgen döljer sitt ursprung som nationell minoritet och använder inte sitt modersmål av rädsla för negativt bemötande från vårdpersonal. 
• En brukare nekas koschermat på ett äldreboende eller av hemtjänsten. 
• En brukare har svårt att beskriva sitt behov av omsorg på svenska vilket gör att hen inte får omsorg som motsvarar hens verkliga behov.