Äldreomsorg
Den kommunala äldreomsorgen spelar en central roll i minoritetspolitiken och minoritetslagen. Fokus på äldre personers tillgång till språk och kultur bygger på att främja deras livskvalitet.
Det handlar om att ge äldre möjligheten att bevara sin identitet och kulturella tillhörighet. Språket är avgörande eftersom det ger trygghet och gör det möjligt för äldre att på bästa sätt uttrycka sina känslor, minnen och sin identitet. Enligt minoritetslagen ska kommuner, som inte ingår i något förvaltningsområde, erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en väsentlig del av servicen eller omvården inom äldreomsorgen av personal som behärskar finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Det gäller om kommunen har personal som kan språken. Kommunen ska också informera den som ansöker om bistånd inom ramen för äldreomsorgen om möjligheterna till minoritetsspråkig service och omvårdnad.
Den kommunala äldreomsorgen ska också verka för att den äldre ska kunna bevara sin kulturella identitet. Det finns flera exempel på aktiviteter som aktörer inom äldreomsorgen kan genomföra i det syftet. Några exempel är att uppmärksamma nationella minoritets högtider, erbjuda minoritetsspråkig media, lyssna på musik eller bjuda på mat eller fika. De nationella minoriteternas språk och kulturer kan också synliggöras i allmänna utrymmen, till exempel genom inslag i inredningen, flaggor eller skyltar på minoritetsspråk.
Kommuner behöver både ta reda på och ta vara på personalens språkkunskaper för att kunna möta behovet av äldreomsorg på minoritetsspråken.
För att ta vara på personalens språkkunskaper behöver kommunerna uppmuntra de anställda som vill att använda minoritetsspråk i arbetet. Anställda som talar andra språk än de som huvudsakligen används på arbetsplatsen nyttjar inte alltid sina språkkunskaper i yrkeslivet. Om kunskaperna inte är kända kan de inte heller användas som resurser.
För personal som behärskar minoritetsspråk och som vill använda dem i arbetet kan det vara nödvändigt med stöd, så som kompetensutveckling eller interna nätverk, för att de ska kunna tillämpa språket fullt ut i sin yrkesroll. Språkkompetensen kan med fördel premieras på olika sätt, så som att vara en lönesättande faktor.
En grundläggande förutsättning är också att kommunen har kännedom om personalens språkkunskaper. Kommuner kan göra en kartläggning eller inventering för att ta reda på personalens språkkunskaper. Det kan göras på olika sätt, exempelvis genom enkäter eller samtal med personalen. Oavsett metod är det viktigt att förmedla vad syftet med språkinventeringen är och att det är frivilligt för personalen att delta. Här kan du läsa om hur Kalmar kommun arbetat med språkinventering.
Språkkunskaper behöver också beaktas vid rekrytering av personal, eftersom förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal som talar nationella minoritetsspråk. Förvaltningsmyndigheter kan även vid behov anlita tolk eller översättare.
