Kalmar kommun kartlägger språkkunskaper inom äldreomsorgen
Kalmar kommun har ett aktivt arbete med nationella minoriteters rättigheter. Mål och riktlinjer har funnits på plats sedan 2019. Kommunen genomför flera olika aktiviteter och åtgärder, den senaste tiden har de bland annat uppmärksammat de nationella minoriteternas högtider och den samiska språkveckan och ökat utbudet av litteratur på minoritetsspråk på biblioteken.
Nästa steg för att stärka arbetet är att genomföra en inventering av språkkompetens inom äldreomsorgen. Bakgrunden till att kommunen vill genomföra en språkinventering är att de nationella minoriteternas språk har varit och fortsätter vara stigmatiserade i många sammanhang. Det är något som Kalmar kommun vill vara med och ändra på. Det handlar också om att lyfta fram språkkompetens som en resurs för att kunna tillgodose äldre personers behov:
– Vi möter omsorgstagare där vi har en utmaning med just språket för att kunna förstå och kommunicera. Vi ser att det finns risk för missförstånd och brist på att kunna tala med någon på sitt eget språk kan leda till ensamhet och isolering, säger Mia Lindgren som är kvalitetschef på omsorgsförvaltningen.
Minoritetslagen reglerar att kommuner utanför förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska ska erbjuda äldreomsorg på nationella minoritetsspråk, om en individ önskar det och om det finns personal som behärskar språket.
Kommunen började med att undersöka vilka behov som kunde finnas av äldreomsorg på minoritetsspråk i kommunen. De hämtade data från SCB om den sverigefinska befolkningen och utlåningsstatistik för litteratur på minoritetsspråk. Det visade främst att det borde finnas ett behov av äldreomsorg på finska i kommunen, men de kunde också se att det lånas ut litteratur på samtliga minoritetsspråk.
Därefter lyftes förslaget om att genomföra en inventering av språkkompetens till ledningsgruppen på omsorgsförvaltningen, som beslutade att inventeringen skulle genomföras. Målet med språkinventeringen är att kunna matcha brukare med behov av omsorg på ett visst språk mot personal med språkkompetens för att förbättra kvaliteten på omsorgen:
– Vi har både omsorgstagare och medarbetare med olika ursprung. Vi planerar att inventera var språkkompetensen finns, så kan vi lättare matcha så att omsorgstagare kan få vård på sitt eget språk. Men det handlar också om att lyfta språk som en viktig och reell kompetens! säger Mia Lindgren.
En framgångsfaktor för att förverkliga idén om att undersöka vilka språk personalen talar var att det fanns ett behov av att göra en generell språkinventering inom äldreomsorgen. Det vill säga även för andra språk utöver minoritetsspråken. Nu ska kommunen bestämma hur inventeringen ska gå till.
– Oavsett metod är det viktigt att det är frivilligt att ange om man behärskar ett annat språk än svenska och önskar använda det i sitt yrke, betonar Mia Lindgren.
En styrka i kommunens minoritetspolitiska arbete, som varit viktig för att få språkinventeringen att hända, är att arbetet hålls ihop av en central samordnare samtidigt som flera förvaltningar är engagerade. Stina Nordström är handläggare inom social hållbarhet på kommunledningskontoret och samordnar arbetet med nationella minoriteter.
– Det är en framgångsfaktor att det finns en samordnare som håller ihop oss från olika förvaltningar. Det gör att vi kan hitta samhörigheter där vi kan göra saker och hitta möjligheter ihop, säger Mia Lindgren.
På frågan om vad kommuner och andra förvaltningsmyndigheter kan börja med för att stärka samarbetet kring nationella minoriteters rättigheter, svarar Stina Nordström:
– Mål och riktlinjer – börja där! Berätta för både politiken och tjänstepersoner om kravet på kommuner att ta fram sådana. När dokumentet sedan ska revideras så kommer frågan upp på agendan igen. Då kan man också passa på att utbilda.
– I samband med revideringen uppmanade politiken oss att på första sidan i Mål och riktlinjer lägga in en hänvisning till Sveriges obligatoriska åtagande i regeringsformen kopplat till nationella minoriteter, just för att betona att det inte handlar om något valfritt arbete.
Ett annat tips är att börja med att kontakta och bygga upp samarbeten med kommunens folkbibliotek, som ofta arbetar med minoriteternas rättigheter utifrån bibliotekslagen.
– Kontakta biblioteket - där arbetet ska finnas. Börja med de redan frälsta, knyt an till det arbete som redan pågår och de personer som har kommit igång och arbetar aktivt, menar Stina Nordström.
Samtidigt kvarstår en utmaning som bottnar i bristande kännedom och kunskap om nationella minoriteters rättigheter i kommunens ledning. Stina Nordström beskriver:
– Vi måste påminna om våra mål och riktlinjer, och att det är vår skyldighet att jobba med minoritetslagen. Efterfrågan på aktiviteter, konkreta insatser och utbildningar skulle kunna vara större. Det arbete som görs är ofta initierat från verksamheterna själva som ser behovet, till exempel språkveckor, utställningar och inventering av språkkompetens.
Utöver intern samverkan samarbetar Kalmar kommun även med bland annat Region Kalmar och Länsstyrelsen i Kalmar. Regionen håller i nätverksträffar för alla bibliotek i regionen, som både är kunskapshöjande och ett stöd i arbetet.
