Förvaltningsområdena växer stadigt
Att börja använda sitt modersmål i kontakt med myndigheter kan vara ovant och risken är stor att man väljer att prata svenska. Enskilda måste informeras om sina rättigheter och myndigheterna ska kunna svara på finska, samiska och meänkieli. Lagen är tydlig med vilka krav som ställs på myndigheterna inom förvaltningsområdena.
2019 reviderades lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk och samtliga nationella minoriteter fick utökade rättigheter till bland annat information och inflytande. Barns och ungas möjligheter till inflytande ska främjas särskilt. Från samma datum blev också kommuner och landsting skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete.
Utöver bestämmelser som omfattar samtliga nationella minoriteter finns särskilda rättigheter som gäller i de så kallade förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska. I kommuner som ingår i förvaltningsområdena ska de nationella minoriteterna kunna använda sitt språk i kontakt med myndigheter, både muntligen och skriftligen. Förvaltningsmyndigheter måste se till att det finns personal som behärskar språket eller språken. Kommunen ska också kunna erbjuda barn- och äldreomsorg på minoritetsspråken.
En kommun eller landsting/region kan ingå i flera förvaltningsområden.
Intresserade kommuner ansöker hos regeringskansliet om att få ingå i förvaltningsområden och om det beviljas får kommunen ett statsbidrag som baseras på antalet invånare i kommunen. Ansökningstiden går ut 1 mars varje år.
Kommunerna brukar då redovisa hur frågan lyfts i kommunen, om det kommit upp som ett förslag från en organisation eller genom samråd.
Hittills har alla kommuner som ansökt om att få ingå i förvaltningsområdena fått göra det. Så länge det finns nog med statsbidrag och man uppfyller alla kriterier får kommunen ett ja.
Enligt förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk är statsbidraget till kommuner och landsting avsett att användas till merkostnader som uppkommer med anledning av nationella minoriteters rättigheter enligt lagen. Utifrån förordningen är kommuner också skyldiga att kartlägga behoven som finns av åtgärder till stöd för finska, meänkieli respektive samiska. Kartläggningsarbetet ska genomföras tillsammans med minoriteterna. Utifrån de kartläggningar som genomförs är det är upp till varje kommun att tillsammans med minoriteterna bestämma vilka insatser som ska prioriteras och bekostas av statsbidraget.
Hittills har kommunerna valt att lägga bidraget på exempelvis samråd, kartläggning av språkbehov inom omsorgen, informationsinsatser, utvecklingsinsatser i förskolan och äldreomsorgen, personalkostnader och kultursatsningar.
Om en kommun inte använder hela statsbidraget kan beloppet sättas ner året efter.
I dag ingår 84 kommuner och 15 regioner i ett eller flera förvaltningsområden, 66 kommuner i det finska förvaltningsområdet, 27 kommuner i det samiska och 9 kommuner i förvaltningsområdet för meänkieli.
ANN-HELÉN LAESTADIUS
