Naturlig språköverföring när barn och äldre möts

Meänkieli och finska förs över mellan generationer på ett naturligt sätt på Älvstrandens förskola och äldreboende i Pello. 

Pello är en liten ort i Tornedalen på gränsen till Finland. Bara en bro över Torne älv skiljer svenska Pello från finska Pello. Här talar befolkningen svenska, finska och meänkieli på ett ”randat” sätt.

Närheten till Finland gör att möjligheten till språkinlärning är unik, något som Älvstranden tagit fasta på. Under samma tak intill älven, i en ombyggd skola, finns sedan 2018 äldreboende, förskola, digital hälsocentral och restaurang.

När minoritet.se besöker Älvstranden är det coronatider och äldre och barn får inte träffas på samma sätt som tidigare. Dörren mellan de båda avdelningarna är låst, men utomhus kan alla vara.

De äldre följer barnen med blicken när de busar runt på gården och tillsammans sjunger de några visor innan det är dags för fika runt ett stort träbord.
- Älvstranden är ett verkligt fint exempel på språköverföring mellan generationerna, säger Sari Oja som är kulturpedagog och metodutvecklare.

Tanken är att barnen genom de äldre ska få behålla sitt språk eller lära sig finska och meänkieli. Förskolan har elva barn och på äldreboendet finns 14 vårdtagare.
- Hos oss hålls finska, meänkieli och kulturen levande, det genomsyrar hela verksamheten, säger Sari. Vanligast är att barnen besöker de äldre i deras boende. Så var det innan coronan kom. De pysslar tillsammans och ibland sjunger barnen för dem eller så gör de det tillsammans. De äldre gillar framför allt gamla finska barnvisor.

Samvaron mellan barnen och de äldre är så naturlig, att det nästan är svårt att sätta ord på det.
- Barnen leker med sina leksaker hos de äldre, busar lite och springer i korridorer. Men vi har också schemalagda aktiviteter. En gång i veckan gräddar de våfflor tillsammans och vi håller också liv i vissa traditioner, till exempel att sätta potatis varje vår i odlingslådor utomhus.

Barnen och de äldre äter lunch tillsammans i restaurangen varje dag och då sitter de ofta vid samma bord. Under matstunden sker en naturlig språköverföring.
- För de flesta äldre här på boendet är ju meänkieli och finska det mest naturliga att prata.

Kulturen syns också i förskolans inredning som till viss del består av barnmöbler i tornedalsk stil. En liten brunmålad kökssoffa, bord och höstolar med vagga intill ger en bild av hur det såg ut förr i tiden i tornedalska hem.

Övertorneå kommun har ingen renodlad minoritetsspråkig förskola, istället har man sedan tio år tillbaka utsett minoritetsspråkigt ansvariga pedagoger på varje förskola.
- Finska och meänkieli är ju så levande i samhället. Ingen önskar att språken isoleras till en enda avdelning utan vi vill att det ska finnas överallt.

De minoritetsspråkigt ansvariga pedagogerna ansvarar för aktiviteterna på sina avdelningar. De talar finska och meänkieli med de barn och familjer som önskar det och ser till att det finns material, böcker och aktiviteter på båda språken.
- Det funkar väldigt bra.

Minoritetsspråkspedagogerna jobbar lite olika beroende på hur barngrupperna ser ut. Ibland talar man bara finska och meänkieli med vissa barn. På någon annan förskola sker det i vissa specifika situationer, till exempel vid matbordet eller vid av- och påklädning.
- Även personalen randar språken sinsemellan, så barnen i förskolan får höra det hela tiden. Då blir allt så naturligt.

Kaisu Eero är enhetschef för Älvstrandens äldreboende.
- Det som skiljer oss från andra äldreboenden i Övertorneå kommun är vårt samarbete med förskolan. Målet är att det ska vara en naturlig del av vardagen. Från början gjorde vi så att personalen planerade för olika aktiviteter men med tiden har det utarbetats en metod som säger att utbytet inte behöver vara så planerat alla gånger. Det ska vara spontant och en naturlig del av vardagen.

Kaisu berättar att de äldre uppskattar samvaron med barnen mycket.
- De lever upp när barnen kommer. Det kan räcka med att de springer runt lite på avdelningen hos oss, det ger liv i huset.

Den personal som inte kan finska och meänkieli inom äldreomsorgen erbjuds utbildning av Övertorneå kommun. En frivillig kurs i finska vid Uleåborg universitet har hållits och vad gäller meänkieli har metodutvecklaren Sari Oja stått för den utbildningen på hemmaplan i Pello.

En av dem som gått bägge utbildningarna är undersköterskan Siv Wälivaara vid Älvstrandens äldreboende:
- Jag har vuxit upp med meänkieli i mitt barndomshem i Kuttainen, men jag var inte så intresserad av det som barn utan pratade bara svenska. Att jag nu fått möjlighet att gå kurs i meänkieli och finska har varit till stor hjälp för mig. Jag försöker prata språken på jobbet och jag förstår det mesta som sägs. Inom äldrevården blir det ofta samma meningar som upprepas: ”Är du hungrig? Vill du ha något att dricka? Hur mår du?” och så … Många av de äldre kan ju inte svenska.

SUSANNE REDEBO