”Jag har upplevt förakt över att vara tornedalsk kvinna”

– Målar-Jonsson ur visan om ”Liikavaara Frans” och Målar-Arto i samma visa bodde hos oss. På somrarna kom en cirkus och reste sina tält på vår gård och då fick jag och mina kompisar sitta på första parkett. Vi hade även ett häkte högst upp i husgaveln, där satt fångarna och väntade på transport till fängelset, berättar Kerstin Tuomas Larsson.

Tillsammans med hennes pappa byggde farmor upp det stora och för den tiden pampiga huset någon gång på 1930-talet. Tavlan målade Målar-Jonsson av i alla hast då han var skyldig Kerstins pappa pengar. I det röda mindre huset som byggdes 1798 på Tuomas marker, som sträckte sig ända bort till Torneälven, bodde Målar-Arto som var pappa åt radiolegenden Pekka Arto.
– Jag minns dem bägge från min barndom. Jonsson betalade för sig med sina tavlor, berättar Kerstin Tuomas Larsson.

Högst upp i husgaveln fanns ett häkte och där väntade fångarna på vidaretransport till fängelset i Haparanda. Även fångvaktaren hade här en egen kammare. Under somrarna slog Cirkus Rolando upp sina tält på gården.
– Åh, Herre Gud, vad passande det var för oss barn på gården, säger Kerstin Tuomas Larsson och berättar fler minnen från barndomen och medger att de format henne en hel del till att bli den person hon är idag.

Kerstin Tuomas Larsson är ofta ute på skolorna och läser ur sina böcker. Då är Målar- Jonssons stora tavla med i berättandet och på meänkieli talar hon med barnen om sin spännande barndom och de spännande figurer som kantade hennes uppväxt.
– Men det som format mig mest är mitt språk meänkieli och den tornedalska kulturen. Som tornedaling och dessutom kvinna så upplevde jag att jag inte riktigt räckte till med mitt språk och mitt finskklingande efternamn, säger Kerstin Tuomas Larsson.

När hon i 20-årsåldern gifte sig med Lennart och fick lägga till Larsson till sitt efternamn blev hon "äntligen" rikssvensk. Hon studerade en del i Uppsala och blev fil- kand. Att duga, eller att räcka till, fick henne att studera fram till pensioneringen. Det blir svårt att ta in att det lilla flickebarnet som lyckligt satt på första parkett när Cirkus Rolando bjöd upp till cirkus, senare i sitt liv genom sin tornedalska tillhörighet skulle få så mörka stråk i sitt inre.
– Jag stressade på och pressade mig själv med mina studier för att bli accepterad. Det är en sorg att vi tornedalingar blivit så acklimatiserade och att man med sådan kraft försökt göra om oss till svenskar. Ibland har jag upplevt ett förakt över att vara en tornedalsk kvinna. Jag har känt mig besvärad i kontakten med mina rikssvenska lärarkolleger och i lärarrummet klev jag undan.

Den här litenheten har följt Kerstin Tuomas Larsson i hennes författande, genom böcker och dikter. 2017 kom hon ut med tre barnböcker på meänkieli. Det är enkla texter för barn som är illustrerade med teckningar.
– Jag har medvetet valt en pojke i ”Miksi Lasse itkee.” På omslaget är det en pappa som håller sin pojke i famnen. Jag vill lyfta fram pojkar och män i Tornedalen som gråter och män som tar sin föräldraroll på allvar. Jag är ju så gammal så jag hunnit uppleva en tid med helt andra värderingar.

Hennes senaste roman ”Hjärntvättarresan” bygger på fakta. Kerstin Tuomas Larsson har intervjuat kvinnor som i sin barndom skickades till södra Sverige för att lära sig riktig svenska. Det här är en bit av hennes historia som alla inte känner sig bekväma med.

Annat som romanen tar upp är Korpelarörelsen, arbetsstugor, TBC, skallmätningar samt ett språkligt och sexuellt förtryck. Romanens ”Elvi”, som skickas söderut för att lära sig det fina språket, blir utnyttjad sexuellt av män och "finnunge" som hon är blir hon ett lovligt byte för storsvenskarna och någon som alla får förgripa sig på.
– Allt var inte bara guld och gröna skogar. Jag vill lyfta upp de här bitarna ur vår historia och säga sanningen. Med åren när jag börjat bottna i mig själv har jag börjat våga säga sanningar. Till och med Jesus säger att; ”Sanningen skola göra eder fria”, säger Kerstin Tuomas Larsson, som genom skrivandet börjat hitta de bottnar i sitt eget djup som gett vid handen att de mörka stråken i dag ter sig något ljusare.

HASSE STENUDD