Umesamiskan - en viktig del av Katarinas liv
Katarina Barruk spänner ögonen i ungdomarna på scenen framför sig. Stryker under det hon säger med en precis, skarp gest med handen.
– Ska ni vara där uppe så måste ni ta plats och vara stolta. Annars är det lika bra att ni kliver ner därifrån!
Det känns som om alla vuxna i kyrkrummet studsar till: Vad säger hon?
Men kanske beror det på att Katarina själv är ung. Kanske på att hon redan har fått ett namn om sig som artist. För gänget med 15-åringar framför henne protesterar inte, flamsar inte. De skärper sig och anstränger sig istället dubbelt.
De senaste åren har Katarina Barruk varit ledare vid de samiska konfirmationslägren. Det var under sin egen tid som konfirmand på lägret hon plötsligt förstod vilket språk hon skulle skriva sin musik på. Tidigare när hon gjort låtar hade det varit på såväl samiska, svenska som engelska. Men när hon skulle skriva om sin Gudstro landade hon helt naturligt i umesamiskan. Och plötsligt lyckades hon också förena jojken med sången.
– Det kändes som om två delar utav mig förenades. Det var speciellt, och blev en startpunkt. Det kändes som ”nu är allt bra, nu känns allt självklart. Det är detta som är grejen”, säger hon när vi träffas efter repetitionerna med ungdomarna.
I juni 2013 gick hon ut den musikestetiska linjen på Midgårdsskolans gymnasium i Umeå. Hon gick andra året på utbildningen när det började ta fart, sedan har det gått undan. 2012 hade hon sin första egna konsert med eget låtmaterial vid den stora urfolks musik- och kulturfestivalen Riddu Riđđu i Nordnorge. Hon utsågs till årets unga samiska artist och sedan dess har hon stått på scenen vid ett flertal stora festivaler i både Sverige och Norge tillsammans med bandet bestående av kompisar från gymnasietiden.
– Ingen av dem är samer. Det har varit intressant för dem att hänga med på alla konserter vi har spelat i Sábmie (Sápmi på umessamiska). De har fått en inblick i hur det kan vara, säger Katarina Barruk.
Hon deltog även vid invigningen av Kulturhuvudstadsåret i Umeå genom den Renrajd som gick från Ammarnäs till Umeå dagarna innan den stora invigningen. Där hon och ytterligare två artister skidade genom Västerbotten och hade konserter efter vägen. I Umeå hade de en konsert på invigningskvällen, alldeles innan den stora samiska artisten och sångerskan Mari Boine.
– Det var jättekul. Hon är ju grym!, konstaterar Katarina Barruk.
Hösten inleddes med framträdande vid årstidsinvigningen Tjakttjagiessie – Skördandets tid – i Umeå i slutet av augusti och hon fortsätter framöver med inspelningen av sin allra första skiva.
Musiken har alltid varit extremt viktig i Katarina Barruks liv, hennes stora passion och drivkraft som funnits naturligt i hemmet genom musikaliska föräldrar.
– När jag var liten frågade folk vad man skulle bli när man blev stor. Jag svarade sångerska. När man blev äldre förväntades man svara något annat, något rimligt. Människor blev alltid förvånade när man höll kvar vid ”jag vill bli sångerska, artist”, säger hon med ett litet leende.
Som 13-åring gjorde hon sin första riktiga låt. Och sedan konfirmationsåren blir det nu enbart texter på umesamiska. Det samiska språk som först hade ett skriftspråk, men som sedan varit på väg att försvinna helt och i dag talas av ytterst få.
– Umesamiskan har alltid varit en viktig del i mitt liv. Men det är nog bara jag och min brorsa i vår generation som vuxit upp med umesamiskan hemma som ett modersmål. Vi har haft ett privilegium att ha en förälder som kunnat prata det flytande. Det är ovanligt.
Hennes pappa är Henrik Barruk, språkkonsult, som länge arbetat med att lyfta och revitalisera umesamiskan.
– Min pappa har burit på språket vidare från farmor. Han har en brinnande passion och ett intresse för att hålla språket vid liv. Min áhkká (farmor) var en stark språkbärare. Hon var född lite innan det blev förbjudet helt att prata samiska.
Katarina Barruk arbetar själv aktivt för att lyfta språket och lära det vidare, bland annat – sedan hon var 17 år – som ledare för språkbad. Folk i olika åldrar, från ett år och uppåt, träffas under en helg för att prata umesamiska, genom lekar och övningar.
– Den kunskap som jag har vill jag kunna bidra till att andra får tag på också. Jag har fått växa upp med språket men också fått känna på hur det är att vara ensam om det. Att det inte är någon självklarhet. Så jag vet hur viktigt det kan vara, och om någon frågar efter språket så vill jag verkligen göra allting jag kan för att kunna bidra. För det är en så stor del av en människas identitet, säger hon.
Katarina Barruk ser ett stort intresse idag för att återta och revitalisera umesamiskan.
– Väldigt många i vår generation är intresserade. Det finns en stor efterfrågan på samisk musik och litteratur, på allt som gör vår kultur levande. Och man frågar efter lärare och läromedel. Min vision är att fortsätta utveckla musiken, sången och jojken, ta det så långt som det går. Jag kommer att göra allt för att det ska fungera.
CAMILLA ANDERSSON
