Nya utställningen Nordbor lyfter det samiska kulturarvet

–Det ni nu kommer att se är en jättestor nordisk odyssé av livet i Norden under 500 år. Ni kommer att träffa ett antal personer som träder fram ur våra samlingar och arkiv. Alla är autentiska personer – det är drabbande, ha en näsduk klar, säger vd och museichefen Sanne Houby-Nielsen till en förväntansfull publik på pressvisningen.

Arbetet med utställningen har pågått i flera år och har varit ett ”mödosamt och strategiskt arbete”, menar hon. Utställningen handlar om svenska sammanhang, men är satt i ett nordiskt perspektiv. Forskare, museipersonal och experter har varit involverade.

–Det har varit ett omfattande kunskapsarbete med fler tusen texter och arbetssättet har varit nytt för Nordiska museet som har satt människan i centrum. Fokus har legat på möten, rörelse och förändring, säger Fredrik Svanberg, avdelningschef Kulturhistoria.

Den samiska kulturhistorien löper som en röd tråd genom Nordbor där samiskt vardagsliv kopplas ihop med större historiska händelser.

–Nordiska museet har mycket samiskt kulturarv och det har varit särskilt viktigt att integrera det samiska i utställningen. För arbetet har vi haft stöd av en samisk referensgrupp. Man får också ta del av den mörka historien som raslära och nordisk kolonialism, säger Fredrik Svanberg.

Marit Baer, intendent på museet och själv same har arbetat med den samiska utställningsdelen.

–Den samiska referensgruppen har bestått av andra museum som har samiskt innehåll som Ájjte i Jokkmokk, Gaaltije i Östersund, Skogs- och samemuseet i Lycksele och Sameföreningen i Stockholm.

Hon menar att det har varit viktigt att integrera det samiska  i hela utställningen därför dyker det upp samiska föremål och berättelser på olika platser som till exempel en samisk pojkmössa i samband med den del som handlar om emigrationen till Amerika eller i berättelsen om samer som hjälpte flyktingar från Norge till Sverige under andra världskriget.

Av utställningens 22 dramatiserade personporträtt är tre samer. Det är Inga från Tingavaara från 1500-talet, Lars Nilsson från 1600-talet och Kristoffer Sjulsson från 1800-talet. Nåjden Lars Nilsson döms till döden eftersom han vägrade överge sin gamla tro och låta sig bli kristen. Han hade använt sig av en samisk trumma för att återkalla sin döde son. Cirka 300 samiska föremål från museets samlingar visas upp och ett tiotal unika teckningar av författaren och konstnären Johan Turi (1854–1936).

Utställningen tar sin början på 1500-talet och rör sig kronologiskt framåt genom historien genom 22 rum med tre historiska spår som inramning: natur, familj och tanke.

Minoritet.se tar följe med Ulrika Torell, intendent som ska guida på våning fyra där Nordbor tar sin början.

–Utställningen börjar i norr i midvintertid och nu går vi in i rummet skogens guld.

Det är 1500-tal och i rummet finns flera samiska föremål, akkjor, skidor, skinnväskor och pälsar, men också många näverföremål.

–Skogsfinnarna var bra på att göra näverföremål och de var fantastiska skidåkare. De var framgångsrika i att odla en speciell sorts råg, svedjerågen, berättar hon.

Eftersom vi befinner oss i vintertid hänger istapparna från taket och frost pryder fönsterglaset.

I ett av rummen som rör 1600-talet får minoritet.se bekanta sig med ”Lilla satan”, en docka med klo som har tillhört Anna-Maria Adamsdotter, en resanderomsk kvinna som försörjde sig på att på att lyfta förbannelser. Hon använde en ”Bengoro”, en liten skalle av ben som är det äldsta  kända bevarade föremålet som kan kopplas till en magisk romsk tradition. Hon anklagades för ”spådom, signeri och bedrägliga konster” Själv hävdade hon att hon inte trodde på magi, utan att det var ett sätt för henne att försörja sig. Hon dömdes till döden 1662 utifrån en bestämmelse om ”tattare och zigenare”, men frikändes senare av Göta hovrätt i Jönköping.

Utställningen består också av flera judiska föremål, bland annat en torahpekare och det finns flera andra föremål som kan kopplas till de nationella minoriteterna. Efter att ha gått igenom alla årstider och alla århundranden slutar utställningen åter igen i vinter och nutid.

–När man lämnar utställningen hoppas vi att ni har fått med er att livet i Norden har förändrats och  utvecklats – det som är Norden är i ständig rörelse, säger Elna Nord, avdelningschef Utställningar.

Nordbor invigs den 10 februari.

https://www.nordiskamuseet.se/utstallningar/nordbor/

KARIN SKOGLUND