Finnbygder i samverkan
Anita Österman sitter med i styrelsen som ordinarie representant för Värmland. Hon bor vid vägs ände mitt i skogen i huset som varit i släkten sen 1919.
–Min mamma föddes här men hennes familj flyttade härifrån 1939 och min morfars bror tog då över huset. Efter att han hade gått bort 1961 stod huset tomt, men var tillgängligt för alla släktingar. Jag var ofta här som barn och 2010 fick jag köpa huset av mina sysslingar som då ägde stället. Min mamma var en ivrig släktforskare och väldigt stolt över sina skogsfinska anor.
Anitas skogsfinska anor går ända tillbaka till 1600-talet på både mormors och morfars sida. 2015 gick hon med i FINNSAM för att hon tyckte det skulle vara kul att lära sig mer om skogsfinnarna.
–Det var en aha-upplevelse. Jag upptäckte att finnskogen var så mycket mer än bara Gräsmark där jag bor. Engagemanget har gett mig rötter, ju äldre man blir desto viktigare blir det att höra till den skogsfinska flocken. Jag är stolt över att vara skogsfinsk ättling.
FINNSAM har gett ut flera böcker och broschyrer och på hemsidan finns informationsfilmer från de olika finnskogsområdena i Sverige, och ett arbete pågår med att förse dem med finska undertexter. På hemsidan finns också rapporter från tidigare konferenser, länkar till den skogsfinska bibliografin som för närvarande innehåller fler än 18 000 poster, länkar till skogsfinsk geneaologi och inbjudningar till kommande konferenser.
–Det finns många fritidsforskare som kan mycket om finnskogen som sitter hemma, FINNSAM erbjuder ett möte mellan dem och akademiker, förklarar Anita.
FINNSAM ordnar också flera skogsfinska projekt om bland annat litteratur, byggnader, släktnamn och släktforskning.
–Vi kartlägger finnskogsättlingar, initierar reparationer av byggnader och sprider information om finnskogen och skogsfinnarna, säger Anita och lägger fram en hög av böcker och skrifter från FINNSAM på cafébordet på verandan.
I maj möttes medlemmarna på konferens i Mattila för att bland annat uppmärksamma att det var 200 år sedan en delegation av skogsfinnar från båda sidor av gränsen fick audiens för att framlägga en petition till kung Karl XIV Johan. Petitionen var författad av Carl Axel Gottlund, en finsk student som gjorde två resor i finnbygden där han bland annat dokumenterade finska bosättningar, släktnamn och den savolaxiska dialekten med bevarade sånger och runor. Gottlund ansåg att det på flera håll var usla villkor för folket på finnskogen.
–Många skogsfinnar ville till exempel ha predikan och undervisning på finska och resultatet av petitionen blev visserligen nya kyrkor, men fortfarande var prästerna svenska och svensktalande.
Gottlund hade en dröm om att det skulle skapas ett skogsfinskt härad på gränsen mellan Solør och Värmland. Det skulle vara en självständig region med en egen kyrka vid sjön Rögden, finsktalande präster, fogdar och lärare. Hade hans önskan blivit verklighet hade finnskogen varit en föregångare till dagens finska förvaltningsområde. Sverigefinnarna hade inte blivit en minoritet om det inte hade varit för skogsfinnarna eftersom det krävs mer än 100 års närvaro i landet för att kunna räknas som en nationell minoritet, menar Anita Österman.
–Men FINNSAM driver inte frågan om att få en egen status. Däremot har vi haft en representant med i gruppen som tog fram en skogsfinsk flagga, gemensam för finnskogarna i hela Sverige och Norge. Den 21 juni firade vi också den skogsfinska flaggans dag, vilket kommer att räknas som skogsfinnarnas nationaldag.
KARIN SKOGLUND
