App om den samiska historien i Stockholms län

–Jag har lärt mig oerhört mycket om en historia jag vet lite om. Jag har både förvånats och fascinerats. En del av vårt material lyfter platser, människor och händelser historiskt och en annan del hur det är att vara same i Stockholm idag, berättar Elin Larsson Heppling på invigningen på ABF-huset i Stockholm.

Elin är antikvarie och etnolog och arbetar med länsmuseets digitala samlingar. Stockholms länsmuseum är ett digitalt museum med verksamhet runt om i länet där också kulturarvshistoriska platser är en del av själva museet.

–Jag kommer presentera ett urval av materialet, det är personer som ropar till en från historien. En av dem är missionären Margareta från 1300-talet som skulle sprida den katolska läran bland samer. En annan Maria Magdalena Mathsdotter som den 3 mars 1864 tog sig till Stockholm till fots och på skidor med ärende till kungen. Hon hade lovat sin syster på dödsbädden att kämpa för bättre möjligheter till utbildning för samer.

Andra personer från den samiska länshistorien är Sara Bexelius, som arbetade på Skansen och såklart Elsa Laula, samisk aktivist som grundade Lappska Centralförbundet på Skansen. Elin visar också ett hänge från en silverkrage hittat vid en arkeologisk utgrävning vid Snapptuna torp i Vallentuna.

Den samiska historien i regionen sträcker sig tillbaka till forntiden och fortfarande är den samiska närvaron stor.  Sameföreningen i Stockholm som samlar många samer i regionen har varit en viktig samarbetspart i projektet och Inger Axiö, ordförande i föreningen är glad att den samiska historien nu får ta större plats på museet.

–Det fanns inte mycket om samer på länsmuseet innan. Vi vill synas, vi bor också här och inte bara i norra Sápmi. En del av materialet känner vi till sen innan och en del är nytt.

Ett nutida exempel på samisk historia i Storstockholm är ett samiskt läger som invigdes 1955 i naturreservatet Paradiset i Huddinge. Föreningen Same-Siita fick tillstånd att arrendera en bit mark för att ha som samlingsplats för samer i Stockholmsområdet. Under åren 1955-1980 var det full aktivitet i skogen, föreningen byggde timmerkåtor och en visthusbod. Eva Helgesson var där mycket som barn och minns miljön.

–Det var en gemensam plats att mötas i vistet. Många byggen och projekt pågick där. Det fanns kåtor och kojor. Vi eldade, pratade och umgicks.

Idag finns få spår kvar, endast visthusboden som numera är en raststuga på Sörmlandsleden.

KARIN SKOGLUND