"Det är det senast inlärda språket som patienten tappar först"
När orden tryter och minnet sviktar kan det vara skönt att göra en minnesutredning på sitt modersmål. I Stockholm finns två sjukhus som erbjuder minnesutredningar på finska. Ritva Hellberg, geriatriker på Danderyds sjukhus har gjort utredningar på finska i många år.
- Jag tror att efterfrågan på minnesutredningar på finska skulle öka om fler kände till att det finns, säger Ritva Hellberg.
Vid demens kan en person tappa ord och använda fel ordföljd, verb eller ord. Det är en sorts vardagsglömska som inte beror på tillfällig stress och det kan vara svårt att resonera kring tid och datum. Personen kan glömma bort praktiska göromål, bli tyst eller sluta att göra bekanta vardagsbestyr eller hobbys.
Första steget i en minnesutredning ansvarar alltid en husläkare för som gör en bedömning utifrån en särskild mall, tar blodprov, röntgar hjärnan och intervjuar patienten och anhörig. Utifrån resultatet kan det bli aktuellt med en djupare och mer omfattande minnesutredning och då kan patienten välja en av Stockholms läns landstings tolv minnesmottagningar.
En större utredning brukar omfatta intervju, neuropsykologisk testning som också kan göras på finska där olika delar av hjärnan testas samt praktiska tester och rit- och språkuppgifter som en arbetsterapeut gör. När resultatet och behandlingsplanen är klar går Ritva igenom den med patienten på finska.
- Därefter blir det kontakt med kommunen för att ta ställning till hemtjänst eller boende, körkortsfrågor och anhörigutbildning.
Kunskaper om finska språket och den finska kulturen hos läkaren som gör utredningen bidrar till en bra stämning och en trygg miljö för patienten, menar Ritva.
- Många är nöjda och upplever en lättnad när de kan tala sitt eget språk. Språket är fullt av nyanser och i utredningen ställer vi frågor om tidigare händelser i livet och då är det bra att känna till historiska och kulturella omständigheter som till exempel kriget i Finland.
Det finns också kulturella skillnader i synen på åldrande.
- Många finländare uppfattar sig som äldre än svenskar i samma ålder och upplever minnesproblem som en del av normalt åldrande. Även den finska sisun gör att många äldre finländare försöker klara sig själva istället för att ansöka om hemtjänst.
Att tala om känslor på svenska och genom en extra person, tolken i rummet är svårt och tolken har inte heller de kunskaper som en geriatriker har om hur minnessjukdomar yttrar sig språkligt.
- En tolk kan inte bedöma språkliga och grammatiska förändringar som beror på olika minnessjukdomar vilket jag som geriatriker kan.
Trots svårigheterna att använda tolk tycker Ritva att tolkar används alldeles för sällan hos distriktsläkaren.
Hur kan man hjälpa en anhörig som har en minnessjukdom?
- Det är viktigt att komma ihåg att det är just en sjukdom och att personen inte glömmer med flit. Man kan stötta genom att hjälpa till att minnas ord, saker eller göromål. Personen ska inte behöva känna sig misslyckad. Hemtjänstpersonal kan till exempel ha en ordlista på finska som stöd.
Många gånger handlar frustration och aggressivitet från den sjuke om att inte förstå vad någon säger. Det är det senast inlärda språket som patienten tappar först. Därför är det bra att lyssna på sitt modersmål och förstärka kulturen genom att till exempel fira välbekanta traditioner. Minnesmottagningen erbjuder utbildningar för anhöriga några tillfällen per termin.
KARIN SKOGLUND
