«Många romer kom till Finland via Sverige»

Hösten 1512 anlände till Stockholm ett följe på 60 personer, anförda av greve Antonius och hans grevinna. De sades komma från lilla Egypten och var pilgrimer som rest via Danmark. De blev väl mottagna och erbjöds husrum. Detta är det första nedskrivna dokumentet om romer i Sverige. Pilgrimsresan skulle vara ålagd av påven då de avfallit från den rätta tron. På våren 1559 bad fogden på Kastellholms slott på Åland i ett brev hertig Johan att göra slut på tattarnas otillbörliga handel.

Om det rörde sig om samma sällskap som 1512 kommit till Stockholm är oklart men hur som helst så fick de samma benämning: Tattare. Först på 1600-talet uppkom benämningen zigenare.
– Sverige och Finland har en lång gemensam historia, säger Panu Pulma, när han besöker Bokmässan i Göteborg hösten 2015. Han är där för att presentera De finska romernas historia, en 500 sidor tjock bok som kommit till inom ramen för ett stort forskningsprojekt. Femton skribenter, varav flera med romsk bakgrund, historiker, antropologer och andra vetenskapsmän och -kvinnor har medverkat. 

Panu Pulma som är redaktör är professor i Finlands och Nordens historia vid Helsingfors universitet.
– Sannolikt är att många romer kom till Finland via Sverige, säger han. Dialekten tyder på det. En annan sak som forskare gått på är att många finska romer har svenska namn. Men det kan till en del bero på att det ansågs fint och romerna ville efterlikna ståndspersoner.

Under första hälften av 1700-talet fanns ett par hundra romer i Finland. Vid seklets slut var 1200 bokförda, varav många bodde i Karelen. Och det talar för att många även kommit via Baltikum och Ryssland.

Under svenska tiden kom ideliga förordningar och skrivelser som skulle begränsa romernas utrymme, deras handel och deras rätt att resa. De tilldelades de sämsta hemmanen, som var omöjliga att livnära sig på.
– Men samtidigt kunde romerna mycket som var viktigt för bönderna, inte minst gällde det hästskötsel, berättar Panu Pulma.

– Romernas historia i Finland handlar både om samexistens och förtryck säger han.

Redan på 1700-talet började det romska språket förfinskas.
– Vi skapade våra egna romer, så att säga.

Genom sina kunskaper om hästar var romer eftertraktade inom militärmakten. Många var med och stred i de olika krigen.

Vad hände då med de finska romerna efter skilsmässan från Sverige?

 – Efter krigstjänsten var det många som inte var önskvärda längre och behandlades riktigt illa. Förhållandena blev allt sämre. Inte minst eländigt var för de tusentalet romer som flyttades med den övriga befolkningen från Karelska näset 1945. Romerna erbjöds ingen plats i samhället.

I slutet av 1800-talet hade rasideologiska strömningar börjat göra sig gällande, tvångssterilisering och andra åtgärder började diskuteras. Den senare president Kekkonen föreslog koncentrationsläger.

Trots att de finska romerna har varit ett markant inslag i Finlands historia, inte minst på kulturens område, har de mest betraktats som ett problem eller ignorerats. Många finska romer har inte haft tillgång till sitt eget språk.

Egentligen är det först när de finska romerna flyttade till Sverige på 1960- och 70-talen som medvetandeprocessen om rättigheter, egen kultur och eget språk kom igång, inte minst inspirerade av Katarina Taikon.

BITTI INGEMANSSON