Artiklar
Anna Bergman Stamblewski. Foto: Region Norrbotten.

Storsatsning på böcker för unga i Norrbotten

Region Norrbotten tar minoritetsarbetet på fullt allvar. Samtliga fem språk omfattas och extra stort fokus läggs just nu på de allra yngsta när hundratals barnböcker delas av nya läsare.

Anna Bergman Stamblewski är strateg för de nationella minoriteterna.

– Jag tycker vi gör det ganska bra, säger hon och fortsätter:

– Arbetet med de nationella minoriteterna och deras rättigheter blir aldrig färdigt och vi inser att vi alltid kan göra mer och förbättra oss. Men vi har bra struktur i arbetet och jag ser tydligt att frågan är prioriterad i regionen.

På ett av de senaste samrådsmötena deltog 18 personer som inte representerade minoriteterna. Det var de högsta regionalpolitikerna, olika enhetschefer, läkare, strateger och flera andra från Region Norrbotten.

– Medarbetarna är intresserade, politikerna väldigt ”på” i dessa frågor och ledningen står bakom förbättringsarbetet. När alla tar det på allvar så blir det mer lättarbetat. 

 Själv har Bergman Stamblewski under hösten precis avslutat en barnboksturné av lite större modell.

Hon börjar räkna upp:

– Kiruna, Gällivare, Pajala, Överkalix … Ja, det har i alla fall blivit 17 besök på mottagningar och vårdenheter över hela länet.

I bagaget har Bergman Stamblewski tagit med sig barnböcker på samtliga fem minoritetsspråk, alltså inte bara samiska, meänkieli och finska som regionen är förvaltningsområde för, och delat ut.

Hon har varit i väntrum på barnkliniker, barnmedicinska avdelningar och andra enheter för barnahälsovård över hela Norrbotten.

– Jag vet inte hur många böcker vi köpte in, men det var många. Flera hundra skulle jag säga, minns hon och tillägger:

– Vi har också delat ut böcker till de minsta barnen.

 Syftet med projektet var att bidra till barnens språkutveckling.

– Jag jobbar också med barnrättsfrågor, så när vi varit på mina resor har vi också pratat om både barnrätt och de nationella minoriteternas och urfolks rättigheter. Vi försöker sprida kunskap samtidigt som vi fångar upp de olika enheternas behov av stöd. 

Satsningen avslutades i Arvidsjaur, men Bergman Stamblewski hann knappt hem förrän fler hade hört av sig.

– Ordet hade spritt sig och jag har från flera logopeder fått frågan om att komma förbi. Det finns böcker, säger hon och blickar på några staplar, så vi ska hjälpa till. Men nu tror jag vi skickar i stället. Det blir snabbt väldigt många mil när man reser här i Norrbotten.

Glada medarbetare på Kiruna hälsocentral, BVC, visar böcker de fått i Region Norrbottens barnbokssatsning. Från vänster: Annika Sirén, Anna Bergman Stamblewski, Jenny Järv Niemi och Malin Jysky.Foto: Region Norrbotten.

 Region Norrbotten arrangerar fyra samråd varje år, två för samer, två för övriga gemensamt.

På det senaste mötet passade en person på att uttrycka kritik mot att det är svårt att få hjälp eftersom det saknas samisktalande medarbetare på så många enheter.

”Det samiska språket är ingenting värt. Man måste kunna svenska om man ska ta sig fram”, förklarade personen.

Anna Bergman Stamblewski svarar:

– Ett viktigt syfte med samråden är just att ta till oss viktiga synpunkter, som denna. När vi får in synpunkter vill vi ju försöka tillmötesgå så långt det är möjligt med förbättringsåtgärder av olika slag. Vi upphandlar tolkar och översättare och vi försöker hitta medarbetare som pratar minoritetsspråken. Men vården står inför en generell kompetensförsörjningsbrist, vilket gör det extra utmanande.

 En stor händelse i Tornedalen, alltså den del av Norrbotten som vätter mot Finland, utspelade sig i slutet av 2023.

Då hade en sannings- och försoningskommission arbetat i två och ett halvt år med sin granskning av hur tornedalingar, kväner och lantalaiset behandlades under 1800- och 1900-talen.

Det var ingen vacker läsning. Rapporten vittnar om kränkningar och övergrepp. Runt 5 500 barn sattes i så kallade arbetsstugor under de 50 första åren på 1900-talet. Barn skiljdes från sina föräldrar, tvingades jobba och förbjöds sitt språk.

De skulle försvenskas.

I samband med att rapporten överlämnades fanns det förhoppning om upprättelse.

Denna förhoppning har grusats, för statens mottagande har inte imponerat på Region Norrbotten. I ett par öppna brev har man konfronterat kulturminister Parisa Liljestrand med frågor om varför statsbidragen sänks, när de enligt Region Norrbotten borde höjas som en del av ursäkten till minoriteten.

Det första brevet är undertecknat av regionens toppolitiker och de högsta representanterna för Gällivare, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner. 

I brevet uttrycks oro över att kulturdepartementet agerar tvärtemot sannings- och försoningskommissionens rekommendationer. Man larmar om att ”minoriteterna bär en orimligt stor börda”, att man upplever ”brist på inflytande och respektfull dialog med regeringen”, och att de minskade resurserna från staten signalerar ”fortsatt osynliggörande av en redan styvmoderligt behandlad minoritet”.

Svaret från regeringen beskriver bland annat att de minskade anslagen hänger ihop med att förvaltningsområden tidigare inte utnyttjat stödet och att man jobbar med prioriteringar och omfördelningar.

Protesterna har inte lett till några förändringar.

Kyrkan har varit aktiv i processen i Tornedalen och det har hållits flera försoningsmöten under hösten.

ANDERS BOSTRÖM 

 

Publicerad 2025-11-13

Senast uppdaterad 2025-11-13