Seminarium i riksdagen om 25 år av minoritetspolitik

–Politiken behöver bli modigare, det duger inte att gömma sig bakom det som varit, men man ska också vara tydlig med att det har hänt saker inom minoritetspolitiken som språkcentrum, resursbiblioteken, samråd med mera, det ska vi bygga vidare på, sa ordförande i konstitutionsutskottet Jenny Nilsson från Socialdemokraterna, som också hälsade välkommen.

Cirka 100 deltagare deltog på seminariet med titeln Minoritetspolitiken fyller 25 år. Bland deltagande nationella minoriteter och myndigheter hade cirka 20 av samtliga inbjudna riksdagsledamöter, tackat ja till inbjudan. En arbetsgrupp med nationella minoriteter hade planerat innehållet och bjudit in till seminariet från de egna organisationerna och uppföljningsmyndigheterna samordnade det praktiska arbetet. Uttryck som ”steppa upp”, ”vi kan bättre”, ”vi måste göra mer” och ”omtag” genomsyrade det två timmar långa seminariet.

DO Lars Arrhenius, professor Leena Huss och Lennart Rohdin, tidigare minoritetspolitisk utredare fick resonera kring Minoritetspolitiken 25 år – vad blev det av den.

–Att hålla de nationella minoritetsspråken levande är grunden i minoritetspolitiken. Riksrevisionens granskning visade att statens insatser för minoritetsspråken inte är tillräckliga och att statens resurser inte används på ett tillfredsställande sätt, sa Leena Huss som varit referensperson i Riksrevisionens granskningsrapport Nationella minoritetsspråk – kortsiktiga och otillräckliga statliga insatser.

Lars Arrhenius presenterade kort delar av DO:s senaste rapport Nationella minoriteters rättigheter – några iakttagelser och rekommendationer 25 år efter Sveriges ratificering av Europarådets minoritetskonventioner.

–Risken och rädslan för diskriminering påverkar minoriteternas tillgång till mänskliga rättigheter.  Sverige behöver göra mer och det finns anledning att efterfråga ett omtag. Det räcker inte med likabehandling, det behövs en utökad lagstiftning.

Som exempel nämnde han en av rekommendationerna från rapporten, att införa språk som diskrimineringsgrund.

Lennart Rohdin frågade sig hur det ser ut med minoritetspolitiken i verkligenheten, i kommunerna och regionerna.

–Det är brist på undervisning i nationella minoritetsspråk i kommunerna, på förskola och äldreomsorg för att man inte har personal med kunskaper i minoritetsspråken, men det finns egentligen personal, de har bara inte fått utbildning.

Minoriteterna lyfte viktiga frågor för de kommande 25 åren för respektive minoritet.

Anders Eriksson från Sverigefinländarnas delegation lyfte utbildning och revitalisering av det finska språket. Nina Kostet, Svenska tornedalingars riksförbund påpekade vikten av att arbeta vidare med sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, lantaliset och kväner. Eva Fried, Sveriges Jiddischförbund menade att konstruktionen för förvaltningsområde som exkluderar romer och judar, bör ses över. Att se till mångfalden i den romska gruppen och arbeta utifrån varje romsk grupps behov var Jon Petterssons, från Frantwagnerssällskapet, medskick. Svenska Samernas riksförbund Matti Blind Berg lyfte de samiska språken och att synliggöra dem och samisk kultur i Sverige.

Dagfinn Höybråten, före detta ordförande i norska sanningskommissionen som omfattade samer, kväner och skogsfinnar, berättade om kommissionens arbete och förslag på åtgärder.

–Viktiga erfarenheter vi gjort är att ett förlorat språk och kultur inte bara är en förlust för minoriteten utan för hela samhället, för oss alla.

Mats Green från Moderaterna, vice ordförande i konstitutionsutskottet lyfte antisemitismen som en akut fråga. Samma dag som seminariet genomfördes kom beskedet att språkcentrum skrivs in i Isofs instruktion vilket tryggar för ett långsiktigt ansvar för myndigheten, något som Mats även tog upp som en framgångsfaktor. Moderator Kaisa Syrjänen Schaal uppmanade politikerna att ge förslag på hur arbetet med de nationella minoritetsspråken ska tas vidare med tanke på den kritik Sverige fått upprepade gånger i internationella granskningar.

–Det är inte bra att vi får återkommande kritik. Jag tror vi behöver titta innovativt hur vi löser problemen och ändra mindset. Nationella minoriteters språk och kultur är inte bara en fråga för minoriteterna, det handlar om status för frågan. Vi måste säkerställa en långsiktig och stabil finansiering, sa Jenny Nilsson.

Sara-Elvira Kuhmunen framförde jojken ”Att ljusna” i, som hon uttryckte det ”en mörk tid” och generaldirektören för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF som tar över ansvaret för uppföljningen av den nationella minoritetspolitiken, Magnus Jägerskog tog vid och blickade framåt.

–Idag har vi betonat allvaret. När vi ses här igen, förhoppningsvis inte om 25 år, behöver vi se att minoritetspolitiken har flyttats framåt och att rättigheterna har stärkts i praktiken.

KARIN SKOGLUND