"Meänkieli var nödvändigt och ocoolt när jag var barn"

Meänkielin har funnits som en bärande vägg under uppväxten, praktisk men ibland inaktuell: “Meänkieli var nödvändigt och ocoolt när jag var barn”, säger hon. Idag arbetar Mervi på mer än heltid för att revitalisera språket, och uppmuntra fler att lära sig det. Möt språkcoachen från skapandet av Sveriges första långfilm på meänkieli.

Mervi är en av flera meänkielitalande tornedalingar som vuxit upp i Kiruna och Malmfälten som kontinuerligt deltagit i tornedalsrallyt mellan gruvstaden och föräldrarnas hembyar i de sydligare delarna av Tornedalen. Mervis helg- och högtidsvisten fanns i finska Juoksengi och Ylitornio, de platser som hennes föräldrar lämnat bakom sig i samband med industrialiseringens frammarsch och malmens ökande värde. Föräldrarna flyttade till Kiruna där boende och arbete med bättre lön lockade, en plats som erbjöd större distans till kriget som påverkat gränsorterna och som hade lämnat finska Tornedalen i ett speciellt ofördelaktigt ekonomiskt läge.

I Kiruna talade hon och hennes kompisar inte meänkieli sinsemellan men hon har på senare år insett att språket som talades av de äldre generationerna, på affären och på andra allmänna platser förmodligen var ett språk som de flesta av dem delade. Meänkielin är enligt hennes minnesbilder majoritetsspråket under den tiden och grundskolan var språkberikande från början:

– Jag läste finska från ettan eller tvåan och hade en väldigt bra finska lärare och det gick inte att läsa meänkieli. Vi läste på två språk och vi jämförde alltid det finska med meänkielin. Meänkielin fanns med hela tiden och det var vårt hemspråk. Det jag inte fattade då var hur viktigt det språket skulle komma att vara för mig. Det hade jag ingen aning om.

Idag finns hemkänslan kvar i meänkielin och personerna i hennes omgivning. Mervi bor i Luleå sedan flera år tillbaka och har avsagt sig sin startlapp i Tornedalsrallyt. Hon säger:

– Jag är inte alls nostalgisk och platserna har inte så stor betydelse för mig, Juoksengi betydde något då när mormor och morfar fanns där men nu är det ingen plats jag längtar till längre. Idag besöker jag gärna Risudden i Tornedalen där mamma och pappa bor efter pensionering.

Mervi Jaako flyttade så snabbt hon kunde från Kiruna och utbildade sig till lärare i Danmark, en utbildning som innebar flera internationella inslag där hon fick upptäcka många olika delar av världen. Därefter har hon levt i Dar-es-Salaam, Stockholm, Pajala och Luleå samt arbetat som teaterpedagog, regissör, skådespelare, språkfrämjare för meänkieli och inte minst meänkielicoach för skådespelarna på långfilmsproduktionen om Korpelarörelsen av Jon Blåhed. Hennes relation till sitt hemspråk har minst sagt förändrats med tiden:

– Meänkieli var nödvändigt och ocoolt när jag var barn och inte hade jag då kunnat fatta att jag skulle jobba med det i större delen av mitt yrkesliv.

Idag är majoritetsspråken i Kiruna och Malmfälten andra språk, men i Mervis hem i Luleå (och var hemmet än varit) så har meänkielin getts en fortsatt stor plats. En helt vanlig arbetsvecka jobbar Mervi i Luleå på Polarbibblo för Region Norrbotten med uppdrag i relation till de nationella minoritetsspråken. Sajten polarbibblo.se är en läs- och skrivfrämjande sajt för barn och finns idag på meänkieli, finska, de samiska språken och snart också på romani chib och jiddisch. Ett arbete som är till nytta för barn och unga och språklärande personer i hela landet.

Hon arbetar nära alla de nationella minoritetsspråken men särskilt finskan och meänkielin och kan genom sitt uppdrag väva in även workshops där ett litet teaterpedagogiskt inslag kan ingå. Något som vuxit fram bortom förvärvsarbetet är rollen som meänkielicoach, språkcoach, och hon kan föreslås vara en av få med den funktionen i filmbranschen, och kanske den första dessutom. Genom möten med anledning av en kortfilmsinspelning fick hon flera år senare frågan om hon kunde tänka sig arbeta som dialektcoach på en kommande långfilm på meänkieli.

– Jag fick frågan om att översätta manuset först, men jag tänkte att det var tydligt att det inte var ett uppdrag för mig och tackade nej och då kom frågan om dialektcoach vilket kändes roligt och det är spännande med ord.

En stor del av produktionen är från Finland och är finsktalande. Den meänkieli som talas i norra Finland är att betrakta som en dialekt utmärkande med sina särskilt förstärkta ljud av bokstaven H. I Sverige är meänkieli ett språk med lagstadgat stöd för skydd och främjande. När detta var uppklarat etablerades titeln meänkielicoach. Så, vad gör en språkcoach på och inför en filminspelning?

– Vi sydde ihop ett schema och jag och skådespelarna träffades via Facetime på kvällarna. Vi pratade om språket och historien för att ge de bärande rollerna en förståelse för vad meänkieli är, språkets historia och den faktiska betydelsen av att göra en film på språket idag.

Det finns en gumman-i-lådan-känsla över den sprudlande kompetenta Mervi. Hamnar samtalet på Tornedalsteatern eller Norrbottensteatern, SVT eller regionbiblioteket så har hon varit där. Hon har mött människor och hon har verkat, med ett hjärta som klappar särskilt för barn och unga. Hennes engagemang som bland annat regissör och dramapedagog på Tornedalsteatern bidrar till denna känsla. När Mervi hoppar upp ur lådan är det inte för att skrämmas, förmodligen inte heller för att överraska utan för att bidra på överraskande många nivåer.

När ovan nämnda långfilm, som engagerat flera hundra personer, skulle börja spelas in gav Mervi sitt språkliga och kulturella perspektiv till sina kollegor. Språkcoachningen är en uppgift som hon haft under förproduktion, inspelning och i postproduktion. Mervi har genom arbetet också fått känna på den stora ambition som genomsyrat team till skådespelare i samband med filmskapandet.

– Folk är ju väldigt professionella och ambitiösa och måna om att verkligen göra sitt bästa och då menar jag hela vägen. Allt från den som kör lastbilarna till skådespelarna och cateringpersonalen, alla är proffs och otroligt skickliga människor. Jag har verkligen känt att det har funnits ett väldigt fint och respektfullt mottagande av det faktum att vi har med nåt annat att göra än det finska språket.

Inom det kommande halvåret kommer långfilmen på meänkieli visas för medverkande såsom allmänhet och premiärer är bokade i flera olika länder. Historia har redan skrivits genom produktionen, men historia fortsätter att skrivas också i relation till filmens liv bortom klipprummet där språkcoachen också varit närvarande. Mervi konstaterar:

– Alltså min känsla med att första långfilmen på meänkieli ska visas är: ÄNTLIGEN! Och äntligen har någon tagit vårt språk på allvar och jag är tacksam för att ha kunnat bidra till det. Det är också en bra, gripande story och film. Jag är glad för att Jon ville att meänkielin skulle låta bra, för det är så klart också en ekonomisk fråga att ha en person närvarande som jobbar med språket men det måste man prioritera om man på riktigt vill skildra personer från ett specifikt geografiskt område. Som skådespelare måste du få tid att jobba med replikerna innan, speciellt då det är ett språk du inte kan eller en dialekt för den delen. På inspelningsplatsen kopplas det på lite nerver och det är lätt att glömma och falla tillbaka in i det trygga språket, i det här fallet finska. Så många filmer har skildrat människor i Norrbotten genom skådespelare som inte getts möjligheten att lära sig dialekten eller språket och vi är nog många med mig som sett både en och två filmer här uppifrån och undrat varför ”det låter fel” men vi hoppas att det är slut med det nu.

Något annat viktigt för Mervi är meänkielins överlevnad genom tiden. Genom Polarbibblo hjälper hon nya språkbärare att använda sin röst och hitta sitt uttryck. Hon vill öka språkets närvaro i alla aktiviteter och hennes nästa mål är att vara uppsökande i relation till de olika språkläger som arrangeras, främst i Norrbotten. Däremot behöver hela landet aktiveras eftersom tornedalingar, kväner och lantalaiset finns i hela landet. Mervi uppmuntrar:

– Är du en meänkielitalare eller har du idéer där vi på Polarbibblo kan vara medskapare - hör av dig till oss på info@polarbibblo.se.

LINNEA HUHTA