Samiska konstnärer stred mot utbyggnaden av Alta-älven

–Jag kan inte samiska och det borde jag kunna. Jag har levt hela mitt liv i Norrbotten och samiska är det språk som talades där först. Men jag har haft förmånen att få lära känna den samiska kulturen och filosofin, därför vågade jag anta utmaningen att göra filmen, sa Gunilla Bresky.

Långt i norr, i den lilla byn Máze, finns ett öde hus med tomma färgburkar, torkade penslar och alster huller om buller, gjorda av sju samiska konstnärer, en av dem är Britta Marakatt-Labba känd för sina textilkonstverk om den samiska historien.

–Hit kom sju konstnärer misshandlade av sina samhällen. De bestämde sig för att skriva om historien. Jag är så glad att få presentera Mázegruppen, fortsatte hon innan filmen startade.

Konstnärerna delade erfarenheter av att bo på internat, adoption, utsatthet och diskriminering och filmens fokus, motståndet mot Alta-älven som hotade dränka hela byn.  Poetiskt, lugnt och sakligt berättar de sina historier till Johan Saras suggestiva musik med trumman som återkommande rytm. Johan växte själv upp i Alta och har levt med det som hände hela sitt liv. Hans mor var bland annat en av dem som deltog i den uppmärksammade hungerstrejken i Oslo. Efteråt berättar han om resan med att skapa musiken.

–Det var svårt att hitta en klang. I mitten av filmen kommer rytmen som har en livspuls som mynnar ut i en jojk i slutet.

Alta-konflikten som pågick under 1970-1980- talen handlade om en vattenkraftsutbyggnad av Alta-Kautokeinoälvarna i Norge. Samer och andra genomförde aktioner vid älven och i Oslo. 1982 avbröts aktionen, ändå genomfördes kraftverksbygget senare som planerat och kraftverket togs i drift 1987. Motståndet hade stor betydelse för utvecklingen av den norska samepolitiken.

Mázegruppen var aktiv från 1978 och upplöstes 1983. Deras arbete har lagt grunden för den efterföljande samiska konst- och kulturscenen inom musik, jojk, teater och litteratur och Gunilla hoppas också att den gjort det för den samiska kampen.

–Filmen är en hyllning till 1970-talet. Måtte den andan komma tillbaka.

KARIN SKOGLUND