Artiklar
"Slog mig blodig med en mattpiska"
I symposiet Arbetsstugornas dag, fanns Sannings- och försoningskommissionen i Korpilombolo. Inför landshövdingen och biskopen vittnade Sune Svaneblom, Leipijärvi, om den oerhörda förnedringen han utsattes för i arbetsstugan i Karungi.
När Sverige 1809 förlorade Finland till Ryssland startade en dragkamp om tornedalingar mellan finska nationalister och svenska staten, som startade en försvenskningskampanj av Tornedalen.
- Tornedalingarna skulle främst lära sig hygien och att tala svenska. Det var genom den samverkande nationalistiska idén som arbetsstugorna föddes, berättar Lars Elenius, professor emeritus vid Luleå och Umeå universitet.
Under den nationalistiska ivern som rådde under 1870-talet och genom ett samverkande nätverk, bland annat med Svenska Kyrkan, Domkapitlet och Länsstyrelsen, startade en assimileringspolitik som skulle fostra tornedalingar till rättskaffens svenskar.
Arbetsstugorna fanns i Tornedalen mellan 1903- 1954 och under senare tid har det framkommit vittnesmål om hur många av de tusentals tornedalska barn blev utsatta för svåra övergrepp. Sune Svaneblom, Leipijärvi i Haparanda kommun, och som tidigare hållit tyst om sina upplevelser ber spontant om ordet och vill berätta om åren 1943 - 1950, då han sju år gammal kom till arbetsstugan i Karungi.
- Det var kadaverdisciplin och föreståndarinnan hade ingen känsla för barn, berättar Sune Svaneblom.
När de vistades utomhus hade föreståndarinnan från altanen uppsikt över barnen, om de pratade finska blev Sune Svaneblom personalens hackkyckling. Hans kallades in för bestraffning.
– En gång när föreståndarinnan var i färd med att ge mig en hurring duckade jag så att hon slog ihop sina händer, säger Sune, medan han med ett papper i handen stryker undan tårarna från kinden.
Den bestraffning som sedan hände var inte nådig.
– Hon bar mig i håret och öronen till sovrummet och med en mattpiska slog hon mig blodig. På morgonen fick jag återigen spö för att jag blodet ner sängkläderna, säger Sune Svaneblom, märkbart påverkad av det han under 70 år burit inom sig och som nu fått komma upp i ljuset.
– Jag försöker låta bli att grubbla men nu har det kommit upp igen. Jag vet inte vad som blir men visst hoppas jag komma över det här på något sätt, säger Sune Svaneblom.
Elisabet Fura, är ordförande i Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset, som söker sanningen om och söker försoning för den assimileringspolitik som de här minoriteterna blev utsatta för på arbetsstugorna.
– Det var modigt av dig att berätta, din berättelse ger hopp, ett hopp om att sanningen ska komma fram. I uppdragit vi har av regeringen är att de berättelser vi samlar in ska utgöra en grund för försoning för alla dem som har liknande berättelser att berätta. Vi ska även föreslå åtgärder som förhindrar liknande händelser i framtiden, säger Elisabet Fura.
HASSE STENUDD
