Skogsfinnar har ett nytt förbund

–Vi vill vara en arena för moderna skogsfinnar för diskussion om bland annat gamla skogfinska tekniker. Det handlar om miljö och energi–frågor som ligger rätt i tiden.

IngMarie Bohmelin är ordförande i det nybildade förbundet och hennes engagemang för skogsfinnar är relativt nytt.
–För två år sedan visste jag ingenting om min bakgrund. Både min mormor och min farmor är skogsfinnar, men ingen har sagt ett ljud om det.

Upptäckten fick hon genom släktforskning där hon fann det gamla släktnamnet Kähköinen.  Hon beskriver det som en aha-upplevelse och att mycket föll på plats som hennes känsla av självklar tillhörighet till släktgården i Värmland och trakterna däromkring. Hon hade inte förstått att motti, nävgröt–bollar gjorda av skrädmjöl på havre med stekt fläsk och lingon som serverades på varje släktträff i Lekvattnet i Värmland var en del av hennes egen släkthistoria–en maträtt skogsfinnarna tagit med sig från Savolax.

I hembygdsgården Karmenkynna i Lekvattnet, platsen för de årliga släktträffarna fanns också en gammal rökstuga som det visade sig att IngMaries släktingar ägt på 1700-talet.
–Varför visste vi inte om detta, varför var det ingen som sa något? Det var sådant som inte skulle pratas om.

I dag bor hon dels i Stockholm, dels på släktgården i Värmland. Det var till bland annat Värmland skogsfinnarna invandrade på 1600-talet från Savolax och Karelen i Finland. De finska nybyggarna slog sig ner i ett område som sträcker sig från Tiveden i söder till södra Lappmarken i norr, från Gästrikland i öster och till Värmland i väster. De brukar kallas finnskogsområden eller finnmarker och i dessa trakter lever gamla skogsfinska ortnamn vidare.
–Vi pratar ofta om Värmland som gamla finnmarker eftersom finska språket levde kvar där längst, in på 1940-talet.

Skogsfinnarna invandrade också till Norge där de idag är en nationell minoritet. De är kända för sina kunskaper i svedjebruk som är en typ av växelbruk där man bränner skog för att använda marken för att så säd, vanligtvis svedjeråg och för betesmark.
–De hade en känsla för naturen och för att bruka jorden–kunskaper som är aktuella idag, menar IngMarie.

De bodde i så kallade rökstugor utan skorsten. I stugorna fanns en rökugn med en rökkanal som ledde ut röken och som användes för att hålla värmen och för att baka. De hade också rior där de torkade rågen, och bastu, båda med en stenrösugn. Idag finns några rökstugor kvar att besöka, bland annat på Skansen.

Hantverk är en annan stor del av det skogsfinska kulturarvet. IngMarie Bohmelin blev själv inspirerad av ett mönstrat skogsfinskt tygband daterat 1620 från Östmark som nu finns i Dalarna. Mönstret har hon kopierat i en bandväv i ursprungsfärgerna rött och svart– Savolax färger.
–Skogsfinnarna var duktiga på näverhantvek, säger hon och visar sitt gula halsband i näver som hänger runt halsen. De gjorde bland annat näverkoltar och näverskor och det var männens syssla.

Många av dagens skogsfinnar vill återknyta till sitt skogsfinska arv genom ett namnbyte.
–Namnfrågan är en viktig fråga för våra medlemmar, men tyvärr hindrar namnlagen oss.

Enligt namnlagen får en enskild inte ta tillbaka släktens efternamn om det ligger mer än fyra generationer tillbaka och i nuläget finns ingen lösning för de skogsfinnar som vill bära sina anfäders efternamn.

Att sprida den skogsfinska historien av utsatthet och diskriminering är också viktigt för förbundet som vill jobba för att få vara med i en sanningskommission.
–Jag har sett dessa skogsfinnar fotograferade i rasbiologiska undersökningar i den antropologiska tidskriften Ymer.

Hon hoppas att förbundet i framtiden kan göra en vandringsutställning om skogsfinnar som kan turnera runt i skolor –det skulle bidra till en ny historieskrivning om skogsfinnarna som inte nämns i dagens läroböcker.

Med ett nytt förbund väntar mycket aktivitet med att hitta samverkanspartners och forum där de skogfinska frågorna kan drivas. Ing-Marie Bohmelin är glad för förbundets engagerade medlemmar och hon är stolt över sin skogsfinska tillhörighet.
–Den betyder jättemycket för mig, jag har fått en till ryggrad och har hittat hem.

Förbundet Skogsfinnars intressen i Sverige finns på Facebook:https://www.facebook.com/groups/skogsfinnarsintressen

KARIN SKOGLUND