"Hur kan jag avbilda min värld i ord?"
Han är författare, renskötare och same. Juvvá Pittja, 31 år debuterade 2018 med diktsamlingen duođain in dieđe, vet verkligen inte- en bok om vardagsrasism och renskötselns ofta hårda villkor.
- Jag skriver bara det jag ser och såhär ser min verklighet ut, förklarar han dikternas tema.
Det var här i Väven, Kulturhuset i Umeå med stort ljusinsläpp och storslagen vy över Ume älv som Juvvá gjorde en av alla sina författarframträdanden under förra året. Tiden efter publiceringen åkte han på författarturné. Eftersom boken är utgiven av ett samiskt förlag i Norge blev det framträdanden i både Norge och Sverige. I Umeå bor Juvvá sedan 1, 5 år tillbaka och studerar på en snickeriutbildning.
Dikterna som varvas med Juvvás egna illustrationer, har ett genomgående tema-svenska statens behandling av samer.
Du tog våra marker
utan att fråga, och
anser dig som ägare
Du gömmer dig
bakom paragrafer och lagar
i tron att det inte är förtryck
bara för att ingen klagar
Han växte upp i en renskötarfamilj utanför Gällivare. Som 18-åring startade Juvvá ett renskötarföretag som han drev i 10 år. Det var under den perioden han började att arbeta i gruvan- och skrev sin första dikt.
- Det var ekonomiskt kämpigt i perioder och det var anledningen till att jag tog ett jobb i gruvan i Aitik. Det var ren desperation att jag sökte jobbet. Jag visste inte hur jag skulle lösa situationen med renarna.
Det var där och då han en dag formulerade sin första dikt, men han förstod inte betydelsen av det då. Det blev tydligt först flera år senare när hans mormor Inghilda Tapio, som också är författare fick läsa dikterna. Hon tyckte att dikterna var bra och uppmuntrade honom att fortsätta skriva.
Tiden i gruvan blev tuff och Juvvá kände att han var tvungen att göra ett val.
- Arbetet i gruvan gick emot allting som jag står för, förklarar han.
Juvvá arbetade i gruvan tre år, sen gick det inte mer. Han är påverkad av uppväxten runt Gällivare. Rasismen och konflikten mellan rennäringen och gruvnäringen har alltid funnits där, menar han.
- Du måste alltid vara i försvarsställning. Du lär dig tidigt att det inte finns något stöd i det svenska systemet. När du behöver hjälp finns den inte där.
Flytten till Umeå har gett distans och viss acceptans, även om han kan sakna sin uppväxtmiljö. En dag vill han flytta tillbaka hem och ta upp arbetet med renarna igen. Nu skriver Juvvá på sin andra diktbok. Han visar två dikter på mobiltelefonen. Temat är delvis detsamma som tidigare, själv förklarar han det på ett annat sätt.
-Dikterna handlar nu ännu mer om att hitta sin egen väg.
Han skriver på svenska, nordsamiska och engelska.
- Det beror på vad jag vill säga. Samiskan är det språk som ligger mig närmast, mitt känslospråk. På svenska och engelska kan jag skriva med lite distans.
Sedan han hittade skrivandet har han inte kunnat sluta.
- Ibland kan jag gå in för det dagar i sträck. Det är kul och frigörande att skriva, som en ventil. Utgångspunkten är ofta, hur kan jag avbilda min värld i ord?
Juvvá har sett passion och driv på nära håll. Hans föräldrar och förebilder har varsitt kall, hans pappa renskötseln och hans mamma skapandet av kläder som kläddesigner och sömmerska.
-Många i min släkt gör något skapande, de är slöjdare, musiker och författare.
Men han har också litterära förebilder. Han nämner Nils Áillohaš som var en samisk jojkare, författare, musiker och konstnär, Simon Marainen och Niillas Holmberg som båda är samiska poeter och jojkare.
Juvvás dikter handlar också om att som ung hitta sin egen väg. Han menar att det finns förväntningar på samiska ungdomar som växer upp med renskötseln att ta över efter sina föräldrar och han kan förstå den pressen.
- Som ung samisk företagare är det mycket du ska kunna. Du ska klara av skolan, bära upp ett arv, hantera rovdjur, ta ansvar i en sameby och investera i det som krävs för att kunna bedriva en verksamhet. Det kan kännas övermäktigt som ung.
Själv mötte Juvvá kommentarer som Ska du bli konstnär nu eller? när han skrev och målade, men han fortsatte ändå med det som kändes viktigt för honom och blev till slut utgiven. Det tror han kan inspirera andra samiska ungdomar.
- Vad du än gör i livet kommer det alltid att finnas kritiker, men ju mer du jobbar med något desto bättre blir du. Det handlar bara om den tid du lägger ner.
KARIN SKOGLUND
