"Det var dags att ta tillbaka min historia"

Det här var för cirka 8-10 år sedan då Mats och hans familj bodde i Hägersten, Stockholm. 
- Hon blev väldigt intresserad av sin bakgrund. Men jag kände att jag hade så lite att berätta för henne, säger Mats som sedan drygt ett år flyttat tillbaka till sina hemtrakter nära Kramfors, närmare bestämt i Sandslån.

Mats började rota i sin släkthistoria och det slutade i den 340 sidor tjocka boken som fått strålande recensioner. Det är en serieroman där Mats berättar sin egen samiska historia och hur det gick till när svenska staten utplånade skogssamerna som kulturell grupp för att ge plats åt nybyggare och skogsbolag.
-  Som assimilerad känner jag att man måste skaffa sig kunskap om sin historia för att kunna kalla sig same, annars blir det bara en show. Jag vill veta och det är ett krav jag ställde på mig själv.

Men att få kunskap om skogssamerna som Mats pappas släkt tillhörde var inte det lättaste. Vägen har gått genom att intervjua de släktingar som finns kvar i livet, genom böcker, doktorsavhandlingar, artiklar, studiebesök, samt arkiv-och kyrkböcker. Besöket på Uppsala Universitetsbibliotek berörde honom starkt. Där finns överlämnat material från rasbiologiska institutet som totalt innehåller drygt 12 000 fotografier tagna av eller på uppdrag av Herman Lundborg och institutet under åren cirka 1916-1935. Fotografierna användes som verktyg för kategorisering av människor. Där kunde han bläddra i de pärmar som är fyllda av bilder på bland andra samer fotograferade i vetenskapliga syften. Mot sin vilja.

- Man blir berörd när man inser att det här handlar om ens släkt.

Mats har hittills fått två typer av huvudsakliga reaktioner på boken.
- Det finns de som känner igen sig och som skickat jättefina mejl om hur de känner. Och så finns det de som är välutbildade svenskar som skäms över att inte veta någonting. Det är precis det här jag önskat, och att allmänheten får veta.

Flytten från Hägersten med familjen, frun och tonåriga dottern, gick för drygt ett år sedan till det lilla samhället Sandslån. För dottern blev det en kulturkrock som Mats beskriver det men hon hade vänner på orten sedan tidigare då huset de bor i nu var deras sommarhus och de tillbringade somrarna där. 

Har flytten att göra med att du söker dina rötter?

- Ja det är väl en del i samma rörelse, jag rör mig norrut både fysiskt och mentalt, säger Mats.

- Jag har hellre min vardag i en by och åker och hälsar på i Stockholm. Jag älskar även storstan men jag är ju där i jobbet då och då. Det räcker.

Vad har du fått för reaktion från dina vänner i Stockholm när du jobbat med den här processen och boken?

- Det har väl funnits en sorts avvaktande hållning kan man säga. 

Är du intresserad av att ta tillbaka språket?

- Farfar hade umesamiskan som modersmål. Boken har slukat all min energi men jag kan tänka mig att jag kommer lära mig vissa ord men umesamiskan är det ju så få som talar så vem ska jag prata med? funderar Mats.

Hur känner du dig nu efter att boken är klar?

- Man blir alltid lite tom när man är klar med något stort. Jag har jobbat så sjukt mycket med den. Nu samlar jag mig och är ute och pratar om boken. Jag ser det som mitt största uppdrag de kommande åren att tala om den och på så sätt sprida kunskap, särskilt om skogssamerna.

- Men jag är tydlig med att jag är en assimilerad same och har det perspektivet. Jag har valt att skildra historien. Jag är inte kapabel att tala om nutiden. Men jag har rätt att skildra mina egna släktingars historia, säger Mats som sitter på tåget på väg till Bokmässan i Göteborg där han får chansen att sprida kunskapen, inte bara om sin släkts historia utan om urfolket samernas historia.

MALIN A JUNKKA