Umeå inför nytt samrådsgrepp

Den nya modellen handlar om att hålla samrådet mycket bredare och utgå från de nationella minoriteternas behov.
Alla minoriteterna bjuds in, inte bara de språk man är förvaltningskommun för.
Alla är välkomna, inte bara föreningsknutna.
Alla ämnen som berör minoriteterna är välkomna att vädras, inte bara språk-, barn-, kultur- och äldrefrågor.
Ett stort antal politiker och tjänstemän från olika områden ska på plats svara på frågor och fånga upp önskemål och behov.
Man beskriver det som win-win. När Umeå testade sitt första stora samråd räknade man in 30 från kommunen och 20 från minoriteterna.

Idén kom till Sverige från Marie B Hagsgård, kvalitetsutvecklare.
– Umeå är först i landet, säger hon.
Hagsgård har under fyra år varit Sveriges representant i Europarådets expertkommitté, en grupp med experter från 38 länder i frågor om skydd för nationella minoriteter.
Hon såg där hur man i andra länder mer utgick från minoriteternas behov och föreslog Umeå att göra på samma sätt. Nu följer hon hur det genomförs.
– Det är ett genombrott för ett nytt angreppssätt nu när Umeå nu är igång, säger Hagsgård.
Fokus är nu förflyttat från vad kommunen vill informera om. I stället riktas fokus på vad minoriteterna vill veta eller efterfrågar.
– I stort sett alla kommuner hamnar i fällan att man själva definierar vilka frågor som ska tas upp på samråden. Man måste lyssna på vad minoriteterna har för behov, och de skiljer sig åt. Nästan alltid ligger fokus på språk, men för exempelvis judar är säkerhet viktigast och för samer markfrågor. Man måste som kommun lyssna mer om samråden ska fungera och om minoritetslagen ska uppfyllas, säger Hagsgård.

Umeå hade i september sitt första stora samråd.
Med på mötet var cirka 30 representanter från kommunen. Det var politiker och tjänstemän från de flesta områdena.
Uppdraget var svara på frågor, lyssna på önskemålen och ta hand om dessa eller föra dem till rätt tjänsteperson eller politiker.
Aino Dahl är minoritetssamordnare i Umeå:
– Man kan se det som ett öppet hus för minoriteter och det slog väl ut. Många verksamheter som inte varit med på samråd tidigare kom nu.
Hon fortsätter:
– Vi vill få bort stämpeln ”kommunen informerar” från samråden för att på så sätt locka fler. Och alla vinner. För en kommun är detta en möjlighet att lyssna in och ta emot frågor, en möjlighet till dialog. För minoriteterna ger det en helt ny möjlighet att lyfta sina egna frågor.
Umeå ska nu hålla årliga övergripande samråd. Samtidigt, berättar Dahl, kommer de nämndspecifika samråden att vara kvar.

Foto: Aino Dahl, Umeå.

Frågorna i Umeå var många – och för samråd ibland lite annorlunda.
Någon ville veta varför det inte finns språkstöd vid biståndsbedömningar. En annan handlade om att förlägga samiska förskolor och seniorboenden i samma lokaler. En tredje tyckte att föreningslivet var komplicerat för minoriteterna och även en idé om filmläger för minoriteterna luftades.
– Det låter inte märkvärdigt men det gör skillnad, säger Dahl och fortsätter:
– Syftet är att jämna ut skillnaden mellan myndighet och minoritet, att kunna lyssna, följa upp och att ha kontinuitet. Vi har en del att förbättra, men politikerna var positivt inställda.

Lena Maria Nilsson är ordförande för Såhkie – Umeå sameförening.
Hon säger att samråden kan utvecklas till något bra och att hon hade en positiv upplevelse där och då – men inte efteråt.
– I en för oss jätteviktig fråga om språk i skolan kände man till en stor negativ nyhet utan att berätta om den. Det borde man göra när man har just samråd, säger hon och tillägger att det i övrigt var ett bra koncept.
– Man borde satsa på två möten varje år, säger Nilsson.
Finska klubben var också med.
– Jag upplevde att det var bra. Det blev en dialog och vi lyfte våra frågor. Utmaningen är förstås att få fler att komma till mötet. Vi är 10 000 sverigefinnar i Umeå, sju kom, säger Heli Aarnipuro, ordförande i Finska klubben.

Anders Boström