"Nu sjungs Aniara på meänkieli i rymden"

-Jag hade önskat Aniara i julklapp år 1962 och fick den. Då hade jag aldrig trott att den skulle gå att skriva på meänkeli, säger Pohjanen.

Åren gick och Pohjanen hade översatt några rader på prov här och där. Han märkte, att det var fullt genomförbart att översätta Martinsons melodiska epos till meänkieli.

-Nu sjungs Aniara i rymden. Det var ett hiskeligt arbete och ett gediget knackande att få stavelserna och rytmen att stämma med Martinsons melodi.

Efter ett och ett halvt årsarbete var översättningen färdig. I samband med Pohjanens fördjupade studium av Aniara inryms också reflektioner om Martinsons genomgående passningar avseende natur och miljö. En del tolkningar som burit Pohjanen att reflektera kring den samtid som han och Martinson delade. Martinson var före sin tid nämner han, och fortsätter:

-Jag debuterade samtidigt som Ulf Lundell på 60-talet och då handlade diktningen om hur skog avverkats. Jag minns hur jag stannade min bil i Parkalompolo, chockad och tänkte att den här skogsavverkningen måste stoppas. Det var något som Martinson också uppmärksammade.

Pohjanen framhåller sitt efterord till Aniara, där han poängterar att diktningen inte är skriven på det som skulle kunna kallas normativ meänkieli.

- Det är dikt och där har det konstnärliga företrädet. Det är samma som i sång och film, då är det grammatiska underordnat konsten och ordet fritt. Fokus blir genomgående på att språkbruket är konsekvent.

Nu har Pohjanen nya publikationer på gång. Han kommer ge ut en novellsamling och på Hilja Byströmdagen den 18 april släpper han nästa diktsamling Språket är själens fingeravtryck. Även om han har lämnat över föreningen Meänmaas ordförandeklubba till Kerstin Salomonsson, medger han att han är aktiv i föreningens många olika projekt, på olika sätt.

-Meänkielidagen ska firas, säger han.

Det är tydligt att Pohjanen ser det som sin uppgift, att tillsammans med de aktiva föreningarna och andra språkfrämjarna i landet, att bidra till bevaringen av meänkielin.

-När ett språk dör, dör ett folk och med det ett helt universum, säger Bengt Pohjanen.

År 1999 fick tornedalsfinskan status som eget språk i Sverige under det officiella namnet meänkieli. År 2023 firas meänkielidagens 35-årsjubileum i Pajala kyrka. Det var nämligen den 27 februari år 1988 som det första högtidliga firandet ägde rum, och meänkieli proklamerades som eget språk. Föreningen Meänmaa har sedan år 2016 beslutat att den 27 februari ska firas som meänkielidagen. Dagen som nu firas på olika sätt och olika platser runt om i landet. Uppmärksammar dagen gör även Institutet för språk och folkminnen, deras enhet Språkcentrum för meänkieli, Resursbiblioteket för meänkieli samt Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset, STR-T. Firandet sker genom att bjuda in till seminarium, musikuppträdanden och föreläsningar, digitalt och på olika platser i landet.

-Det är viktigt att samarbeta och gräva ner all konkurrens mellan föreningarna.

Bengt Pohjanen minns tillbaka till det tal han en gång höll om meänkieli i Pajala kyrka år 1988. Hans kollega hade insisterat att man inte kommer mycket längre än till Sangis från Pajala, när det kommer till var och hur meänkieli kan användas. År 2023, nära nog fyra decennier av arbete senare, konstaterar Bengt Pohjanen:

- Det känns väldigt roligt att meänkieli duger till att översätta Aniara – Meänkieli är ett fullgott språk.

Översättningen av Aniara har uppmärksammats i hela Sverige genom tv-reportage och på bland annat kulturnyheterna samt i tidningsreportage från norr till söder.

LINNEA HUHTA