Hon är chefredaktör för Sveriges starkaste judiska röst

Två barn säger Anneli Rådestad att hon har, medan hon går före nerför trappan med kaffekoppen i handen. Det knarrar under fötterna på de massiva trägolven. En stor sal med dubbeldörrar, högt i tak och gamla oljemålningar skymtar förbi. I judiska församlingens lokaler i Stockholm ligger kaffeautomaten högst upp i huset.

Det ena barnet är bara ett halvår. Det andra fyller snart 85 och kallas Judisk krönika, en av Sveriges äldsta kulturtidskrifter. I Annelis arbetsrum på bottenvåningen står ett skrivbord och en besöksfåtölj. Att jobbet som chefredaktör är ett enmansuppdrag utan kollegor spelar ingen roll. För henne är det drömjobbet.   
– Det förenar två världar jag älskar. Dels den judiska världen, dels att få skriva och förmedla. Det judiska perspektivet är så vitt och brett och motsägelsefullt, och kompletterande till det globala samhället och majoritetssamhället.

Själv har Anneli inte vuxit upp med så värst mycket judiskhet hemma. Hennes judiska mamma kom som flykting från Polen 1969, och träffade Annelis svenska pappa. Anneli beskriver det som att hennes mamma inte tog avstånd från sin judiska kultur eller sitt språk jiddisch. Hon var bara nyfiken på det svenska och ville integrera sig. Det judiska fanns där ändå, och kom till familjen i små doser.
– Det fanns där genom mammas kycklingsoppa, eller mormor som bara talade jiddisch, och genom att vi åkte till Israel och hälsade på mammas farbror. 

Den stora förändringen kom när Anneli var 10 år och åkte till Glämsta, ett sommarläger för judiska barn i skärgården. Hon tar en klunk kaffe och funderar en stund innan hon svarar på frågan, om vad det var som hände där.
– Jag kan inte säga precis hur det gick till...  men under kollovistelsen öppnade sig både mitt hjärta och min hjärna för de judiska traditionerna. Efter det kände jag att jag ville lära mig mer. 

På den vägen är det. I dag lever Anneli och hennes man och deras första barn ett judiskt liv, efter den judiska kalendern. Hon kan inte tala jiddisch, men har lärt sig hebreiska i Israel.

Som nytillträdd chefredaktör för Sveriges starkaste judiska röst har hon planer. En är att vara mer aktiv på sociala medier för att nå fler läsare. En annan är att vara ännu mer aktuell.
– Jag ska försöka ligga så mycket som möjligt i tiden. Om vi tar upp stora frågeställningar som diskuteras i Sverige nu, som till exempel flyktingvågen, och berättar om hur man ser på det från ett judiskt perspektiv, kan vi vara relevanta.

Andra idéer är att översätta artiklar till engelska eller att i framtiden kunna ge ut böcker. Ett stort drömprojekt vore att digitalisera allt som skrivits i tidningen sedan starten 1932, och göra det sökbart. På så vis skulle nyfikna lätt kunna följa vad som sagts och skrivits om ett ämne under lång tid. Det skulle ge en unik inblick i judiskt liv och tänkande i Sverige.

Hur kommer läsare märka att det är en ny chefredaktör på plats?

– Jag hoppas att de kommer märka det genom att jag ska bredda diskussioner som också är kontroversiella. Som Israel-Palestina-konflikten, kvinnor och hbtq-frågor inom ortodoxin, eller vem som kan kalla sig judisk. Men inte genom ett vi-och-dem, utan genom många olika röster som får höras.

Din företrädare satt i 35 år, hur länge ska du sitta?

– Ja, och Daniel Brick, tidningens grundare, satt i 45 år. Så jag satsar på minst 50! Vi får se, ha ha!

KARIN FINGAL