Fred Taikon och Bengt O Björklund från É Romani Glinda i en krönika om olagliga register och om JO:s kritik mot skånepolisen.
Varför blir man inte förvånad? Gång på gång hamnar polisen i blåsväder. Som om det inte var nog med Malmöpolisens Kringresanderegister över romer där ca 4 000 romer är registrerade, gamla som unga, barn som döda, avslöjades det i höstas att Stockholmspolisen fört ett hemligt register i 10 år med kvinnor som blivit misshandlade och som anmält våld och hot från närstående män. Enligt polisen själva var detta åter ett nytt ”bra-att-ha”-register.
Det är Södertörnspolisen som startat och använt det hemliga kvinnoregistret där det finns över två tusen kvinnor registrerade. Enligt Expressen finns det anteckningar och bedömningar om kvinnor som mytomaner, psykiskt instabila eller knepiga. När man läser i personakterna får man intrycket av att det är målsägaren som är den skyldige. Man kan ju fråga sig varför man inte lägger fokus på förövaren i stället. Åter kan man konstatera att detta register speglar en kultur inom polisen som man enligt egen utsago länge kämpat för att bli av med, men alldeles uppenbart inte lyckats särskilt bra med. Den nedsättande syn man hade på romer i Kringresanderegistret återfinns här också, fast nu riktad mot kvinnor.
Det är fortfarande en manlig machokultur som lever kvar i dagens poliskår, detta trots att det idag är fler kvinnor och människor från andra kulturer i yrket. Det är en machokultur med ekon från ett rasbiologiskt Sverige som lever kvar och fortfarande bär på en nedsättande inställning och en skev syn på minoriteter och kvinnor, en syn som bland annat blommade ut i den piketkultur som frodades främst bland poliserna på Norrmalm under 70- och 80-talet. Trots att det pågår arbete för en attitydförändring inom kåren och för att få in fler kvinnor och människor från andra kulturer, avslöjas ideligen hur det gamla lever vidare i det tysta.
Det är en mycket dyster läsning då man går igenom filerna i kvinnoregistret. Bland annat kan man läsa om en romsk kvinna:
”Målsägaren rumänsk rom, fd rysk rom. Stor sårbarhet hos målsägaren, cancersjuk stort medicinintag… Frågetecken runt henne, framkom att hon deltagit i stölder tillsammans med sonen.”
Det finns anteckningar om kvinnornas etnicitet som turkisk, polsk och iransk.
I likhet med Kringresanderegistret förnekade polisen först att registret fanns. Kickis Åhré Älgamo, som tidigare var chef för gruppen och först larmade om att registret fanns, menar att registret är olagligt, men vill inte svara på frågor utan hänvisar till cheferna på Södertörn. Cristian Agdur, nuvarande chef på Södertörnspolisen, säger i en intervju på SVT att polisen har sökt och fått tillstånd till registret under flera tillfällen, men nu när undersökningarna kommit igång så, hoppsan, upptäcker man att registret inte haft något tillstånd de senaste fyra åren. Vad gör polisen då? Jo som vanligt anmäler de sig själva.
Varför känns mönstret igen? Har vi inte sett det tidigare? Jo men visst, så sa polisen ju när det hade brunnit i det romska lägret i Högdalen. Där hade man inte alls startat någon mordbrandsutredning dagen efter det brunnit i lägret. Polisen sa då ”Vi misstänker att det rör sig om oaktsamhet vid eldning eller matlagning.” Vid påtryckningar utifrån och efter att mannen som låg på sjukhuset för sina brandskador avlidit, kom de underfund med att de nog skulle göra en mordbrandutredning i alla fall och därmed anmälde de också sig själva till avdelningen för interna utredningar. Det var så dags då att göra en mordbrandsutredning då alla bevis undanröjts sedan någon vecka tillbaka. Vad hände med den utredningen?
Ja utredningar ska man vara beredd att vänta länge på, men till slut så kom den, JO:s efterlängtade beslut i Skånepolisens registerhantering.
När överåklagare Mats Åhlund lade ned sin förundersökning strax före jul 2013 om misstänkt tjänstefel, sade han att den oklara ansvarsfördelningen och bristande kontroll gjorde att det inte var möjligt att åtala någon enskild polis. Men att det fanns systematiska brister innebär inte att det saknas enskilt ansvar. ”Det kan leda till att vi riktar kritik både mot en enskild polis och myndigheten som sådan”, sade Jens Västberg som ledde JO:s utredning till DN i mars förra året. Mats Åhlund lade med andra ord locket på och den ende som kunde lyfta på det locket var JO. Och nu har locket lyfts på vad som närmast kan kallas för Pandoras ask.
JO:s beslut, som kom den 17 mars i år, är en svidande kritik mot Skånepolisen. I beslutet påtalas allvarliga brister inom kriminalunderrättelseverksamheten. JO understryker kraftigt att det vilar ett tungt ansvar på dem som innehaft ledande befattningar inom polismyndigheten i Skåne. JO:s kritik mot den dåvarande polismyndigheten i Skåne är inte nådig.
I och med detta beslut kan man konstatera att romernas misstankar och farhågor när det gäller registret och polisens hantering av frågan har besannats. JO slår fast att det är ett etniskt register, något som varken SIN eller Mats Åhlund vågade påtala. Det som gett en besk smak i munnen har nu till slut förbytts i segervisshet. Det finns hopp om att sanning och rättvisa gäller och skipas även för romer.
Men många romer har fortfarande svårt att ta till sig JO:s beslut. Besvikelse och en viss vana att se hur myndigheter alltid klarar sig undan är svårt att städa undan. Brott och straff verkar följa andra lagar när det gäller myndigheter. Därför är JO:s beslut så viktigt. Det är ett beslut som kan återställa romers tro på rättsamhället.
Men, som sagt, det är inte helt lätt att som rom lita på polisen som hela tiden har skyllt ifrån sig och kommit med undanflykter i sina svar på olika frågor. Enligt överåklagare Mats Åhlund gick det inte att styrka att registret byggde på etnisk grund. Det finns metodfel i polisens hantering, men inte så allvarligt att någon bör åtalas, menade han.
”Många kommer inte att förstå vad jag försöker förmedla, det är många som säkert kommer att känna sig fortsatt kränkta”, sade Mats Åhlund till TT i december 2013.
Han pekade då på möjligheten för de berörda att begära skadestånd via Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.
”Jag måste göra en rättslig bedömning – kan jag tro på objektiv grund att jag får en fällande dom om jag väcker åtal? Det är rätt klart för mig att det kommer jag aldrig att klara.”
Om vi stannar upp här och tänker efter, vad är det han egentligen säger, jo, att det inte går att finna någon skyldig trots allvarliga brott och ett stort antal misstänkta, det vill säga alla poliser som använt registret och alla chefer som tillåtit detta. Han har kommit fram till att det inte går att säga att någon uppsåtligen av straffbar oaktsamhet har gjort det här.
”Det är uppenbart att väldigt många av de som är registrerade inte är misstänkta för brott och då ska det framgå tydligt. Det har inte gjorts och så får det inte gå till. Men att man inte fört in uppgifterna i registret är ett ringa brott och därmed inte brottsligt. Det är fel, men inte brottsligt”, sade Mats Åhlund.
Bland romer blev besvikelsen stor. Helt plötsligt hade en överåklagare sänkt hela problematiken till sandlådenivå. Detta är en av de största orsakerna till den misstänksamhet som fortfarande råder bland romer. Känslan är att polismyndigheten fick en klapp på axeln och inte så mycket mer.
I takt med att tiden gick och att frågan tappade sin aktualitet körde polisen vidare i sina försök till att skapa en bättre relation till bland andra romerna. Man började bjuda in till kunskapsutbyte och man ville ha förslag på innehåll i polisutbildningen. Men med det nya beslutet från JO får man nog backa bandet igen, trots att polisen idag är en helt ny myndighet.
Att några av de registrerade romerna har startat en process mot staten kommer ytterligare att driva ansvarsfrågan framåt. Återstår gör kvinnoregistret. Kommer JO att fatta beslut även i denna fråga? Och slutligen, hur många olagliga register finns det egentligen i landet Sverige?
Fred Taikon Chefredaktör É Romani Glinda
Bengt O Björklund Redaktör É Romani Glinda