Antiziganism är den särskilda rasistiska struktur, ideologi och de fientliga fördomar som riktas mot romer. Den syftar till att avhumanisera, fjärma och driva bort romer, just för att de är romer. Antiziganismen kränker principen om människors lika värde och rättigheter. Den bygger på en ojämlik värdering av människor och bidrar till en ojämlik fördelning av makt och resurser.
De antiziganistiska fördomarna handlar ofta om stereotypa föreställningar om romer som stjäl, är särskilt opålitliga eller fräcka. Dessa attityder påverkar romer i vardagen genom den fientlighet de möter i det offentliga.
Vad som särskilt kan sägas utmärka antiziganismen är att den till mångt och mycket betraktas som legitim. Människor som blir anklagade för diskriminering av romer kan förvånat utbrista: ”Men de var ju romer!”, för att förklara sitt beteende. Antiziganismen i samhället är utbredd och påverkar romer bland annat genom en omfattande diskriminering inom samhällets alla områden, marginalisering och utsatthet för hatbrott.
Rasismen mot romer har tagit sig olika uttryck genom tiderna men uttrycken har varit och är ofta gemensamma för de europeiska länderna. Två viktiga huvudlinjer i den europeiska antiziganismen är strävan att utestänga eller utrota romer från samhället, eller en vilja att kontrollera romer genom att assimilera in dem i majoritetssamhället.
Det tydligaste exemplet på utrotningen är givetvis Förintelsen av romer under andra världskriget, då mellan en halv till en miljon romer utrotades. Även den steriliseringspolitik som utförts av Sverige så sent som in på andra hälften av 1900-talet, då romer tvångssteriliserades, är ett tydligt exempel på en utrotningspolitik riktad mot romer. Fortfarande blir romer i Europa utestängda, bortkörda och av många betraktade som ovälkomna.
Efter andra världskriget förändrades den svenska statliga hållningen i riktning mot en assimilationspolitik. Socialpolitiska program har genomförts som gjort romer till objekt och föremål för åtgärder utan att romer själva har haft möjlighet till reell delaktighet i beslut som rör dem. Den nya socialpolitiken innebar till exempel att barn inte sällan tvångsomhändertogs för samhällsvård. En förutsättning för den här politiken var de omfattande och systematiska kartläggningar av romer som lokala och nationella myndigheter genomförde under hela 1900-talet.
Den direkt diskriminerande lagstiftningen är idag borta i Sverige, men förhållningssätt med seglivade fördomar om och negativa förhållningssätt till romer har levt vidare och leder till att romer alltjämt utsätts för kränkningar och diskriminering i det svenska samhället. De historiska övergrepp mot romer som finns beskrivna i bland annat ”Den mörka historien – vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet” har ofta en dagsaktuell spegelbild, även fast uttrycken kan ha ändrats något.
Antiziganismen är fortfarande en del av många romers vardag och en bidragande orsak till romers låga tillit till samhället. Det är kommissionens mening att en viktig förutsättning för att övervinna bristen på tillit är åtgärder som ifrågasätter stigmatiserande tankemönster om romer och motverkar antiziganismen.