Thomas Hammarberg, ordförande i Kommissionen mot antiziganism, skriver om boken ”Varför tigger romer”.
Under rubriken ”Tiggarna har ett eget ansvar” har nu Svenska Dagbladet i en huvudledare gett sitt bidrag till debatten om de romska EU-medborgarnas närvaro i landet.
Ledarskribenten tar som utgångspunkt en nyutgiven bok med titeln ”Varför tigger romer” författad av en Stanislav Emirov som presenterar sig som kalvinsk präst och hjälparbetare. Jag har aldrig stött på honom eller hört om honom i de kretsar som faktiskt arbetar för att stödja de fattiga besökarna från Rumänien och Bulgarien. Men jag har läst boken.
Det var längesen jag konfronterats med en så obehaglig text. Det förvånar mig storligen att Svenska Dagbladet väljer att ta den som avstamp för en kommentar om denna känsliga och komplexa fråga – och dessutom tycks instämma med många av bokens märkliga teorier och rena fördomar.
I boken hävdas att romerna inte tigger för att de är fattiga utan för att de är just romer. Det skulle ingå i deras livsstil att tigga. Så har det alltid varit, menar Emirov, och så kommer det nog att fortsätta att vara även om förhållandena skulle bli bättre i hemländerna.
På något ställe skriver han att romerna inte alls är fattiga, de ”har så tjocka sedelbuntar i sina fickor och behåar att de skulle kunna gå på vilken restaurang som helst”. På andra ställen i boken hävdar han motsatsen: att de valt att inte försöka ta sig ur fattigdomen och det skulle vara en sorts försvarsstrategi mot övriga samhället. ”Fattiga personer har en unik frihet att strunta i risken att bli straffade för smärre brott och lagöverträdelser. Denna frihet är särskilt viktig för romer.”
Det spelar ingen roll att de flesta romer är bofasta, de är ändå nomader. ”De tänker nomadiskt”, skriver Emirov. ”Hus och lägenheter börjar förfalla så fort romer flyttar in”.
En annan tes i boken är att de ”lever för dagen”. Och en följd skulle vara att ”den som inte tänker långsiktigt har inget behov av att anteckna saker och bevara informationen”. Det är hans förklaring till att skriftspråket varit så föga utvecklat.
Dessa omformuleringar av gamla antiziganistiska teser framförs närmast aggressivt i boken. Medierna pekas ut som skyldiga för att ha vilsefört allmänheten genom ett bombardemang av okritiska snyfthistorier. Det är Emirov som har sanningen. Förlaget (Karneval) har hjälpt honom genom att presentera boken som den första i sitt slag som presenterats på något språk(!).
Som gamla tiders självutnämnda zigenarexperter blandar Emirov sina fördomar med ett skruvat romantiserande. Vi bör låta dem vara som de är och inte envisas med att till exempel uppmuntra barnen att gå i skola. Romerna borde få en egen stat i Europa, dock utan territorium. Där skulle de få utveckla sig själva och inte belastas med att behöva lura oss icke-romer.
Vilka konkreta åtgärder springer fram ur denna ”analys”?
Ja, förstås att tiggeriet borde förbjudas. Men för att det ska bli effektivt måste andra åtgärder till. ”Förbudet ska vara förenat med dryga böter och utvisning. Vill eller kan tiggaren inte betala bötessumman får det bli ett kort fängelsestraff, en månad eller två utan rätt att arbeta och tjäna pengar på anstalten, och därefter utvisning.”
Som ett ”snällt” alternativ föreslår han krav på licens för att få tigga, kombinerat med gränskontroller eller stämpelplikt. Allmänheten skulle uppmanas att kontrollera om tiggaren har licens, att ta mobilbilder på misstänkta fuskare och sända dem till polisen.
Att belägga tiggeri med registreringskrav har en viktig fördel, menar han. Det kommer att vara särskilt effektivt mot just romer, de avskyr ju registrering.
Självklart nämner han inte varför romer oroas av att bli registrerade. Det perspektivet finns inte i denna bok.
Svenska Dagbladets ledare citerade inte de värsta avsnitten i boken, men behandlade den som ett seriöst bidrag. Jag hade inte trott att en anständig tidning skulle kunna bidra till att sprida denna fördomsfulla, rent rasistiska rappakalja.
Thomas Hammarberg, ordförande i Kommissionen mot antiziganism
Texten har också publicerats på Thomas Hammarbergs blogg