Det är dags att sluta prata integration och på allvar börja arbeta för inkludering, delaktighet och egenmakt! Det menar Marian Wydow, som sitter i kommissionens referensgrupp.
När jag började min resa som romsk aktivist 1995 så hamnade jag mitt i samhällsdebatten om integration. Jag förstod då inte vem som hade rätt att tolka begreppet och avgöra vem som skulle integreras. Och till vad?
Hur ser vi på dagens integration? Inbegriper integration egenmakt som bygger på delaktighet och inflytande? Vem eller vilka får möjlighet att tolka och definiera begreppet? Vem ger sig själv tolkningsföreträde att bestämma vem som är integrerad och därmed en del av vi:et? Vad måste jag som romsk individ anamma för att min omgivning ska tolka mig som en del av samhället och framför allt vad behöver jag avsäga mig? Och slutligen: vilka är vi, vilka är dom och hur ser vi på allas lika värde?
Själv tolkar jag den samhälleliga definitionen av integration som att det fortfarande handlar om assimilering. Icke-romer har skapat normer för hur vi romer som folkgrupp ska vara för att ingå i det gemensamma vi:et. Majoritetsamhällets tolkning av vem som är integrerad kan inte frikopplas från de stereotyper och fördomar om romer och den stigmatisering som romer betraktas och behandlas utifrån. Den romska minoriteten har historiskt systematiskt uteslutits ur definitionen av svenskhet och därmed också från rätten till delaktighet och inflytande. Detta handlar i grund och botten om rasistiska strukturer, om antiziganism.
Min kamp och strävan efter att skapa förändring för de romska grupperna har fått mig att verkligen ifrågasätta den maktstruktur där någon annan ger sig rätt att besluta, tolka och bedöma hur jag som rom ska navigera för att tolkas vara en del av samhället. Jag fick som barn lära mig av mina föräldrar att i vissa sammanhang inte berätta att jag är rom för att inte riskera att bli dömd på förhand. Redan då fick jag lära mig att balansera olika roller där min etniska bakgrund i vissa sammanhang var en belastning och i andra inte. Tänk er att som förälder känna sig tvungen att uppfostra sina barn till att vara otrygga med sin romska bakgrund och samtidigt veta att detta kan påverka deras självkänsla och identitet.
Idag är jag själv förälder och jag försöker fostra mina barn till att vara stolta över sin etniska bakgrund, trots att jag vet att samhällets bild av romer fortfarande är negativ. Men det borde inte bara vara upp till mig som förälder att kämpa för att de ska känna sig trygga och stolta över att vara en nationell minoritet i Sverige idag. Majoritetsamhället och dess befintliga strukturer måste se till att alla känner sig delaktiga och inkluderade i samhället, detta bekommer inte endast de som befinner sig i utanförskap.
Idag pratas det mycket om mänskliga rättigheter, men om den befintliga strukturen inte tar ansvar för att inkludera alla i begreppet ”mänskliga” så blir det bara fina ord i teorin. Därför är det nu dags att sluta prata om integration och på allvar börja arbeta för inkludering, delaktighet och egenmakt!
Marian Wydow – ledamot i kommissionens referensgrupp