Religionshistorikern Mattias Gardell ger sin syn på antizganism.
Var står vi idag i kampen mot antiziganism? Det gångna året var ett år av historiska framsteg och bakslag. Då Vitboken som kartlagt svenska myndigheters systematiska diskriminering av romer och resande under 1900-talet – i syfte att göra upp med denna del av vår historia – skulle presenteras i Stockholm i mars 2014, hade avslöjandet att Skånepolisen i ”spaningssyfte” upprättat ett hemligt register över romer kastat en skugga över den högtidliga ceremonin. Det var uppenbart att det inte gick att sätta ett streck för antiziganismen vid 1900-talets slut. Att den romska medborgarrättsaktivisten Diana Nyman samma morgon nekats inta sin frukost i matsalen på sitt hotell i centrala Stockholm blev ytterligare en illustration av faktum att antiromsk rasism inte tillhörde det förflutna. Hade hon inte inkvarterats på Sheraton som regeringens hedersgäst för att närvara vid ceremonin hade episoden knappast fått någon att höja på ögonbrynen.
År 2014 röstades för första gången i historien en romsk människorättsförsvarare in i Europaparlamentet som representant för ett svenskt parti. Men 2014 var också det år som ett annat svenskt parti i det påföljande riksdagsvalet fick nära tretton procent av väljarnas röster efter en utpräglad antiromsk valkampanj. I strid med SL:s styrdokument som tydligt anger att ”reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande mot folkgrupp” inte får förekomma, upplät Stockholms Lokaltrafik sina stora bussar som mobila reklamplatser för SD:s illa maskerade hetsbudskap mot romska tiggare. Om SL:s ledning inte fann budskapet stötande kom ett trettiotal busschaufförer organiserade i Syndikalisterna att rädda sin yrkeskårs anseende genom att vägra köra bussar med rasistisk propaganda.
Att SL satte profit före principen om alla människors likhet i värdighet och rättigheter är illa nog. Att Skolverket under valåret 2014 inte förstod den värdegrund vårt utbildningssystem sägs bygga på är än mer anmärkningsvärt. Samma skolväsende som enligt Skollagen skall fostra eleverna till ansvarstagande och solidariska medborgare som värnar ”alla människors lika värde”, omvandlade skolorna till arenor för partier som utpekar romer, muslimer, judar, svarta och hbtqpersoner som främlingar i sitt eget land. I skola efter skola ingrep rektorer och ledning mot elever som protesterade mot SD och Svenskarnas Parti. I vissa skolor kallade ledningen till och med in polisen. Inte för att de elever och skolanställda som stämplas som oönskade skulle känna sig trygga och lika värdefulla som alla andra, utan för att tysta de som tagit skolans värdegrund på allvar.
I Vitboken dokumenterades hur myndigheter med polismakt jagade romer från plats till plats under första halvan av 1900-talet. Under 2014 blev offentliga avhysningar av romska läger åter vardagsmat. Enbart i Stockholmsområdet rensade polisen bort 65 romska läger. Då som nu bodde majoriteten av romer i tält, skjul, bussar och husvagnar. Då som nu betraktades detta som ett störande av den allmänna ordningen. Då som nu sågs romer som lösdrivare, kriminella, fridstörare. Då som nu kände sig goda medborgare ur majoritetsbefolkningen stundtals uppmuntrade att med våld ge sig på romer i grannskapet. Som vore romer fredlösa.
Går historien igen? Till viss del handlar antiziganism som all rasism om traditionsöverföring. Då regeringen tillsatte Kommissionen mot antiziganism detta nådens år 2014 gick kommentatorsfältet på Avpixlat i taket. En kommentator ansåg att regeringen istället borde skydda svenskar mot romer. ”Zigenare för en kringresande tillvaro för att undkomma dem de lurat eller stulit från. Folk känner obehag när de rullar in i byn”. Ja, svarade en annan. Detta ”ger mig flashbacks från min barndom när ’tattarna’ (som man sa på 50-talet) kom åkande i sina bilar in till vår lilla bondby och gick in och våldgästade och stal. ’Spring och göm dig’ skrek mamma till lilla 5-åriga jag som var utomhus när de kom. Hon låste in sig och jag sprang till skogs. Herregud så rädd jag var”.
År 2014 blev det år då hatbrotten mot romer åter sköt i höjden. Men 2014 var också det år då gräsrötter gick man ur huse för att ta avstånd då den antiromska rasismens politiska företrädare kom till orten. Medborgarinitiativ satte press på politiker att sluta fördriva romer och istället ordna fram någorlunda drägliga boplatser, även om detta hörsammats i allt för otillräcklig omfattning. 2014 var också det år då myriader av lokalt förankrade organisationer och Facebookgrupper växte fram runt om i landet för att ta det ansvar kommunerna tycktes försumma och ordna bostäder, sjukvård, utbildning och insamlingar åt de romska EU-medborgare som i krisens spår utgör synliga representanter för kontinentens vandrande underklass.
Det är här vi står idag. Rätt står mot orätt. Välfärd mot ofärd. Antirasism mot rasism. Det är bara att välja sida. Utgången av kraftmätningen kommer att få långtgående konsekvenser för oss alla.