Marie-Louise Weise, producent på Kulturhuset i Borås, skriver om sabotaget mot utställningen ”Starkare röst” och polisens förmåga att utreda hatbrott.
Om EU-migranterna och tiggeri har det debatterats flitigt de senaste åren, men människorna det debatteras om ges sällan utrymme i samtalet. Det ville fotograf Carlos Zaya råda bot på när han skapade sin utställning ”Starkare röst”. Han ville lyfta fram de mest utsatta människornas röst genom bild och text, med avsikten att överrösta myter, fördomar och förtryck.
Men bara några dagar efter att den kom på plats förstördes den.
Utställningen, som består av porträtt och berättelser, står utanför Kulturhuset i Borås och ska kunna ses 24 timmar om dygnet. Men någon eller några som ansåg sig stå över allt vad demokrati, yttrandefrihet och humanism är, sprayade över dessa människors ögon och munnar med vit färg och märkte dessutom en av bilderna med ett stort Z.
Den man inte vill se gör man blind, och den man inte vill höra gör man stum.
Är det symptomatiskt för vår tid?
För tre år sedan, då utställningsplatsen var ny, invigdes utställningen ”The Roma Journeys” med bilder av den danske fotografen Joakim Eskildsen. Under flera år hade han levt tillsammans med romer i fem europeiska länder och i Indien. Mot slutet av utställningsperioden kom någon och välte skärmarna och slängde tunga gatstenar på bilderna. Ett raseri av sällan skådat slag. Ett busstreck?
Av fjorton utställningar har två saboterats. Och det har varit utställningar som handlar om romer. De andra fredas.
Jag fick nog och polisanmälde den senaste händelsen.
Polisens menade i en kommentar till anmälan att ingenting tyder på att det skulle vara ett hatbrott. Jag ringde och ifrågasatte denna rubricering. Det var obegripligt hur polisen kunde komma fram till den bedömningen. Hade Polisen inte förstått att tagen Z är rasistisk? Jag berättade hur nazisterna märkte romerna i bl. a. förintelselägret Auschwitz med bokstaven Z och jag erinrade Polisen om övergreppet i samband med romregistret i Skåne. Var det inte i boxar märkta med ett Z som registren uppdagades?
Och det är då, i samtalet med polisen, som jag inser det verkliga problemet. Om polisen, en av de viktigaste samhällsinstitutionerna, inte har kunskap om vår svenskromska historia, hur ska man då komma tillrätta med denna typ av rasism, som kallas antiziganism? Frustrationen över okunskapen hos en myndighet som inte bör sakna denna kunskap fick mig att ställa frågan i ett debattinlägg i Borås Tidning. Rubriken löd: ”Vet polisen vad hatbrott är?”. Dagen efter stod det på Borås Tidnings debattsida: Polisen ändrar sig ”Det är ett hatbrott”. Dessutom medgav polisen att myndigheten måste ”bli bättre på att bedöma dessa fall mer enhetligt” och att den ”satsar på utbildning”.
En tämligen banal men rimlig slutsats: Om en inte kan erkänna sina fel är det svårt att rätta till dem. Det gäller på alla nivåer. Därför tycker jag Polisen i Borås ska ha en eloge för att den kunde det. Nu är det bara resten kvar. Att i handling visa att man gör bedömningar som grundar sig på kunskap. Därtill behövs villighet och vilja att förändra. Och, visst går det…
Marie-Louise Weise
Producent på Kulturhuset i Borås och projektledare för utställningen ”Vi är romer – möt människorna bakom myten”, som just nu visas i Borås