”Opålitliga och kriminella.” ”Romerna har valt det här själva.” Historien upprepas och talet om kriminalisering av tiggeri göder fördomar, skriver Kommissionen mot antiziganism.
För ett år sedan presenterade den dåvarande regeringen en vitbok om de övergrepp och kränkningar som under 1900-talet har påverkat romers villkor. Boken beskriver hur staten och kommunerna var överens om att med stöd av lagar och förordningar begränsa och hindra romer från att ta del av sina grundläggande rättigheter.
Vitboken skildrar hur fördrivningen av romer under första hälften av 1900-talet var en ”legitim” åtgärd i flera kommuner. Romer hindrades genom förbud och hot om vite att skaffa sig fast bostad, eller genom att livet i kommunen gjordes så obehagligt som möjligt så att de självmant förmåddes att lämna kommunen. De negativa konsekvenserna av att inte ha en bostad var inte okända, de eftersträvades till och med av staten och kommunerna. Det kom att påverka hela livssituationen för romer. Detta var ett mönster som har sin fortsättning än idag.
Många ”tiggare” som nu befinner sig i Sverige är romer. Dagens diskussion om avhysningar och krav om att förbjuda EU-medborgares tiggeri påminner starkt om hur åtgärder mot romer historiskt har diskuterats. Så här resonerade till exempel den statliga utredningen Fattigvårdslagstiftningskommittén i början av 1900-talet:
”Då Zigenarnas inordnade i samhället hos oss syntes vara ett olösligt problem och att enda utvägen vore att på ett eller annat sätt, få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem torde vara svenska undersåtar och i allt fall deras medborgarrätt i annat land svårligen läte sig bevisas, kunde deras försvinnande ur landet icke nås på annat sätt, än att så starka inskränkningar lades på deras rörelsefrihet, att de funne med sig egen fördel förenligt att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden.”
En vanligt förekommande uppfattning och en grogrund för antiziganism såväl historiskt som i dag är att romers situation är mer eller mindre självförvållad, eller till och med självvald.
Återkommande beskrivningar om gruppen utgår också från den stigmatiserande hållningen om att romer är opålitliga och kriminella. Det är dessa fördomar som har varit grunden för en politik som registrerat och fördrivit romer från kommun till kommun. En fördrivning som alla var överens om skulle genomföras i syfte att förmå romer att själva vilja lämna landet.
Den aktuella debatten om att förbjuda tiggeri och förslag på åtgärder för att underlätta vräkningar bidrar till att sprida en stigmatiserande uppfattning om dessa fattiga personer, bland dem många romer. Talet om kriminalisering föder de unkna fördomarna om en koppling mellan dessa människor och brottslighet.
Förslagen syftar ytterst till åtgärder för att fördriva de som tagit sig hit och hindra andra från att komma. Historien upprepas. Debatten om kriminaliserandet av tiggeri bekräftar många romers erfarenheter och känsla av att leva i en fientlig omgivning.
Thomas Hammarberg, ordförande i Kommissionen mot antiziganism
Heidi Pikkarainen, huvudsekreterare i Kommissionen mot antiziganism