Kommissionen mot antiziganism medverkade på flera seminarier under MR-dagarna i Göteborg, bland annat för att lansera en ny skolskrift om Sveriges antiziganistiska historia. Här är en rapportering från några av seminarierna.
– Vi måste erkänna rasismen på alla samhällets nivåer. Politikerna måste bli medvetna om vilka budskap de sänder ut när de pratar om exempelvis tiggeri. Det behövs mer kunskap om mänskliga rättigheter i samhället. Och vi måste inse att frågor om till exempel antiziganism handlar om makt och fördelning av resurser.
Det var exempel på åtgärder mot rasism som Soraya Post, ledamot i kommissionen, nämnde på Regeringskansliets seminarium om den nya satsningen ”Samling mot rasism – samverka mot afrofobi, antisemitism, antiziganism och islamofobi”.
Alice Bah-Kuhnke, kultur- och demokratiminister, berättade att satsningen ska resultera i en nationell handlingsplan mot rasism.
– Målet är att systematisera arbetet mot rasism. Det räcker inte med fina ord, sa hon.
Ny skrift till högstadiet
Under MR-dagarna lanserade kommissionen skriften ”Antiziganismen i Sverige – Om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet och idag” och en därtill hörande lärarhandledning. Skriften riktar sig framför allt till högstadieelever.
– Med skriften vill vi förmå elever att reflektera över historiens återupprepning. Den antiziganistiska historien har en dagsaktuell spegelbild. Samtidigt vill vi visa att det finns handlingsalternativ, genom att berätta om romers kamp för de mänskliga rättigheterna. Vi vill att eleverna via skriften ska reflektera över vad för slags samhälle de vill ha, sa Heidi Pikkarainen, huvudsekreterare i kommissionen.
Erland Kaldaras pratade om vikten av att alla barn lär sig om den antiziganistiska historien.
– Det funkar inte att skolorna säger: ”men vi har ju inga romska barn i skolan”, och på så sätt inte undervisar om detta. Men den här historien rör oss alla! Dessutom vet många romska barn om sin historia. Det är majoritetssamhällets barn men även pedagogerna som behöver känna till den, sa han.
Thomas Hammarberg, ordförande i kommissionen, hoppades att skriften, som kommer att vara kostnadsfri att beställa, kommer att få ett stort genomslag i skolorna.
– Det här är precis rätt tid att ta upp frågan. Det är viktigare än någonsin att prata om medmänsklighet och värdegrundsfrågor i skolorna. Dessutom har filmen Taikon precis kommit ut, Forum för levande historia har utställningen ”Vi är romer” och UR kommer snart med material – de kan alla komplettera vår skrift i undervisningen. Vi hoppas att lärarna prioriterar materialet och att de tar frågan på allvar.
Skolskriften togs också upp som ett gott exempel av både riksdagsledamot Erik Ullenhag och Felix König, sakkunnig hos kultur- och demokratiminister Alice Bah-Kuhnke, under Fonden för mänskliga rättigheters seminarium ”Har Sveriges romer fått upprättelse?”.
– Vitbokens vittnesmål från romer är sanna – på punkt efter punkt. Det har funnits en medveten strategi från majoritetssamhället att fördriva romer. Det är positivt att myter som har spräckts i och med vitboken – ”romer vill inte gå i skolan” och ”romer vill inte vara bofasta”, nu även via skriften kommer skolan till del, sa Erik Ullenhag.
Idén om en ”god svenskhet”
På Civil Rights Defenders seminarium ”Staten och svenskheten” diskuterade Heidi Pikkarainen, tillsammans med bland andra Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, vilken roll statens institutioner spelar för att upprätthålla idén om svenskhet.
– En del av självidentifikationen hos svenskheten handlar om att ”vi” inte är rasister. Samtidigt visar den svenska historien en annan bild. I Sverige fanns det till exempel ett unikt statligt rasbiologiskt institut som tillsattes av en enhällig politisk majoritet, berättade Irene Molina.
Även Heidi Pikkarainen nämnde samhällsidén om en svenskhet som är god och som absolut inte förtrycker.
– Samtidigt har det funnits en bred legitimitet i att bedriva en oerhört repressiv politik mot romer – på nationell och lokal nivå. Sverige har också utövat en stark assimileringspolitik mot romer som har handlat om att romer ska räddas från sig själva och sitt undermåliga sätt att leva. Genom utbildning eller tvångsomhändertagande av barn ville man fostra barnen att bli ”mer svenska”. Det har till exempel handlat om undervisning som går ut på att romska barn ska lära sig tvätta, passa tider och hålla sig rena. Det säger mycket om hur myndigheterna har sett på ”svenskhet” och vad det är att vara ”svensk”, sa hon.
Hatbrott tas inte på tillräckligt stort allvar
Heidi Pikkarainen medverkade också i Svenska FN-förbundets seminarium ”Rasism i Sverige – vad säger FN?” som handlade om hur väl Sverige lever upp till åtaganden enligt FN:s konvention mot rasism. Seminariet kom att kretsa mycket kring hatbrott, då Sverige har blivit kritiserad av den kommitté som övervakar FN:s konvention mot rasism bland annat för att en hög andel hatbrott inte följs upp. Samson Beshir från Afrosvenskarnas riksförbund menade att hatbrotten är en del av ett större problem.
– Vi lever i en rasmaktsordning och det får konsekvenser. Hatbrott är en av konsekvenserna.
Heidi Pikkarainen berättade om att kommissionen nyligen släppt två rapporter om hatbrott mot romer. En av slutsatserna är att antiziganistiska hatbrott i mycket liten omfattning klaras upp eller leder till åtal.
– Den politiska signalen som sänds ut just nu är att hatbrott är viktigt och prioriterat. Men praktiken signalerar något annat. Om ansvariga myndigheter inte tar hatbrott på allvar är signalen att det inte lönar sig att anmäla. För att visa att detta är ett prioriterat område bör ansvariga agera och reagera när hatbrott anmäls.
Fotnot: Kommissionens skrift ”Antiziganismen i Sverige – Om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet och idag” kommer gå att beställas av allmänheten inom kort.