"I Tornedalen har mångfald alltid varit naturligt"
I maj kommer boken "Modet att vara sig själv". Det är prästen Stefan Aro som skrivit en bok om försvenskningen av Tornedalen och kyrkans roll i den.
- Det här är ingen Vitbok. Det finns mycket mer att säga men boken ska ge svar på frågor och vara folkbildande.
Stefan Aro är präst i Övertorneå församling. Han är född och uppvuxen utanför Pajala men bor sedan en tid tillbaka med familjen i Juoksengi.
Tvåspråkigheten är något som han har med sig i sitt arbete hela tiden. Att behärska meänkieli som präst i det området är nästan ett måste, menar han. Han får en annan relation till de han möter, både i sorg och lycka. Aro förklarar det som om språket blir en nyckel till kulturen.
- Det har hänt mycket med meänkieli och dess status under de 14 år som jag jobbat här. Både i samhället i stort och i församlingen. Det är mitt arbetsspråk numera.
Övertorneå kommun är förvaltningsområde för både finska och meänkieli.
- Vi har tre olika grupper här. Först de som är ummikko, som varken kan finska eller meänkieli, och så har vi sverigefinnar och tornedalingar, säger Aro.
Idén till boken föddes redan 2011 under en sittning i Luleå.
- Vi hade ett möte med biskopen på stiftskontoret och vi hade samlat folk från hela Malmfälten och Tornedalen och spånade på vad vi skulle kunna göra för de meänkieli-talande. Jag lyfte upp det jag känt och att sa vi borde göra något kopplat till folkbildning och på den vägen var det, berättar Aro som då fick sitt skrivuppdrag.
Han hade länge känt av en känsla i Tornedalen där spåren av försvenskningen, som kyrkan var med i, satt sina spår.
- Jag kände att vi behövde sticka hål på den där känslan.
Aro har levt med materialet i 4-5 år och skrivit i 3-års tid. Nu håller han på med det sista innan boken ska på tryck och sedan släppas i maj. Det kommer även att ges ut en version på meänkieli, delar eller hela boken ska översättas till språket.
- Det är viktigt för språkets status att den även skrivs på meänkieli.
Titeln på meänkieli blir "Ette tohtia olla oma itte" och det tidsmässiga fokuset i boken är mellan 1888 till 1950-talet.
- Det blir fokus på skolan, arbetsstugorna och kyrkans roll i det här, säger Aro.
Tanken är att "vanligt folk" ska vilja läsa boken. Det är ingen avhandling.
- Jag har tryckt på det faktum att Tornedalen alltid varit en region där mångfald varit naturligt. Här har man levt med flera språk och kulturer intill varandra. Det blir en hälsning till det svenska storsamhället, säger han.
Han fortsätter:
- Här levde laestadianer och kommunister, tornedalingar och samer sida vid sida. Det fanns en stark gemenskap och en vilja att tillsammans jobba för byn och hjälpa varandra.
Aro hoppas att boken ska ge svar på hittills obesvarade frågor och att den ska väcka känslor och nyfikenhet.
- Det röda tråden i boken är språket. Det är språket som väcker känslor och har man inte språket finns en längtan till det.
Luleå stift kommer att ge ut boken i maj 2018.
MALIN A JUNKKA
