"Vi måste höja lägstanivån för arbetet med nationella minoriteter"

En av dem som länge engagerat sig i frågorna är Andreas Löwenhöök, ordförande i Skellefteå kommuns minoritetssamråd och oppositionspolitiker för Moderaterna. Förutom sitt engagemang i kommunen sitter han i Region Västerbottens fullmäktige, där han bland annat debatterat stödet till den judiska minoriteten i länet.

-Jag har inte varit med hela vägen, men sedan 2009 har jag sett hur lagstiftningen förändrat förutsättningarna, säger Löwenhöök. Då började kommuner och regioner systematiskt forma sitt arbete för att leva upp till lagen. Förvaltningsområdena och lagstiftningen har varit helt avgörande.

Reformen innebar att minoriteternas rättigheter för första gången blev tydliga och lagstadgade. Det handlar om rätten att använda sitt språk i kontakter med myndigheter, rätten till förskola och äldreomsorg på minoritetsspråk samt skyldigheten för kommuner och regioner att aktivt främja och synliggöra de nationella minoriteternas kultur och historia.

-I dag erbjuder många kommuner förskoleverksamhet och äldreomsorg på minoritetsspråk. Teatrar, bibliotek och museer har fått i uppdrag att lyfta minoriteternas kulturarv och deras plats i svensk historia. Det synliggör grupperna på ett helt annat sätt än tidigare, säger Löwenhöök.

Trots framstegen är bilden långt ifrån enhetlig. Enligt Löwenhöök är det fortfarande många kommuner och regioner som inte tagit sitt ansvar på allvar.

-Det brister på sina håll. Ofta handlar det om okunskap och brist på engagemang. Arbetet blir för personberoende, och i de delar av landet där det saknas kunskap eller drivkraft halkar man efter.

Enligt Löwenhöök har staten en hemläxa: man måste se till att lagstiftningen faktiskt når ut. Han tycker att SKR behöver klä på lokala beslutsfattare den kunskap de behöver för att kunna fullfölja sitt uppdrag.

Han menar att staten kan använda fler incitament för att driva på utvecklingen. Riktade statsbidrag, tydligare instruktioner och starkare uppföljning skulle kunna bidra till att kommuner och regioner prioriterar minoritetspolitiken högre.

-Det är här, i kommuner och regioner, det händer. Det är vi som ansvarar för förskolor, skolor, äldreomsorg och sjukvård på minoritetsspråk. Staten måste stötta oss mer direkt om vi ska lyckas fullt ut.

Skellefteå kommun har arbetat mycket med det minoritetspolitiska arbetet. Löwenhöök beskriver en långsiktig strategi med tydliga mål, handlingsplaner och återkommande uppföljning i nära samråd med minoriteterna själva.

-Vi har omsorg och förskola på minoritetsspråk, elever får läsa språken i skolan, biblioteken har tydliga uppdrag, och Västerbottensteatern och museet arbetar aktivt med att synliggöra och väcka diskussion om minoriteternas kultur. Kommunen stödjer också lokala föreningar ekonomiskt och genom kulturverksamhet som hela allmänheten kan ta del av. Det gör att arbetet inte stannar på pappret utan blir något som påverkar vardagen, berättar han.

Men även i en kommun som Skellefteå finns hinder. Den största utmaningen är kompetensförsörjningen, att hitta personal som både kan och vill använda minoritetsspråk och sin kompentens om minoritetskultur i kommunal verksamhet.

-Vi försöker lösa det genom att göra språkkunskap meriterande vid rekrytering och ge lönetillägg till de som använder sitt språk i arbetet. Men det är ändå svårt att rekrytera. Därför vill jag se en nationell standard eller certifiering som sätter en lägstanivå för vilken kunskap om minoriteter man ska ha i kommuner och regioner, säger Löwenhöök.

En sådan certifiering skulle, menar han, inte bara gälla språkkunskap utan även kulturförståelse. Han beskriver att det handlar om att säkerställa ett bra bemötande och en grundläggande respekt. Han tycker att SKR i samråd med minoriteterna borde ta fram en plan för hur utbildningar kan se ut, så att man får en jämn kvalitet i hela landet.

Ett steg i rätt riktning, berättar Löwenhöök, är det nationella nätverk för kommuner och regioner som SKR nyligen inrättat, efter ett förslag från Skellefteå. Syftet är att dela erfarenheter, sprida goda exempel och ge stöd till kommuner som är mindre långt komna i sitt arbete.

-Det är än så länge på försök, men kan bli ett viktigt verktyg. Om vi lyckas höja lägstanivån kan vi säkerställa att rättigheterna för de nationella minoriteterna inte blir beroende av enskilda eldsjälar, utan något som garanteras alla i hela landet”, säger Löwenhöök.

PETRA KAHN NORD