Artiklar
Foto: Linnea Huhta.

Ummikkos: Ett generationsdrama på turné i Sverige

En ummikko, flera ummikkos? I alla fall när Riksteatern och Tornedalsteatern ger sig ut på Sverigeturné, tillsammans, för första gången. Pjäsen Ummikkos och den skådespelande kvartetten, med Klara Pasma i en av rollerna, har fått spela inför överfyllda salonger i hela Tornedalen innan de fortsatte vidare söderut i landet.

Minoritet.se såg Ummikkos och tog del av utställningen FÖRRÄTTEN i på Folkets Hus i Övertorneå i oktober. Inför start och utställningsmomentet ställdes många frågor bland publiken – Vad är det för nåt? Är det en måltid? Vad ska vi få ta del av?
– Syftet med förrätten är att få en introduktion till pjäsens teman, berättar Mia Fors som är producent på Tornedalsteatern Tornionlaakson Teatteri.

Mia Fors, Josephine Ylipää eller Emma Kiviniemi håller i utställningen FÖRRÄTTEN innan pjäsen på de olika orterna. Ingen måltid erbjuds, men väl ett smakprov att mumsa på.

– Ta den svarta knorten sist, annars känner du inte smaken på det andra, tipsar en av de andra teatersugna i den välfyllda utställningslokalen.

Mellan möjligheten att smaka på kulturen erbjöd Emma Kiviniemi en historisk snabbspolning med olika nedslag som framfördes som en predikan. Den levererades på en upphöjning, likt en liten portabel estrad med en tjock gammal bok stadigt mellan händerna och avrundades med allsång med textrader som rullade fram i ett hjortron (ja, du läste rätt).

FÖRRÄTTEN är sammantaget en chans till utbildning, även för de som har grundkunskaper om Sveriges historia i Tornedalen. Inte bara statens försvenskning, språkförbud och arbetsstugor belystes utan även Arbetsmarknadsstyrelsens flyttbidrag gestaltades i utställningen såsom i pjäsen.

En ummikko, flera ummikkos? Nej, det blir förstås inte grammatiskt korrekt på meänkieli och det är hela poängen. Ordet ummikko, en som inte talar omgivningens språk, böjd i pluralis blir ummikkot eller ummikkoja. Tornionlaakson Teatteri är väl medvetna om detta.

– Alltid retar det nån! skriver teatern.

Titeln utgör en språklek som också identifierar, kanske inte den huvudsakliga, men en av målgrupperna: Ummikkos och hur en ummikko med svenska som modersmål troligen skulle säga ummikko i pluralis. Teatern jämför böjningen med låneorden hipsters och poolers.

Foto: Linnea Huhta.

Ummikkos väcker igenkänning. Berättelsen som följer flera familjer, hur de växer och hur de dör samt hur de förhåller sig till sina platser. Hemorten, boendeorten men också observationer mellan stad och land får plats i pjäsen. Konflikten mellan att tillhöra och känna tillhörighet i vissa fall då utflyttningen skapat ett ofrivilligt avstånd mellan jaget, språket och kulturen. Den möter både de som ryckts upp från sina rötter, och de som återvänder till sina rötter och en av huvudpersonerna Jonna som hemskt gärna vill lära sig meänkieli för att kunna kommunicera med sin farfar. Markus som ska byta efternamn och Katarina som gestaltar kampen för meänkieli och den tornedalska kulturen som gnistrade igång av en romans med en klarinettspelande amerikan i Frankrike.

Under två års tid har Tornedalsteaterns arbetat med pjäsen Ummikkos för att uppnå en hög konstnärlig nivå och för att möjliggöra en lång turné, skriver teatern på sin Facebooksida. Arrangörerna ute i landet fortsätter nu att ta vid arbetet med att visa upp pjäsen och i Stockholm krävdes en extra föreställning på grund av det stora intresset.

Ummikkos framförs av skådespelarna Nikolaj Äystö, Timo Nieminen, Klara Pasma och Margareta Stone. Samtliga skådespelare pratar meänkieli vid olika tillfällen och meänkielin samt vissa språkliga komplikationer mellan generationerna lyfts på ett både humoristiskt men gripande sätt. Vad är det som egentligen försvinner mellan språken i översättning?

– Publiken reagerar olika på alla platser men hittills har det varit uppenbart att pjäsen väcker mycket känslor, säger Klara Pasma efter föreställningen.

Innan sista momentet levererats hörs publikens snyftningar, under föreställningens gång hörs också skratt och andra reaktioner. Replikerna rullar på svenska och meänkieli i ett utrymme ovanför scenografin och att se språken parallellt, sida vid sida, bidrar också till intrycket av berättelsen.

När sista repliken är levererad står hela publiken på närmare 200 personer upp i biosalongen på Folkets Hus i Övertorneå och de högpresterande skådespelarna får sitt tack.

Ummikkos har recenserats av Kulturnyheterna och Uutiset i SVT.

LINNEA HUHTA

 

Publicerad 2025-11-10

Senast uppdaterad 2025-11-10