Artiklar
Samling på förskolan och genomgång av veckodagarna med förskolepedagog Lovisa Dahlberg. Foto: Karin Skoglund

Stockholms första förskola på samiska och meänkieli

Efter nära fem år har Stockholms stad en förskola på samiska och meänkieli. Minoritet.se åker till Södermalm i Stockholm och möts av vimplar med tornedalska och samiska flaggor och en präktig och naturtrogen björkstam av frigolit i hallen.

–Välkommen till Norrskenet, säger Nik Märak, barnskötare. Kom in, vi har samling och tittar på bilder från vårt studiebesök på Nordiska museet.

En räv, varg, ett vildsvin och en ekorre i trä tillsammans med en liten mumin bildar ett litet stilleben i fönstret och magneter på temat Sápmi och Tornedalen hänger på låg höjd så att de kan avleda eller inspirera vid på- och avklädning av barnen ytterkläder.

Lovisa Dahlberg, förskollärare visar bilder från Nordiska muséets nya utställning Nordbor.

–Vad är det här för något?, frågar hon. Barnen funderar.

–Bällingvantar och bällingskor, svarar Nik i deras ställe.

–Och vad är detta på bilden? Det är skor gjorda av näver, fortsätter Lovisa och Nik ställer fram ett par riktiga näverskor som barnen  genast börjar prova. De är svåra och styva att gå i och det lockar fram en del skratt hos barnen.

–Man kan göra skor, väskor och andra saker av näver, berättar Nik.

Barnen provar näverskor. Foto: Karin Skoglund

Det tog lite mer än fyra år innan en förskola på samiska och meänkieli blev verklighet i Stockholm. 2019 blev Stockholms stad en del av förvaltningsområdena för samiska och meänkieli och är sedan dess den sydligaste kommunen som ingår i de båda förvaltningsområdena. Lisa Svensson, strateg i Stockholms stad svarar på varför det tog så lång tid:

–Efterfrågan på förskola helt eller till väsentlig del på samiska och meänkieli har sedan staden blev förvaltningsområde 2019 varit mycket låg. I samråd diskuterades möjligheterna att inrätta en förskola eller avdelning på samiska och meänkieli utifrån teorin att efterfrågan skulle öka om det fanns en verksamhet att faktiskt ställa sig i kö till. Staden beslutade ett tag därefter att pröva former för förskola på samiska och meänkieli. Resultatet är Norrskenet.

Foto: Karin Skoglund

Norrskenet invigdes den 15 september 2023 och har i nuläget tre inskrivna barn, men fler står redo att börja till hösten. På fredagseftermiddagar är det öppen förskola som kallas Lilla Norrskenet för de familjer med rötter i Sápmi och Tornedalen som vill bekanta sig med miljön och arbetssättet.

–Vi vill nå ut till dem som inte tror att de får höra till. Det går alldeles utmärkt att vara same i Stockholm – det är min uppgift att ge samer känslan av att höra till, även om de kanske inte kan språket eller kulturen, säger Nik.

Lovisa berättar att det just är den vanligaste frågan som de får från föräldrar och anhöriga: ”Jag kan inte språket, eller har erfarenheter av kulturen, kan jag och mitt barn/barnbarn ändå få vara en del av det här?”

Olika medier har sedan starten lagt ett stort fokus på att förskolan stod tom och saknade barn.

–Men i Luleå tog det ju ett år, säger Nik och refererar till Charlottendals förskola med avdelningarna som inrymmer varsitt nationellt minoritetsspråk:  finska, samiska och meänkieli.

–Nu börjar ordet sprida sig, säger Lovisa som menar att det ofta är andra generationens stockholmare som visar intresse för Norrskenet. Det känns bra och roligt att vara pionjär–synd bara att det tog så lång tid.

Lovisa Dahlberg visar ett pussel med passande motiv. Foto: Karin Skoglund

Det är inte bara den samiska eller tornedalska identiteten som föräldrarna funderar över. De behöver ta ställning till pendling och att få ihop ”vardagspusslet”. Norrskenet ligger nära både pendeltåg, tunnelbana och buss så att föräldrar och barn ska kunna åka från hela Stockholms stad.

Norrskenet är en egen förskola som ligger inrymd i den vanliga förskolan Orion med flera avdelningar och varje dag träffar de barn och pedagoger från de andra förskoleavdelningarna.

–När vi har samling med hela förskolan blir det också samiska och meänkieli och det är inget konstigt med det, barnen här är vana vid flera språk, berättar Nik.

Överallt finns böcker på samiska och meänkieli och lappar med ordlistor. Varje dag lyssnar de på sagor på språken.

–Till meänkielidagen läste vi till exempel Ann-Helén Laestadius bok om pimpelfiske på meänkieli och svenska tillsammans med en vanlig avdelning i huset, säger Lovisa.

Barnen får lära sig ord och fraser på båda språken som en bonus. Det finns en del material på samiska sedan tidigare, men svårare är det med meänkieli, så då får man göra själv, berättar Lovisa och visar ett Memory-spel hon har gjort på meänkieli.

Foto: Karin Skoglund

Vid särskilda tillfällen serveras samiska och tornedalska maträtter. Snart ska Nik baka gáhkku med barnen och till våren tar de med muurikkan ut för gemensam matlagning. Kaffeost har de också bjudit på, men det var mest föräldrarna som ville ha, säger Lovisa.

–Vi brukar säga att vi samer och tornedalingar är kusiner, vi har många likheter, men också olikheter, säger Nik.

Överallt finns det något spännande att upptäcka som knyter an till kulturerna och språkmiljöerna. I lavvun sitter Plupp och där ligger till exempel bara fjällfiskar: öring, abborre och röding och på flera ställen ligger nordiska leksaksdjur som ren, älg och räv. Det finns till och med en minisauna med låtsaseld, vattenhink och skopa och för de barn som blickar upp mot himlen kan de se norrskenet av glasspinnar skifta färg.

–Vi har jobbat mycket med miljön, vi ville till exempel ha runda bord, för att det speglar våra kulturer och det bjuder in till möten. Vi har arbetat med många kulturmarkörer, förklarar Lovisa.

Samling med sånger och ramsor på samiska och meänkieli. Från vänster: Nik Märak och Lovisa Dahlberg. Foto: Karin Skoglund

I foajén finns informationsmaterial för föräldrarna om Sápmi och Tornedalen, om språken och användbara tips om till exempel språkpaket, språkcentrum och andra viktiga institutioner för minoriteterna. På väggen hänger läroplanen för förskolan översatt till meänkieli och fyra samiska språk.

Innan lunch är det dags för en ny samling med sånger och ramsor på meänkieli och lulesamiska. Barnen får lära sig veckodagarna på båda språken och sjunga siffersången.

–Nu får ni välja varsin sak ur språkburken säger Lovisa och tar ner Giellaburkka/Kielipurkki från hyllan. Fram plockar barnen en liten tygkanin och en båt som båda har varsin sång som de sjunger tillsammans.

KARIN SKOGLUND

 

 

 

Sidan uppdaterad 2024-03-22