Språkrevitalisering kräver pizza och musik

Kan man skriva om en minoritet man själv inte tillhör? Det frågade sig Linnéa Backvall, 28, när hon skulle välja ämne för sin masteruppsats vid Uppsala universitet. Att fokusera på den nationella minoriteten sverigefinnar kändes långt ifrån självklart, men nyfikenheten växte.

Initialt väcktes Linnéa Backvalls intresse för minoriteter under en kurs i Edinburgh, Skottland. Innan dess hade hon knappt reflekterat över att det fanns språk i världen som riskerade att försvinna. Men efter att ha läst kursen Endangered Languages and Language Documentation var hon fast – hon kunde inte sluta läsa om hur språk kan tystas.

När det blev dags att skriva uppsats inom masterprogrammet i språk vid Institutionen för lingvistik och filologi fick studentgruppen besök av Jennie Spetz från Institutet för språk och folkminnen (Isof). Spetz uppmanade alla som var intresserade av minoritetsspråk att höra av sig för ett möjligt samarbete. Det gjorde Linnéa – och det ledde henne till Isof, där hon fick Sari Pesonen som handledare. Professor Harald Hammarström medverkade som biträdande handledare.

Uppsatsen "Så länge det finns sverigefinnar bör det finnas ett behov": En kvalitativ studie om finsk revitalisering initierad av Sverigefinska ungdomsförbundet (originaltitel “As long as there are Sweden-Finns then there should be a need”: A qualitative study of Finnish revitalisation initiated by the Sweden-Finnish youth organisation) fick huvudpriset på 10 000 kr i den sverigefinska uppsatstävlingen som anordnades av Sverigefinländarnas delegation för studenter inom högre utbildning i våras.

Uppsatsen utgår från en så kallad COD-modell som baserar sig på tre element som måste finnas för att ett språk ska leva: kapacitet (capacity development), tillfällen (opportunity creation) och viljan (desire) att använda språket. Modellen gav henne ett verktyg att förstå vad de ungas språkinlärning egentligen handlade om.

– Alla tre dimensioner i COD-modellen verkar i samspel. Man behöver utveckla sina färdigheter, och de utvecklar man om man får tillfällen att prata språket, och då växer oftast även viljan av att använda språket och lära sig mer, säger Linnéa Backvall.

Det som var viktigt för henne var att förstå de ungas erfarenheter. Linnéa tog kontakt med fem deltagare i en studiecirkel och genomförde en kvalitativ intervjustudie med personerna.

– En av de unga intervjupersonerna hade ingen koppling till Finland, men alla hade en stor vilja att lära sig språket. Det blev därför ett särskilt stort fokus just på viljan.

Ungdomarna betonade att det behöver vara en lustfylld och trygg miljö för revitaliserande insatser.

– Man kan äta pizza eller lyssna på musik tillsammans. Det behöver inte handla om universitetskurser, utan man kan söka sig till mer seriösa studier senare, säger Linnéa.

– Viktigt är att man gör något kul tillsammans, skapar ett meningsfullt sammanhang och blir av med språkspärren. Det är viktigt med förebilder i musik och populärkultur, som Käärijä, som var aktuellt just då när jag skrev uppsatsen.

Den högsta tröskeln var att ta kontakt med ungdomar i minoriteten – som majoritetsperson. Trots att Linnéa hade fördjupat sig i litteraturen var hon mycket nervös inför mötet.

Samtidigt vill hon uppmuntra fler i majoritetsbefolkningen att engagera sig i minoritetsfrågor.

– Vad är det värsta som kan hända? Att man säger något olämpligt eller ställer en klumpig fråga? Jag tror att personer som tillhör en minoritet oftare uppskattar att någon visar intresse, snarare än att de tar illa upp av okunskap. Det kommer sannolikt att tas emot med värme.

Linnéa valde att skriva sin uppsats på engelska – för att så många som möjligt skulle kunna ta del av den.

– När man forskar om en minoritet är det viktigt att resultaten också kommer tillbaka till minoriteten. Engelska är ett bra val om man vill nå ut brett, säger hon.

Sverigefinländarnas delegation arrangerade uppsatstävlingen nu för andra gången. Den första tävlingsomgången handlade om kandidatuppsatser, och i år var det var sammanlagt 11 master- eller magisteruppsatser som lämnades in som tävlingsbidrag.

Första hedersomnämnandet gick till Karoliina Möttönen vid Luleå tekniska universitet, numera doktorand i finska vid Stockholms universitet, och andra hedersomnämnandet fick Tarja Larsson vid Stockholms universitet, verksam som språkvårdare vid Isof.

MAARIT JAAKKOLA