Artiklar
Pressbild: Skellefteå kommun

Skellefteå ger inte upp minoritetsarbetet

I Skellefteå arbetar kommunen för att inkludera minoriteter även utanför förvaltningsområdena. Kommunen har återkommande samråd med bland annat den finska minoriteten, vilket lett fram till två ansökningar om att bli finskt förvaltningsområde och en helt nyligen antagen handlingsplan för minoriteten.

Så sent som strax innan jul 2016 fick dock Skellefteå avslag igen på ansökan om att vara finskt förvaltningsområde. Detta med motiveringen att minoritetslagen håller på att ses över vilket ska vara klart i juni i år. Till dess antas inga fler förvaltningskommuner.
– Det är en stor besvikelse och frustration. Ibland känner man att man vill ge upp, sedan samlar man mod till sig igen. Vi är tacksamma för att kommunen inte givit upp. Det är väl det man är mest rädd för, säger Sinikka Lindquist som är ordförande för Finska föreningen i Skellefteå.

Föreningen i Skellefteå startades redan 1970 och har runt 80 aktiva medlemmar idag. I kommunen finns närmare 4000 Sverigefinnar i första till tredje generationen. Många av dem kom till Skellefteå under 1970- och 80-talen för att jobba vid Boliden-gruvan och textilindustrin Algots som bland annat hade fabrik i Skellefteå.
– Även om vi enbart är 80 medlemmar känner vi att vi pratar för alla Sverigefinnar i Skellefteå, säger Sinikka Lindquist.

När minoritetslagen trädde i kraft 2010, började Finska föreningen i Skellefteå fundera på hur de kan bli inkluderade enligt vad lagen föreskriver.
– Vi tog kontakt med Skellefteå kommun och fick en träff med dåvarande kommunalrådet, berättar Sinikka Lindquist.

Hon säger vidare:

– Vi hade en strategi att vi inte skulle prata om förvaltningsområde i början. Vi ville bekanta oss med varandra först, prata om Sverigefinnarnas och finska föreningens behov för att inte ”skrämma dem”.

Redan efter ett år gick de över till regelrätta samråd.
– Då kom förvaltningsområdesfrågan fram. Den mottogs positivt med en gång. Vi har aldrig upplevt något motstånd i Skellefteå. Redan från början sa de att de skulle kolla på saken. Tack vare oss, kan man nog säga, har det även blivit samråd med andra minoriteter.

Hittills har det varit två sådana samråd där alla fem minoriteter varit inbjudna. Men tills nu är det enbart romerna och Sverigefinnarna som uttryckt önskemål om återkommande samråd.

Sverigefinnarna har samråd fyra gånger om året, trots att man alltså fortfarande befinner sig utanför förvaltningsområdet. Vid samrådet är medlemmar ur Finska föreningens styrelse representanter för minoriteten. I slutet på 2016 hade Skellefteå också sitt första öppna samråd för alla Sverigefinnar i kommunen.

Eftersom det inte finns någon minoritetssamordnare i kommunen, är det en tjänsteperson vid kommunledningskontoret som sammankallar och tar fram underlag till mötena. Vid samråden medverkar också alltid två politiker från kommunstyrelsen.
– Man hör problem på andra ställen i Sverige, att det ofta är med enbart tjänstemän vid samråden. Vi är väldigt tacksamma här för att politikerna är med. Det är viktigt att det finns personer vid samråden som kan föra saker vidare till beslut, säger Sinikka Lindquist.

Förutom att driva förvaltningsfrågan har samråden bland annat också lett fram till en handlingsplan för den Sverigefinska minoriteten. Den antogs av kommunstyrelsen strax före jul 2016 och ska gälla 2017 till 2019.
– Det är naturligtvis en glädjande skrivelse eftersom det där finns konkreta åtgärder för oss, konstaterar Sinikka Lindquist.

I handlingsplanen fastställs bland annat att kommunen ska inventera de finska språkkunskaperna hos sin personal, runt 2000 anställda, att det ska finnas information på finska om finskspråkig äldreomsorg, att det ska ingå i kravprofilen för rekryteringar till kommunen att det är meriterande att tala det finska språket. I planen är också skolan inkluderad, en utökning av lagen som annars främst är fokuserad på förskola, och den Sverigefinska minoriteten ska få tycka till när kommunen tar fram olika styrdokument, till exempel biblioteks- och kulturplan.
– Jag är väldigt nöjd med planen. Hittills har vi haft mest diskussioner och pappersarbete. Sedan får vi se vad det leder till i praktiken. I februari när vi har nästa samrådsmöte ska vi diskutera hur vi ska konkretisera det, säger Sinikka Lindquist.

Hon hoppas också att kommunen beslutar om att i april 2016 ansöka om förvaltningsområde en tredje gång. Om kommunen får ingå i förvaltningsområdet så är det uttalat att en minoritetssamordnare kan anställas, eftersom det i så fall skjuts till statliga pengar, cirka en miljon kronor till Skellefteå kommun.
– Jag är tacksam över att kommunen inte ger upp hoppet. Vi arbetar enträget vidare tillsammans, säger Sinikka Lindquist, som säger att hon är stolt över Skellefteå kommuns insatser i minoritetsfrågorna.

Hon är också ordförande i Sverigefinska riksförbundets norra distrikt och sitter med i Sverigefinländarnas delegation och har kontakterna med Sametinget och länsstyrelsen i Stockholm som samråder med statsmakterna. Hon vet att minoritetsarbetet ser sämre ut i andra kommuner.
– Vi har inte mött något motstånd i Skellefteå utan enbart välvillighet. Det är viktigt att goda exempel kommer fram. Det kanske väcker de andra kommunerna också, säger hon.

Är det självklart att initiativet till samråd ska komma från minoriteten själv eller är det kommunen som ska ta kontakt?

– Jag tycker naturligtvis att, eftersom det finns en lag, så ska kommunen ta kontakt. Men jag kan förstå svårigheten, speciellt på orter där det inte finns en förening. Samtidigt måste minoriteten få information för att kunna efterfråga sina rättigheter, säger hon.

CAMILLA ANDERSSON

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2017-11-16