Romernas historia

Romer i Sverige nämns första gången år 1512. Det står i Stockholms stads tänkebok att det kommit besökare från ”lilla Egyptens land”. Det är ett gammalt namn på den grekiska halvön Peloponnesos.

Efter det började romer leva i Sverige.
Men det är svårt att hitta historiska källor om dem. Det står främst om romer i olika lagar.
Romer har ofta blivit diskriminerade. Men de har varit del av det svenska samhället, och bidragit till kulturen och utvecklingen.

Romernas ursprung

Det går inte att säga exakt varifrån romerna kommer. Forskare trodde länge att romerna har sitt ursprung i Indien. Det finns likheter mellan romska språk och indiska språk.
Det stämmer delvis. Men modern DNA‑forskning har visat att romers ursprung är en mix av olika etniska grupper, språk och kulturer. Dessa fanns utanför Indien för cirka 1000 år sedan. Där pågick flera krig, som bidrog till att folk flyttade.
Genom romers DNA och språket kan man följa romernas väg till Europa.

Romsk invandring till Sverige

Olika romska grupper har kommit till Sverige vid olika tidpunkter.
Resande och finska romer kom till Sverige för cirka 400­–500 år sedan.
Övriga romska grupper invandrade senare från olika länder i Europa.

Med sig hade de olika romska kulturer och olika romska språkliga dialekter. Det är därför svårt att tala om romer som ett enda folk eller grupp.

Regler för kringresande romer

Under 1600-talet fanns bestämmelser för kringresande ”tattare” och ”zigenare”. De blev uppmanade att bosätta sig eller lämna landet inom en viss tid.

De som stannade kvar och fortsatte resa omkring i landet riskerade att bli dödade. Men det finns inga kända fall av att någon fick dödsstraff.

Romer fick bosätta sig

Under 1660-talet fick romer bosätta sig i flera svenska städer. Det kallades att bli borgare, men gällde bara dem som hade vissa yrken. En av städerna var Gränna.

Romer fick också ta över tomma gårdar i östra Sverige. Villkoret var att de hjälpte till att försvara Sverige mot ryssar.

Staten ville ha full kontroll över de som levde i Sverige. De ”tattare” som utan lov bodde i landet skulle döpas och bli kristna, enligt kyrkolagen år 1686.

Romska soldater och häktemakare

Samtidigt hade Sverige sin stormaktstid och var inblandat i många krig. Det behövdes folk till landets arméer.
Nu blev de flesta romska män soldater. Kringresande ”tattare” och ”zigenare” kunde välja att under en tid tjäna som soldat, i stället för att bli utvisade.

Många romer arbetade också med olika hantverk och handel.
Ett exempel på romska hantverkare var häktemakare. De tillverkade en sorts spännen i mässing.

Många romer blev borgare i olika svenska städer efter en tid som soldat.
Borgarna hade rätt att resa omkring och arbeta med handel på marknader.
Fram till 1800-talet fanns flera sådana familjer med romskt ursprung i svenska städer.

Efter stormaktstidens slut 1718 kom fler lagar mot ”tattare” och ”zigenare”.
Romer utvisades. Bland annat till dagens Nordtyskland.

Kringresande försäljare och ”veterinärer”

Under 1700-talet fanns flera glasbruk i Sverige. Många glasbruk anställde före detta soldater med romsk bakgrund.
De arbetade som kringresande försäljare. De sålde glas, porslin, järnvaror, kryddor, tobak, textiler och flera andra varor.
Kringresande romska handelsmän reste ofta med hela sin familj.

Romer arbetade också med att bota hästar och andra kreatur på olika gårdar. De var en sorts veterinärer.
De som reste omkring och kastrerade hästar hette valackare.

De flesta människor fick inte resa fritt inom Sverige, det krävdes ett pass.
Därför var det ofta romer som spred nyheter, skvaller, historier och visor till den bofasta befolkningen.

Regler för kringresande romer

I början av 1800-talet kom nya regler, som gjorde det svårare för romer att resa runt fritt. De som inte följde lagen fick böter eller straffarbete.

År 1822 blev det förbjudet att utfärda pass för handelsresor. Romer kunde inte längre sälja glas, porslin och järnvaror.
På grund av passtvånget hamnade många romer i fängelse fram till mitten av 1800‑talet.
1860 avskaffades passtvånget.

Under 1800-talet arbetade många romska män som lumpsamlare på pappersbruk. De skulle samla in gamla textilier för papperstillverkning.
1824 blev det förbjudet för lumpsamlare att resa i sällskap med andra. Sveriges romer fick därför leva och arbeta inom mindre områden.

År 1809 fick Ryssland de östra delarna av Sverige, efter ett krig om Finland. Flera romska familjer splittrades och bodde i olika länder.
Romskt språk och kultur fick olika inriktningar.

Kalderasha-gruppen kom till Sverige

I slutet av 1800-talet invandrade några kalderasha‑romska familjer till Sverige. De härstammar från dagens Rumänien. Tidigare var de slavar under 500 år.

Flera kalderasha-familjer reste mellan olika länder i Europa.
Men vid första världskriget i början av 1900‑talet kom en ny lag. Lagen bestämde vilka som fick släppas in i Sverige. Utländska ”zigenare” fick inte komma in.
Och de familjer som tidigare rest mellan olika länder blev tvungna att stanna i Sverige.

Kalderasha-romerna fick det svårt att etablera sig i samhället: Barnen fick inte gå i skolan. Det var olagligt att stanna och bo på samma plats en längre tid.
Ett annat namn för kalderasha i dag är svenska romer.

Statliga register och övergrepp

I början av 1900-talet fanns två olika romska grupper i Sverige. De hade olika språk, kultur och levnadssätt.
Svenska staten började kalla den nyare kalderasha-gruppen för ”zigenare”.
Gruppen resande, som var svenska medborgare, kallades för ”tattare”.

Under denna tid grundade staten ett rasbiologiskt institut. Staten gjorde register över landets ”tattare” och ”zigenare”.
Enligt statistiken var cirka 95 procent av den romska befolkningen ”tattare”.
Staten såg ”tattare” som en social grupp, inte en etnisk grupp.
Staten ville lösa den så kallade ”tattarplågan” och utförde flera övergrepp på resande:
Vuxna resande blev steriliserade mot sin vilja, så att de inte kunde få barn.
Och många barn som tillhörde resandegruppen blev omhändertagna. De placerades i svenska familjer eller på barnhem.

Statens diskriminering av romer fortsatte. 1956 skrev en statlig utredning om ”zigenarfrågan”.
Vid samma tid skapade staten en ”zigenarsektion” i Stockholm, för att kontrollera landets ”zigenare”.

Flera kalderasha-romer organiserade sig. De krävde bostäder och vuxenutbildning.

Gamla romska yrken förändrades

Under 1900-talet gick Sverige från bondesamhälle till industrisamhälle.
Många romska gamla yrken förändrades. Kopparslagare blev plåtslagare. Lumpsamling blev skrotsamling. Hästhandlare blev bilhandlare.

En del fortsatte åka runt och sälja kastruller, tavlor, borstar och mattor. Först med häst och vagn. Sedan med tåg, cykel och bil.
Nu finns yrket inte kvar – människor handlar på nätet i stället.

Romer i Sverige i dag

År 1954 försvann invandringsförbudet för utländska romer. Därför invandrade många romer till Sverige, särskilt från 1970‑talet och framåt.

I dag lever många olika romska grupper i Sverige.
De talar mellan tio och tjugo dialekter av romani.
Det finns romer med olika erfarenheter och historier. Några har upplevt Förintelsen.
Varje romsk individ och grupp har olika förutsättningar för att delta i det svenska samhället.

Text: Karin Skoglund

Bearbetad av Funka Nu AB, 2022.