Örnsköldsviks kommun - ”Vi arbetar inkluderande”

–Det vi jobbar med idag i kommunen är innovativt, tidsenligt och modernt, vi arbetar inkluderande och exkluderar ingen, säger Harriet Kuoppa, minoritetssamordnare i Örnsköldsviks kommun.

Hon är utbildad språkvetare och lärare och tillhör själv minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset, uppvuxen i en flerkulturell miljö med finska och meänkieli och med samisk närvaro i Pajala kommun.

–Jag är uppvuxen i minoritetspolitikens profession. Det här är drömmarnas drömjobb. Under min uppväxt sa mamma en sak på finska och pappa sa samma sak på meänkieli. Jag tror det är från min uppväxt som mitt intresse kommer för minoritetsfrågorna.

Harriet har tidigare arbetat med meänkieli på Institutet för språk och folkminnen i många år och har följt minoritetspolitiken en längre tid och hon minns Sveriges erkännande av fem nationella minoriteter.

–År 2000 var en fråga om symbolik, glädjen var stor bland minoriteterna att bli erkända. Det tog sen lång tid till nästa steg, år 2010 då det blev verkstad och sen ytterligare tid till 2019 då lagen ändrades från delvis till en väsentlig del. Hade vi gått direkt från erkännande till en väsentlig del hade vi tjänat in tid, menar hon.

2018 började hon arbeta som minoritetssamordnare i Örnsköldsviks kommun. Samma år gick kommunen med i förvaltningsområdet för finska, året därpå i samiskt förvaltningsområde. Den finska organiseringen i kommunen sträcker sig tillbaka till 1960-talet och samer har sedan lång tid haft vinterbetesmark i kommunen och 2011 bildade samer i kommunen, Örnsköldsviks sameförening.

Förra året genomförde kommunen även en satsning för att undersöka resandes och romskt kulturarv. Samma år fattades också ett beslut om att inrätta en lokal för nationella minoriteter som är tänkt att fungera som en träff- och informationspunkt för de nationella minoriteterna och allmänheten. Lokalen som invigdes i början av 2025 samordnas av minoritetsföreningarna själva.

–Jag hoppas att arbetet med grundskyddet för de nationella minoriteterna utvecklas positivt när kommunen och nationella minoriteter nu kan kroka arm i lokalen. Allt operativt arbete gör vi givetvis och självklart tillsammans, hand i hand med föreningarna som är oerhört viktiga och betydelsefulla krafter med språk- och kulturkompetens.

Harriet Kuoppa menar att kommunen har kommit en bra bit inom de flesta minoritetspolitiska områden. Nyligen beslutade till exempel kommunen att statsbidraget som tidigare bland annat gick till samordnarens lön, nu enbart går till minoritetspolitisk verksamhet. Medvetenheten om de nationella minoriteternas rättigheter inom kommunen har också ökat genom kompetensutvecklingsinsatser.

–Att arbeta med de nationella minoritetsspråken som paraply är för oss i Örnsköldsviks kommun en viktig och betydelsefull framgångsfaktor. I förarbetena till minoritetslagen landade man i fem identitetsbenämningar för fem nationella minoritetsspråk, men där är även fler benämningar omnämnda. Det blev på sätt och vis fel från början, verkligenheten ser inte ut så idag, det är inte ett likhetstecken mellan en identitetsbenämning och ett nationellt minoritetsspråk.

För att ta frågan om identifikation bland minoriteterna på allvar har kommunen tagit fram nio symboler för fem nationella minoritetsspråk i samråd med de nationella minoriteterna. Nyligen tillkom den skogsfinska symbolen och Örnsköldsviks kommun är idag den enda kommunen som har nio symboler för fem nationella minoritetsspråk.

–Jag möter så mycket värme och mångfald för detta. Initiativet är sprunget från de nationella minoriteterna själva, symbolerna bidrar till känslan av att vara inkluderad. Jag är både berörd, stolt och hedrad att vi har landat i dessa, säger Harriet Kuoppa.

Att arbeta utifrån minoritetsspråken och enskilda individer återspeglar sig också i kommunens samråd. Kommunen har öppna tematiska samråd med enskilda medborgare.

–Vi jobbar utifrån språken även då det kommer till samråd, på så sätt kan till exempel finska romer känna delaktighet och inkludering också kring det finska språket.                                    

Trots att kommunen ingår i förvaltningsområdena för finska och samiska saknas förskoleomsorg och äldreomsorg helt eller till en väsentlig del på minoritetsspråken.

–Förskola och äldreomsorg måste vi jobba vidare med, vi har tappat barn i förskolan som har velat ha förskoleverksamhet på finska eller på samiska och äldre personer har hunnit gå bort.

Men Harriet är förhoppningsfull och ser positivt på framtiden, för tillfället pågår arbetet med en stor enkät som har gått ut till drygt 2700 brukare inom välfärds-förvaltningens ansvarsområde för äldreomsorgen med frågan om de önskar insatser på samiska eller på finska och innan sommaren har kommunfullmäktige fattat beslut om en ny budget där det framgår att förskola och äldreomsorg ska erbjudas helt eller till en väsentlig del på finska och samiska.

–Jag tror att budgetdirektiven kommer att göra en stor förändring på riktigt. Det är en lättnad för mig och det gör min vardag lättare när politiken med tydlighet lyfter kravet på förskola och äldreomsorg helt eller till en väsentlig del på finska och samiska i budget. Jag har arbetat mycket med vad det innebär att ingå i ett förvaltningsområde och jag är själv en motor i kommunens minoritetsarbete, mycket tid går åt till att inspirera, engagera och tala varmt om frågornas betydelse.

De erfarenheterna delar hon med många andra minoritetssamordnare i andra kommuner, därför tycker hon att det borde diskuteras mer vad det faktiskt innebär att ansluta sig till ett förvaltningsområde. Hennes uppfattning idag är att symbolvärdet att ingå i förvaltningsområde, har viss betydelse för kommuner när de fattar beslut om inträde.

–Det är stora utmaningar med att ingå i förvaltningsområde, men det är dock möjligt att på lång sikt att komma upp till de nivåer som lagen kräver, helt eller till en väsentlig del på minoritetsspråket. Att jobba medvetet, långsiktigt och hållbart är viktigt och att inte ge upp.

KARIN SKOGLUND